torsdag 30 juni 2011

Flyta med strömmen

fungerar det alltid tro? Jag försöker känna tillit till att allt ordnar sig till det bästa (som det hittills faktiskt har gjort) men vacklar en aning. Vågar liksom inte tro riktigt. Imorgon är sista dagen på jobbet - sedan är jag ARBETSLÖS! Jag har aldrig varit det förr. Det finns ju faktiskt de som fastnar i långtidsarbetslöshet ... och så går jag och hoppar av allt frivilligt! Eller nåja, att stanna kände jag inte var ett alternativ - faktiskt. Någonstans får man dra gränsen. Hittills har jag känt mig lugn men nu börjar jag vackla lite. Nu är det verklighet. Jag har fått min sista lön på 3 månader innan A-kassan (eller nytt jobb) tar vid. Jag har ju faktiskt ett på g. - ett osäkert, ovisst kort. Men om det är vad det verkar vara så kan det bli rena drömscenariot om jag skulle få det! Det är liksom för bra för att vara sant ... så vågar jag hoppas och tro? Alternativ 2 är ett konsultbolag som faktiskt kör direktmarknadsföring med mig och mitt CV mot en viss målgrupp av företag. De trodde inte det skulle bli några problem att hitta uppdrag till hösten. Så kanske behöver jag inte oroa mig ändå? Tids nog vet jag ju svaret ... Jag fortsätter helt enkelt som jag alltid har gjort - jag tror att allt löser sig och går "with the flow". Det är en intressant tanke faktiskt, en tanke som tas upp från många olika håll. Varför flyter allt så bra för vissa när andra alltid för kämpa för allt? Mitt liv, mitt bananskal. Jag följer med dit bananskalet tar mig medan andra kämpar för att inte halka. Följer man sin egen ström är det lättare att simma helt enkelt. Så får det va'! :-)

söndag 19 juni 2011

2 veckor kvar!

Nu återstår endast två veckor kvar av min 'karriär' på nuvarande arbetsplats! Jag ångrar ingenting. Att säga upp mig var helt rätt. Dock känner jag mig en aning stressad över att kanske inte hinna slutföra allt jag vill. Midsommar tar bort 1,5 dag (så synd ;-) ) och resterande dagar har jag min efterträdare i hasorna = kan inte jobba i den takt och så ostört som jag skulle behöva. Nåja, jag gör så gott jag kan och det får duga.

Idag var jag på "intervju". Ja, på en söndag. För ca 1,5-2 veckor sedan blev jag kontaktad på Facebook av en jag har haft kontakt med via nuvarande jobb. Han hade hört att jag hade sagt upp mig och meddelade att han hade gjort det samma helt nyss. Företaget han skulle börja på kanske kunde vara intresserade även av mig. Han fick mitt CV och återkom några dagar senare med att de var väldigt intresserade av att fortsätta rekryteringsprocessen. Jag kikade på nätet vad det var för företag men fick inte så mycket ut av det vad de kan tänkas vilja med mig. Det är ett Stockholmsföretag som nu ville expandera och starta även i min stad. Jag bad om ett möte så jag kunde få mer kött på benen. Det visade sig att den kvinnliga delen av paret som äger företaget är organisationskonsult och det var det faktum att det är min målsättning att bli det som de var intresserade av. Det skulle ju vara 'a dream come true' som jag fick gå vid sidan av en organisationskonsult samtidigt som jag pluggar till det själv! Eftersom jag självklart då blev intresserad kommer ett möte att sättas upp så jag kan träffa ägarna men det blir först efter att jag avslutat min nuvarande tjänst. Hoppas! Hoppas! Hoppas! Tänk om jag får jobba med det jag allra helst vill!!

En notering som inte har med någonting att göra; jag insåg idag att jag har pluggat i 19,5 år!! Och ändå är jag tämligen oallmänbildad! Sorgligt men sant. 

Jag vill avsluta dagens anteckning med ett citat ur Babben Larssons bok 'Jag vägrar dö nyfiken':
"Kloka tankar är bara åsikter tills man berörs känslomässigt av dem, då blir de till insikter."

torsdag 16 juni 2011

Kiva?

Kiva, är det en seriös organisation? Jag pratade om denna typ av "bistånd" med maken häromdagen och vi känner att det är någonting vi skulle vilja göra. Vet någon ute i cybervärlden (som råkar läsa denna blogg) om detta är en seriös organisation? Finns det andra "bättre"? Jag har googlat lite men hittar både ris & ros och vet inte riktigt vad jag skall tro.

söndag 12 juni 2011

"Kriget är slut"


Jag började med Morgan Allings biografi "Kriget är slut" igår och nu har jag läst klart den. Vilket livsöde! Vilken styrka! Vad vi vuxna kan göra med ett barn! Hans berättelse berör djupt men är ändå inte sentimental. Han bara beskriver rätt upp och ned hur livet såg ut och vad som hände. Han får mig att vilja omfamna världens alla utsatta barn och visa dem att det finns vuxna att lita på. Han får mig att vilja ta hand om ett fosterbarn ... men jag är för feg. Jag beundrar de som vågar och har styrkan och som behandlar barnen med respekt och kärlek. Hans bok får mig att reflektera över barns utsatthet och barns enorma kärlek och tillit till sina föräldrar/de som tar hand om dem. Vi som har fått ynnesten att ta hand om ett barn måste vårda det förtroende vi har fått. Varje barn är en vacker diamant inhöljt i kristall. Vi kan putsa kristallen och få den att glänsa eller vi rispa den eller till och med slå sönder den - men vi kan aldrig krossa diamanten längst in!
Jag funderar på min egen yta. Hur ser min kristall ut? Vi har olika sätt att själva skydda vår diamant på. Min kristall är repig men har blivit hårdare av ärrbildningen. Jag har först nu på senare år försökt att göra den blankare och mer genomskinlig. Men har man vuxit upp med två föräldrar som har druckit alkohol varje dag så länge jag kan minnas så växer man upp fort och lär sig att man bara kan lita på sig själv. Nej, mina föräldrar var inte ständigt fulla men de var heller aldrig nyktra förutom på dagarna då de jobbade - för de skötte sina jobb. Alkoholismen var gömd innanför hemmets väggar. I tonåren var mina föräldrar "häftiga" i kompisarnas ögon då de "festade". Jag skämdes. Våld förekom också men jag såg det aldrig med egna ögon. Men jag lärde mig att sova på helspänn och det sitter i än idag. Jag vaknar för allt och har jag vaknat av något ljud som ens liknar bråk så klappar hjärtat vilt. Jag önskar så innerligt att jag inte skall repa E's kristall men inser att det nog är en omöjlighet. Jag kan tänka mig för och göra så gott jag kan men ändå är det nog omöjligt att inte skada den vackra ytan. Jag hoppas bara att mitt "så gott jag kan" räcker till att hjälpa fram tillväxten en hel, stark, empatisk och trygg man.

onsdag 8 juni 2011

Nationaldagen

Sveriges Nationaldag & Svenskaflaggans dag. När skall vi börja fira det i vårt avlånga land - naturligt? Jag berättade för E att vi brukade rita flaggor i skolan den dagen och undrade om han gjort det ... och insåg sedan att nej just ja, det var ju Svenskaflaggans dag förr bara. Numera Sveriges nationaldag = röd dag. Firade vi då? Firade någon? Ingen jag känner gjorde någonting speciellt. Vi ställde fram flaggan på bordet och hade jordgubbar till efterrätt, det var allt. Kunde man inte ha gjort Midsommarafton till nationaldag istället? I praktiken känns det som det är så i alla fall. Jag såg de sista minutrarna på "Nationaldagen med Tina Ahlin" på 1an. Jag hade önskat att jag sett hela men skall kika på SVTPlay vid tillfälle. Jag hann i alla fall se Tomas Petterssons tal. Så bra! :-)

tisdag 7 juni 2011

Sköna ... juni ... välkommen ♫ ♫ ♪

En så otroligt lååååång och avslappnande helg det har varit. Helgerna brukar ju vara över innan jag har hunnit blinka annars (även om de råkar vara längre än vanligt). Det slog mig igår varför denna helg har känts så lång - jag har ju varit LEDIG! Ingen läxa, inga adepter, ingen skola, inget jobb - ledig! Den känslan har jag inte haft sedan ... jag vet inte när. Är det så här det känns? :-D
Dessutom har ju vädret varit fantastiskt! Jag har spenderat alla mina lata dagar antingen på altanen eller på balkongen i nya soffan. Äta, dricka vin, fika, prata, surfa, lyssna på musik, läsa, lösa korsord, sola, sova - allt kan man göra i den nya soffan :-)

Igår fick vi reda på att vi troligtvis kommer att kunna bygga ut altansidan lite. Landscapingen är redan fixad! I min skalle vill säga. Sedan saknas en väldigt massa jobb och pengar. Det blir en större träaltan med inbyggd soffa/förvaring längs ena sidan. Längst ut i vänsterhörnet kommer det att finnas ett litet växthus och bredvid den på andra sidan en upphöjning (en trappa upp från altanen) med en liten fikaplats med ett cafébord och 2 stolar. De kommer att stå på våra befintliga svarta stenplattor och ha växthuset som insyn åt ena hållet och klängrosor längs andra väggen. Ned mot altanen blir det en liten rabatt med kryddväxter (i växthuset blir det tomater, vindruvor, potatis i spänner, morötter i spänner ... och lite annat smått och gott. Blommor också så klart). En liten gång bredvid trappan framför växthuset och ev inne i växthuset skall samma stenplattor finnas som på upphöjningen. Matbord och stolar kommer att finnas kvar där de står idag (intill husväggen). Sedan har jag i ett svagt ögonblick för 1 år sedan lovat E en studsmatta om vi någonsin skulle få större på baksidan .... så resten av altanen får bli en studsmatta i några år framöver! :-D