söndag 7 september 2014

Brev till mig själv



Hej C,

det är du själv som har skrivit det här brevet när du var 43 år gammal och adresserat det till dig själv. Du bad E att ge det till dig den dagen du börjar misstro alla och inte litar på någon, den dagen du behöver hjälp med att fatta beslut och hjälp med att ta hand om dig i vardagen.

Just nu (när du var 43 år) fick du själv uppleva hopplösheten och vanmakten av en förälder (pappa) som plötsligt tror att alla är ute för skada eller förgifta honom. Du såg honom bli förvirrad, fruktansvärt aggressiv och stundtals livrädd för att ibland vara helt som vanligt. Han litar inte på någon inom sjukvården trots att de bara försöker att hjälpa honom. Han är arg på allt och alla. Han anser att alla ljuger.

Jag vill att E, den dagen du (jag själv) börjar agera så här, skall ge mig det här brevet. Kanske kan du lita på dig själv? Jag hoppas det i alla fall.

Jag vill be dig att lita på din son och att lita på att de som arbetar inom sjukvården är där för att hjälpa dig, att de vill dig väl. Säger E att det är dags att flytta till någon form av äldreboende och/eller ta en medicin så lita på att det är för ditt eget bästa. Ingen är ute efter dig. De vill att du skall ha ett så bra liv som möjligt. Troligt är att när du läser det här så har du en klar stund, kanske utan minnen av det du tidigare sagt eller gjort. Men lita på att det E och sjukvårdspersonalen säger är sant, även om du inte minns det. Låt dem ta hand om dig.

Jag hoppas att E aldrig behöver ge dig det här brevet, att det som pappa (och farmor?) hade inte går i arv. Din önskan var att bli en glad och nöjd gammal tant som det lös om när hon träffade sin son och hans familj. Du ville bli en farmor som barnbarnen längtade till att hälsa på. Det är möjligt vart du är befinner dig. Var tacksam för det du har och för personalen som hjälper dig. Var tacksam och glad för det liv du haft och fortfarande har.

Och E … om jag blir ilsken och säger dumma saker … ta det inte personligt! Du är min största skatt och gåva i livet! Låt inte min eventuella sjukdom/demens grumla den vetskapen. Försök att ha överseende med mig. Jag älskar dig över allt annat!

Lev i tacksamhet och förtroende!

C X
Mamma till världens finaste son E

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar