måndag 5 juli 2010

Sjukvården,

hur står det till med den egentligen? VT-09 läste jag en kurs på universitetet där vi bl a kikade lite på hur sjuka behandlas världen över. Den svenska sjukvården är så opersonlig, ser bara sjukdomen och inte människan (undantag finns förhoppningsvis). Hur kan man låta en människa bara leva i ett vakuum utan svar och utan att se till att hon/han får omvårdnad även för sitt psykiska mående? Bara lämna en ensam, rädd, människa med sina demoner - ofattbart! Det är dags att blicka önster och söder ut. Det är dags att behandla HELA människan!
Min vän är just nu i kris. Inga svar. Ingen omvårdnad. Utelämnad till en sjukvård som har tagit semester. Det gör så ont att se! Jag finns där men kan inte hjälpa. Kanske kan ingen det ... Det gör ont! :-(

2 kommentarer:

  1. Man känner sig så oerhört maktlös... Hoppas innerligt att din vän får någon slags hjälp.

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Ja man kan säga att sjukvården haltar rejält på den punkten. :-( Tråkigt med din vän. Lanstingsanslutna privata aktörer kanske kan hjälpa till? Tyvärr måste man ofta orka ta tag i sånt där själv. Socialtjänsten i kommunen kanske kan lotsa henne vidare? En kurator skulle kanske ge henne hjälp under semestern?

    Kram Kaiza

    SvaraRadera