tisdag 5 oktober 2010

Gosunge!

Jag är så lyckligt lottad som har fått en sådan underbar unge! (jo, alla känner nog det samma för just sitt barn). Han kan ofta helt spontant ge en bamsekram och gå runt och sjunga "världens bästa mamma" ♥ Han är oftast glad och väldigt sällan trotsig (typ aldrig). Tjata får jag ju göra ändå men det är pga att han är ute och svävar i det blå á la disträ tonåring :-D Många har sagt mig att jag inte vet hur det är att ha barn ... och jag tror dem. När E var liten kunde jag gå långa promenader med honom i vagnen utan några problem. De andra mammorna kämpade med skrikande barn som istället ville bli burna eller sedan gå själva. Jag hade aldrig med extrakläder, aldrig näsdukar. Jag hade med blöjor och mat, inget annat behövdes. Numera smutsar han ner sig ute då han leker (skönt!) men förr kunde jag sätta på honom vita kläder och på kvällen var de lika vita som på morgonen. Han har heller aldrig sprungit iväg någonstans, han stannade i sandlådan om jag satte honom där. Nu är han ute och leker jämt men skall han någonstans stoppar han in huvudet genom dörren och talar om vart han skall. Kan han förbli så här lätthanterlig tro? ... eller får jag äta upp det här inlägget när han är tonåring?

1 kommentar:

  1. Ja det är bara att vänta och se, hur var du och manitoban? Det kan ge er en hint.... Men du har rätt, han är en fantastisk kille. En filosofsjäl, en känslig personlighet med stark vilja. Kram Kaiza

    SvaraRadera