Dagens insikt

Jag har gått med i en bokcirkel och är nu i tidsnöd så jag såg ingen annan utväg är att gå med i Storytel På så sätt kan jag "läsa" när jag egentligen inte kan läsa. Boken som skall läsas är Blå Koral. Jag var inte riktigt förberedd på storyn. Utan att ens nämna vad den handlar om kan jag i alla fall konstatera att mitt i lyssningen av boken slog mig insikten om mig själv ...

Jag är inte färdig med insikten då den är helt ny. Jag måste fundera lite, meditera kanske. Men vad som slog mig är att jag gärna är en stöttepelare då någon mår dåligt. När någon mår dåligt vågar jag ta plats och jag tror faktiskt att jag kan hjälpa genom att finnas. Däremot är jag helt tvärt om när någon mår jätte bra. Då drar jag mig undan och känner att jag inte har någonting alls att bidra med. Ett "grattis" får jag så klart fram, eller "vad härligt". Sedan är det stopp. Sedan känner jag mig överflödig.

Talesättet att "medgång ger vänner, motgång prövar dem", kan man vända på det?

Är jag missunnsam? Jag tror inte det ...? Avundsjuk? Nej, jag tror inte det heller. Nu när jag sitter och skriver och funderar så ... kan det vara mitt sätt att försöka bli omtyckt, att få vänner? Så kan det vara. Jag har för lite att komma med i övrigt, att vara stöttepelare är vad jag alltid varit, min roll. Bra att prata med. I framgången blir jag bortglömd ... eller så drar jag mig tillbaka?

Mja, det tåls att fundera på. Här finns nog en hel hoper knutar att ta tag i.