onsdag 31 augusti 2011

Älskade kisse

nu har vi antagligen bara dagar kvar med dig ... *gråter*
Det finns ett ytte-bytte hopp om att du skulle vara en otroligt ovanlig katt som har råkat ut för en mycket allvarlig infektion. Vi provar i desperation att fortsätta med antibiotikan eftersom du faktiskt har svarat bra på den (men vi vet ju att du hade en infektion också). Jag vågar inte hoppas på att du imorgon kommer att vara ännu bättre och sedan ännu bättre. Veterinären vill ha en återrapport redan på fredag och har ringt in mer medicin om du svarar på den.
Men det troliga är elakartad lymfom ;-( Man botar inte katter med det, man behandlar bara för att de skall kunna behålla livet en gnutta längre. Vi känner dock att det inte är värdigt. Du har varit en kärnfrisk katt hela ditt liv och vi vill inte öka på ditt lidande mer än nödvändigt.
Åh vad jag skulle önska en sista natt med dig sovandes i vår säng. En morgon med en katt som lägger sig på mitt bröst och spinner ...
Min älskade vän och kisse, jag kommer att sakna dig så!
Men än finns det pyttelilla hoppet, men det är inte stort.

Sista augusti

Sommarens sista dag ...
September är ju inte sommar fast inte höst heller. September kan vara en härlig månad. Jag hoppas på det.

Hjärtat är en gnutta lättare idag. Min kisse svarar på antibiotikabehandlingen. Det innebär visserligen bara att infektionen hävs men inte att det där andra försvinner. Det där andra har vi ännu inte fått bekräftat vad det är. Igår fick jag min kisse att äta en gnutta genom att hon fick äta ur min hand. I morse fick hon lite till + att hon slickade i sig medicinen självmant. När jag åkte hemifrån låg hon fortfarande gömd i ett hörn men efter att ha hälsat på henne när jag kom hem idag kom hon upp självmant! Och hon åt ur skålarna (ja - plural) efter att jag satt dem under nosen på henne. Och bäst av allt: hon gick inte och gömde sig sedan utan ligger nu bredvid mig i soffan. Nej, hon mår inte bra men måste må betydligt bättre. Mattehjärtat är tillfälligt lite lättare. Vill inte tänka på senare ... så jag gläds åt att hon mår bättre idag.

Trots ledsenhet fick jag idag kommentaren att jag såg så frisk och lycklig ut. Hade jag tappat i vikt? Detta är en kommentar jag har fått ganska ofta denna sommar. Det enda svaret på gåtan jag har är att jag inte har tappat kilon utan jag har tappat ett jobb. Ett arbete man vantrivs med är inte bra för själen. Och själen lyser igenom ytan. Att säga upp mig var det bästa jag kunde ha gjort! Idag väntar jag på besked från det andra jobbet (skulle höra av sig i mitten på veckan). Får jag det får jag nog tyvärr hoppa över kyrkans jourtjänst. Heltidsjobb, halvtidsstudier + volontärsarbete blir en aning för mycket. Får jag inte jobbet däremot så satsar jag på skolan och volontärsjobb (ärligt talat det jag helst vill). Skolan är kvällstid så det hindrar mig inte att ta ett arbete.

tisdag 30 augusti 2011

Min kisse är sjuk


Troligtvis dödssjuk ;-(
Min fina kisse ...
Mitt "första barn"
E's storasyster ...
En familjemedlem sedan 11,5 år
"Någonting aggressivt" sade veterinären
Se till att hon äter, hjälp henne om det behövs
Se till att hon går på lådan
Annars ring ...
Jag vill inte behöva hjälpa min kisse att äta!
Jag vill att hon skall vara frisk och må bra!
Jag vill ha tillbaka min klöskatta
Min halv-schizofrena kisse
Hon spinner ingenting idag ...
Inatt sov hon inte i någon av våra sängar ...
Jag ger henne antibiotika och hoppas det hjälper ...
Men jag tror inte på det själv riktigt
Hon har ätit lite
Hon har gått på lådan
En gnutta hopp finns men det är inte mycket
Hon är inte sig själv och det säger nog mer ...
Min älskade kissekatt ;-(
Jag har en fd kollega i himlen
Han älskade katter
Jag har bett honom ta hand om min kisse ...
Det gör ONT!

fredag 26 augusti 2011

Tacksamhet

Tacksamhet borde jag känna betydligt oftare än jag gör. Jag har så mycket att vara tacksam för! Bostad, familj, barn, husdjur, hälsa - det är väl det som räknas? Allt annat spelar mindre roll. Man skall ju inte jämföra sig med andra men jag kan ju inte låta bli. Visst finns de många som har 'mer' än jag .... men mår de bättre för det? Skulle inte tro det. Jag har haft det lätt i livet. Jag är lyckligt lottad. Jag borde reflektera över det oftare och känna tacksamhet och vördnad inför det. Det är inte en självklarhet. Man vet aldrig vad livet tar för vändning eller när det tar slut. Att värdesätta det man har och leva livet varje minut borde vara en självklarhet. Jag (alla) borde värdesätta alla guldkorn livet bjuder på. Fokus på det vackra för att orka ta i tu med det som är jobbigare. Hämta kraft från alla de unika källor av energi som finns. Kärlek och omtanke tenderar att öka ju mer man använder och visar det. Kärlek och omtanke gentemot andra - men först gentemot sig själv! Om jag är grundad i mig själv kan jag ge andra så mycket mer - och då kommer än mer tillbaka till mig igen. En god cirkel vi alla bör värna om.

torsdag 25 augusti 2011

"Det ordnar sig"

eller liknande skrev jag i tidigare inlägg. Nu verkar det vara på det viset igen. Allt är ju inte klar förstås med min högsta önskan slog in. Jag kom in på Arbets- och Organisationspsykologi på universitetet trots att jag vid första antagningen stod som reserv på typ 120e plats. Vid antagning 2 (den slutgiltiga) var jag reserv 10 som bäst (i ena urvalsgruppen) - men nu är jag ändå antagen! :-) Fast jag har ju redan skrivit in mig på "Swedish group psychology in a comparative perspective" Kan man oskriva in sig igen?

Idag ringde en av mina referenser mig med besked att de ringt honom från ett jobb jag sökt. Han ansåg mig ha goda chanser att kunna få jobbet.

Och innan idag = igår hade jag enbart en kurs att gå som varade en dryg månad (den jag vill oskriva in mig på nu). Jag hittade då en annons i tidningen om att de sökte volontärer till Kyrkans jourtjänst. Jag har givetvis hunnit anmäla mig dit - fast bara till en inledande informationskväll. Anses jag passa in så är där 40 timmars undervisning och sedan 10 tim jourtjänst/mån.

Så vad hände med min "all tid i världen som arbetslös"? :-D

*peppar, peppar, ta i trä* men mina stjärnor verkar fortsätta att vara i synk ... eller så är det bara jag som fortsätter att simma medströms.

söndag 7 augusti 2011

Det ordnar sig alltid ...

Det känns lite förmätet att skriva så men det har i mitt liv alltid visat sig sant. Jag tror att det är så. Litar man på livet, på processen, så ordnar det sig.

To have faith

Jo jag begriper ju att det inte alltid är lätt och att livet inte alls alltid verkar orda sig för en del. Men varför? Varför har jag alltid varit lyckligt lottad? Bjuder livet bara på det man kan hantera? Lever somliga i sin livsström medans andra har navigerat fel?

Ta ett så banalt, men ack så viktigt, exempel som pengar. Jag lever inte i överflöd men har alltid fått det att gå runt. De gånger det har funnits hål i plånboken har pengar plötsligt dykt upp någonstans ifrån. Det är samma nu. Stort hål i plånboken och sim-sala-bim blev bilen såld och dessutom kanske jag får pengar från A-kassan 3 månader tidigare än beräknat (jag vet inte än). Magi? Ödet?

När jag och maken skulle flytta ihop är ett annat exempel. Huset skulle stå klart i slutet av februari. Jag sålde min lägenhet med kort varsel i oktober och flyttade till maken ... som sålde sin med kort varsel i november. Vi hade 2 veckor på oss att finna en bostad för 3 månader. Det tog 1 vecka så fick vi en 2a hands lägenhet med exakta datum då vi behövde den!

Så har mitt liv fungerat. Klart jag tror att allt ordnar sig. Livet går ju faktiskt vidare. Man kanske bara inte hamnar där man trodde att man skulle hamna.

Jag fortsätter att ha tilltro till att livet vill mig väl. Jag vill fortsätta att tro det och kommer att fortsätta tro det tills den dag livet, mot förmodan, skulle överbevisa mig.