lördag 23 juli 2011

Norge, vårt syskon i väst

Det är gräsligt det som hänt i vårt grannland. Att en (två?) högerextrem galning kan ställa till så mycket elände för en hel nation! Det är skrämmande. Jag känner med norrmännen. Och jag känner själv en viss sorg över det som har hänt. Det där med "brödrafolk" får en ny innebörd. Jag känner verkligen med Norge, vårt broderland. Det som händer i Norge berör på något sätt mig personligen. Kanske för att släkten på min fars sida kommer från Norge? Men nej, jag tror att det är pga av historian och att det är vårt grannland. När jag tänker på de nordiska länderna och dess syskonskara tänker jag mig Danmark som rebellen, Norge som den välmående lugna brorsan, Finland som lillebror som kämpar på och Sverige som ett mellansyskon som inte vet vilket ben den skall stå på i syskonskaran. Island? Tja, en kusin kanske?

Det slår mig också när jag ser all sympati på t ex Facebook, att vi svenskar kan helt öppet bli väldigt "nationalistiska" ... som Norge-grannar. Överallt finns sympatier, norska flaggor etc. Jag tror inte samma sak hade hänt om det hade varit i Sverige - jo kanske i Norge (?). Jag tror dock inte att vi svenskar skulle prytt våra foton med svenska flaggan. Jag hyser dock inget tvivel om att vi skulle gått med i diverse sympati-event på Facebook. Det är inte rumsrent (tyvärr) att vara nationalistisk (utan att för den delen vara exkluderande av andra) men att stå upp för ett grannland känns bara helt naturligt. Man kan fundera på varför ... Jo för att idioter, som den galningen i Norge, har övertagit ordet 'nationalist' som om det vore någonting negativt istället för var mans rätt att vara stolt över sitt land!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar