fredag 29 oktober 2010

Operationstid

Med tanke på alla dubbla brev och kallelser jag tidigare fått av sjukvården så skall jag väl inte bli så överraskad att jag idag fick kallelse till op. Igår ett brev att kötiden är 3 månader och idag ett brev att jag skall in för operation 16/11. Det är inte utan att sjukvården skulle kunna spara en och annan slant om de fixade till sin administration. Tänk om alla andra också får dubbelt upp av utskicken? Papper & porto kostar också pengar. Eller har de kanske en hemlig deal med Posten? ;-)
Nu är jag ganska skakig i händerna, det blev liksom verkligt på ett annat sätt ...

torsdag 28 oktober 2010

Torsdag

Det blev en lång dag på jobbet idag. Jag är med i ett projekt där jag egentligen bara skall vara "bisittare" men ingen av dem projektet gäller lägger ner möda alls. Ofta sitter jag där själv med den externa konsulten. Jag begriper mig inte på folk ibland! Nåja, jag var i alla fall hemma till kl 19.

Hemma möts jag av ett mail att E har vunnit 1a pris i en tävling på Cartoon Network! :-) En PS3 konsol kommer att finnas i "vår" ägo nästa vecka. När E ville skicka in sitt bidrag så kommer jag väl ihåg hur jag såg till att tydligt informera honom om att det är svårt att vinna. Det var ingenting han kunde räkna med. Och så går han och vinner 1a priset! :-D ... så nu har jag tävlat om en Parisresa också *håller tummarna*

Ett snail-mail möttes jag också av när jag kom hem; från sjukhuset. Tydligen är det 3 månaders kö för att få op. Jag vet ju att alla säger att det tar lång tid att utveckla cancer, om det ens händer. Men hur lång tid då? Cellprov tas vart 3e år (ca). Betänk då att det hela kanske började strax efter senaste kontrollen (våren -06 eller -07, kommer inte ihåg vilket). Cellprovet jag tog nu var i maj, svar i början av juli, nästa prov i september, svar mitten av oktober, remiss-svar slutet av oktober, op om ca 3 mån = jan -11. Då kan det teoretiskt ha gått mellan 3,5 - 4,5 år! Nä, skall inte fundera i de banorna ... men ibland kan jag inte låta bli. Läkaren sade ju att jag hade den allvarligare formen av cellföränding (3 stadier finns tydligen).

måndag 25 oktober 2010

Regissören har jobbat hårt

Hela helgen har en viss E ägnat sig åt att spela in filmer med mobilen. Här är ett smakprov :-D

Legogubbe dokumentär

söndag 24 oktober 2010

Di Leva

och plötsligt efter alla dessa år har jag upptäckt Di Leva. Jag har aldrig lyssnat på hans musik förut med så såg jag reprisen av "Så mycket bättre" på TV4 och blev såld. Satte på honom på Spotify och bara njöt - länge!
Lyssna och njut (klicka på länken):

fredag 22 oktober 2010

Psykosyntes

Jag är ju låååångt från färdigutbildad i ämnet och dessutom blir man nog aldrig riktigt färdigutbildad heller. Det finns alltid nya insikter och saker man kan förändra/förbättra. Men jag skulle ändå önska att jag kunde förmedla allt det underbara jag har lärt mig under det här dryga året (2,5 termin). Det är så mycket som kan ses i en helt annan dager så fort man har förstått. Smärtan för vissa saker kan för visso inte tas bort men den kan lindras och bearbetas på ett helt annat och helande sätt. Det är en sådan gåva att få läsa detta underbara ämne! Tänk om alla kunde få inblick och insikt i ämnet, vad underbart det skulle vara. Det är ett förhållningssätt till livet i stort, till sig själv och till andra. Visst, det är absolut inte så att jag ständigt och jämt går runt och gör allt rätt och mår så prima man bara kan ... men skillnaden på nu och för drygt 1 år sedan är enorm - inombords. Och det är inombords allt börjar. Jag kan laga mig själv och läka alla gamla oförrätter. Jag har en bättre motståndskraft mot nya oförrätter då jag kan se saken i ett annat ljus, med en annan vinkling.

:-( ... fast även lite :-)

Jag fick ett samtal imorse från allergimottagningen och det visade sig att E är sensibiliserad för katt vilket gör att han inte får genomgå hyposensbehandling. Men eftersom E imorse var hos en annan läkare för kontroll av ögonen efter medicinering med kortisonögondroppar så har plötsligt ett alternativ uppdagats. Ögonläkaren ville att vi skulle prata med VC om att få en remiss till honom redan i februari för att kunna skräddarsy medicineringen på bästa möjliga sätt. Jag berättade detta för allergimottagningen som då gav förslaget att de återigen kallar E till hyposensbehandling nästa höst och om den skräddarsydda medicineringen har fungerat tillfredsställande så ringer vi bara och avbokar. Har den inte hjälpt så får katten sova :-( ... men då har vi i alla fall haft 1 år på oss att vänja oss vid tanken + vetskapen om att vi försökte med andra alternativ och kanske, kanske, kanske har lyckats hitta någonstans där hon kan bo (?)

För egen del så har jag ännu inte fått kallelsen till op. så jag vet varken när eller var den kommer att utföras. Jag går inte runt och oroar mig men tror nog att det kanske sker undermedvetet. Annars vore det konstigt. Kanske därför B/T plötsligt var förhöjt igen? Pga inre stress.

Idag är det i alla fall fredag och ikväll skall det ses på film - Rallybrudar. Jag spelade in den häromdagen. Jag hoppas det är en film som funkar för barn också. Kan hoppas att rusket kommer tillbaka också för då är det extra mysigt att vara inne. Imorse var det snöblandatregn på tvären!

torsdag 21 oktober 2010

Det är ju bara oktober ju!!

Som tur är har eländet redan försvunnit - men ändå! Precis efter bilden togs hade jag tid för byte till vinterdäck. Bra timing! :-D

tisdag 19 oktober 2010

Ditt & datt

Jag blev så glad igår då det damp ner ett brev från allergiläkaren som sade att E skall få gå hyposensbehandling! Det betydde ju att allt var grönt med vår kisse. Men så processade hjärnan över natten och imorse slog det mig att det inte ens var möjligt att få detta besked med posten igår. Det var ju igår de skulle ha möte om E igen. Jag kollade då på brevet igen och ser att det är daterat 101005. De har alltså återigen skickat samma brev som de gjorde för några veckor sedan! Tillbaka till ruta ett alltså.

Jag undrar dock lite över sjukvården då samma sak hände bara för ca en månad sedan. Jag fick en kallelse till cellprov nr 2. Dagen innan jag tog provet fick jag ytterligare en kallelse till ett annat datum! Jag tog med mig den och fick svaret "ojdå, vi måste ha kallat dig 2 ggr". Jaså?! Hade jag fått kallelsen efter provtagningen hade jag ju kommit igen. Vad har de för ordning i sjukvården egentligen?

Idag var jag i alla fall och fyllde i papper och tog prover samt B/T inför kommande op. B/T var återigen för högt :-( Jag är ju inne i den snurren också med medicinering som inte funkar, men senast (förra veckan) var det äntligen OK. En engångsföreteelse med andra ord. *suck*

Lite roligare är då att jag strax skall på fortsättningen på Excelkursen från igår. Ikväll och imorgon är det min vanliga skola och dessa dagar skall det handla om empatisk kommunikation. Det skall bli intressant :-) Imorgon skall jag försöka hinna med lite shopping i stan också och inhandla lite roliga muggar. Har man en Tassimo så måste ju man ha nya passande muggar! Jag har siktat in mig på handgjorda keramikmuggar. Jag har inte hittat några jag vill ha än bara.

lördag 16 oktober 2010

torsdag 14 oktober 2010

Berättat för E

om imorgon. Jag var ju tvungen att tala om att jag hämtar honom tidigare för att åka till läkaren för allergitest mot katt ... och att katten ev. måste bort :-( Hans omedelbara reaktion var ett ganska lugnt konstaterande "Jag vill inte". Jag sade att ibland måste man välja och att jag då så klart väljer honom och fick då svaret att "alla i familjen är faktiskt lika mycket värda". Nu, vid 21.30, ropade han in mig på rummet och var jätte ledsen för "var det någon som skulle gå bort var det i så fall han". Min lille älskade unge! Tänk om man kunde förskona sina barn från ledsamheter! Jag fick lugna honom med orden att vi som familj bestämmer om vad som händer, att han också har någonting att säga till om. För vad är värst, allergi eller att han skuldbelägger sig själv för att katten måste bort? Vi vet ju att han inte reagerar på katt men att det kan vara en liten kattallergi som orsakar hans värre reaktion på det han faktiskt är allergisk mot. Åh vad jag önskar att testet imorgon visar på 0 kattallergi - då vore problemet helt ur världen. Men jag måste ändå säga att jag tycker min prins är underbar som reagerar så här, med äkta känslor ♥

Läkaren ringde ...

och tvärt emot vad hon sade vid cellprov nr 2 så var cellförändringarna av "allvarligare form" (hennes ord). Så tillbaks för diverse prover inför stundande skrapning under narkos. Sedan blir det koll med några månaders mellanrum. God prognos så länge jag gör någonting åt det.

tisdag 12 oktober 2010

Nu gör det ont i hjärtat!

Vi kanske måste göra oss av med en familjemedlem, vår kisse som är 10,5 år gammal. Jag var så glad för E skulle få göra en hyposensbehandling ("vaccineras" mot pollenallergi) men idag ringde de och hade ändrat sig då de först nu läst journalerna ordentligt och insett att vi har katt. Nu skall E på pricktest på fredag och visar han minsta allergi mot katt så från han inte påbörja behandlingen. Då är kravet att kissen skall bort från hemmet (på ett eller annat sätt) och se vad resultatet blir efter nästa pollensäsong. De säger att även om allergin bara är obetydlig kan den göra så att immunförsvaret är igång hela året och då får han mycket värre symptom på det han är mer allergisk mot. Det säger alltså tvärt om mot vad läkare innan har sagt att tack vare sin starka allergi mot gräs och björk kan han även få utslag på tester för katt. För 3 år sedan fick han ett litet pytte utslag på testet för katt ... Jag kan inte bara ta bort min kisse!! Det är ju E's storasyster och en familjemedlem! ;-(

söndag 10 oktober 2010

Vänner vs karlar

Jag måste ju skriva ett inlägg ett datum som detta: 101010. Då jag inte har någonting egentligen att skriva får det bli om dagens fundering som handlar om vänskap och kärleksrelationer. Vad är det som lockar till sig vänner respektive män? Jag har ungefär lika många bekanta som andra har vänner. Vänner vet jag inte om jag har i den bemärkelsen att de skulle finnas där för mig och att vi (jag) kan prata om allt. Det är inte ofta det händer att jag känner en personkemi med en kvinna men då jag gör det verkar den aldrig vara besvarad ... eller så fattar jag inte hur spelet går till mellan vänner. Jag har aldrig varit illa omtyckt men heller aldrig den som har blivit "utvald". Killar/män däremot har jag aldrig haft problem med att få - trots ett tämligen alldagligt utseende och fetma på BMI-skalan. Tom på senare år har i alla fall 4 st uttalat en önskan om relation och i alla fall 2 till som gjort det outtalat och detta trots att jag inte är på marknaden. Så varför attraherar jag män men inga kvinnor? Vad skiljer de båda relationerna åt (förutom det mest uppenbara)? Någon som kan hjälpa mig på traven med detta?

fredag 8 oktober 2010

... min läxa *varnar känsliga för egoinlägget*

som jag fick av min "coach" igår på skolan var att skriva en dikt/brev till mig själv. Så here goes!

Vem är viktigast i mitt liv?
Det inte så självklara svaret är jag själv
För var skulle jag vara utan mig?
Vad skulle jag vara utan min kropp?
Det är dags att börja tacka den!
Tacka min kropp för den skyddar mig
Tacka för allt härligt jag har fått uppleva i den
Den har ju till och med skänkt ett liv!
Min kropp vill mig mitt bästa
Den vill mig inget ont
Så det är dags att se den för vad den är
En gåva
Hela mitt liv är en gåva
Och jag är unik
Det finns ingen annan som jag
Många kan fylla mina arbetsuppgifter
Men ingen kan fylla min plats
Det är dags att jag slutar trycka ner mig
Det är dags att jag slutar tycka illa om mig
Varför skall jag vara min egen mobbare?
Varför skall jag vara min största kritiker?
Nej, det är dags att lämna det åt andra
Och istället tycka om mig själv
För om inte jag gör det …
Så låter jag ju ingen annan göra det heller
Tack min kropp!
Tack mig själv!
Tack för att jag finns!

Jag trodde jag hade kommit längre

Jag är en mästare i att föra mig själv bakom ljuset! Jag trodde verkligen att jag hade kommit långt i min egen utveckling men tji vad jag bedrog mig. I förgår var jag hos terapeuten och finner mig själv sitta och "skriva om" mina känslor och vad jag behöver till någonting som "lät bättre". Jag kan inte förmå mig att erkänna mina äkta känslor ens för min terapeut! Den karamellen sög jag på tills igår då jag hade skola och vi hade coachsamtal 2 och 2. Då tog jag bladet från munnen och berättade detta. På skolan känner jag mig trygg. Där finns äkta ♥ människor. Där finns öppna, generösa, kärleksfulla sinnen. Det var en jobbig insikt att komma på mig själv med att fortfarande skämmas och förneka mig själv och vad jag känner. Känslorna och behoven? Det jag kände (känner) är ensamhet och behov av kärlek och närhet + ett bekräftelsebehov. Så, nu har jag sagt det i skrift också! Dags att våga vara jag!

tisdag 5 oktober 2010

Gosunge!

Jag är så lyckligt lottad som har fått en sådan underbar unge! (jo, alla känner nog det samma för just sitt barn). Han kan ofta helt spontant ge en bamsekram och gå runt och sjunga "världens bästa mamma" ♥ Han är oftast glad och väldigt sällan trotsig (typ aldrig). Tjata får jag ju göra ändå men det är pga att han är ute och svävar i det blå á la disträ tonåring :-D Många har sagt mig att jag inte vet hur det är att ha barn ... och jag tror dem. När E var liten kunde jag gå långa promenader med honom i vagnen utan några problem. De andra mammorna kämpade med skrikande barn som istället ville bli burna eller sedan gå själva. Jag hade aldrig med extrakläder, aldrig näsdukar. Jag hade med blöjor och mat, inget annat behövdes. Numera smutsar han ner sig ute då han leker (skönt!) men förr kunde jag sätta på honom vita kläder och på kvällen var de lika vita som på morgonen. Han har heller aldrig sprungit iväg någonstans, han stannade i sandlådan om jag satte honom där. Nu är han ute och leker jämt men skall han någonstans stoppar han in huvudet genom dörren och talar om vart han skall. Kan han förbli så här lätthanterlig tro? ... eller får jag äta upp det här inlägget när han är tonåring?

måndag 4 oktober 2010

Underliga äro hjärnans tankebanor

Jag klagar på att jag har för mycket att göra. All min tid är schemalagd (nästan) och jag får prioritera allt vad jag orkar. Så vad gör jag då? Jo, jag anmäler mig till 2 olika (endags) kurser! Hur tänker man då? Förvisso sådant jag vill göra men ändå ...

Kurs 1: "Workshop, en inre musikresa" Musik, måleri, andningsövningar och reflektioner
Kurs 2: Introduktionskurs hos Rädda Barnen (jo för tydligen tänkte min hjärna att jag skulle bli aktiv där ... undrar om den kan fixa extra timmar och dagar åt mig också?)

Får se vad min hjärna hittar på åt mig imorgon!

Ett litet ljus i höstmörkret

Igår tände jag detta ljus, satte mig i soffan och njöt av en kopp te - i lugn och ro. Bara jag var hemma!

Det är inte ofta jag kan njuta av dylika stunder. Jag brukar bli rastlös eller stressad för att jag inte vet vad jag skall göra först när jag för omväxling får tid för mig själv hemma.

Igår var det dock njutning på hög nivå. Levande ljus, rosendoft och min Pomona tekanna fylld av lyx-te.