söndag 7 mars 2010

Underbara, älskade VÅR

Det är otroligt att lite värmande sol kan göra en så stor skillnad! Just när man nästan har gett upp hoppet om att det någonsin skall komma en vår börjar solen strålar att värma. Den lilla, lilla värmen som man faktiskt kan känna utan att behöva inbilla sig gör att det spritter i kroppen. Jag känner att livet kommer tillbaka igen. Lycka! Inte för att jag har varit olycklig ... men åh vad härligt det är när livet återvänder! Lever man inte i Sveriges kompakta mörker mellan oktober - februari så tror jag inte man kan förstå den euforiska känsla mars vårsol bringar. Äntligen!!

Favoritdikten av Karin Boye:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar