onsdag 21 juli 2010

Tänk positiva tankar!

Jag försöker tänka positiva tankar och jag lyckas oftast. Men så kommer den där tanken att någon gång är det min "tur". Varför skulle jag alltid vara förskonad? Min vän skall opereras den här veckan och jag utgår från att provsvaren sedan är det önskvärda ... men det finns en liten risk att det inte är det. Själv fick jag svaret cellförändringar för ca 2 veckor sedan. Visst, det brukar nästan aldrig vara någonting - men ibland är det faktiskt någonting! Risken finns faktiskt att jag tillhör de där procenten. Förra året tog jag bort leverfläckar som hade godartade förändringar ... Jag och min omgivning har varit förskonad från sjukdom (peppar, peppar, ta i trä), kan det verkligen fortsätta så? Eller är det så att jag, min vana trogen, bara ser det jag vill se? När jag tänker efter så är ju pappa faktiskt inte frisk. Själv har jag klippkort på vårdcentralen för jag får inte kontroll på mitt blodtryck. Igår gick jag och lade mig kl 19 (!) för jag hade den där dödliga tröttheten. En trötthet som gör att jag fysiskt är illamående och en känsla att jag dör verkligen om jag t ex måste borsta tänderna. Den som upplevt den typen av trötthet vet vad jag menar. Tyvärr känner jag igen den ... och även nu (morgon) hänger trötthetsillamåendet kvar och jag känner mig helt färdig. Jag har genom alla mina år varit en mästare på att bara se det jag vill och inte låtsas om resten. Det är själsligen en ganska skön men tom tillvaro men just när det kommer till sådant här är det en bra försvarsmekanism som jag nu tycks ha rivit ner något. Jag önskar inte tillbaka livet i själsligt vakuum men en och annan mur kunde vara bra att ha kvar. Just nu vill jag inte se. Jag vill kunna koppla bort som förr. Trycka på off-knappen. Lätt som en plätt! Eller kanske inte ...

2 kommentarer:

  1. Kram fina du. Håller alla tummar och tår för att provsvaren inte ska visa någonting.

    SvaraRadera
  2. Håller tummarna och tänker på dig!

    Varm kram

    SvaraRadera