lördag 26 juni 2010

Midsommar

Vår midsommar brukar oftast gå i "ensamhetens tecken" då vi inte egentligen har några närmare vänner. Jag lider väl inte nämnvärt av det men det är alltid trevligt att fira tillsammans med andra. I år blev det dock ensammare än vanligt. Vi hade pratat med mamma och pappa om ev. grillning på kvällen och sedvanligt firande vid midsommarstång och picknick på dagen. Mamma var mer obestämd än vanligt och velade enormt. Resultatet blev att vi sågs ca 30 sek och sedan åkte de iväg ... Ja, ja *suck* Blev bra trött på henne denna gången, hon kan aldrig bestämma någonting i förväg. Vi åt i alla fall en härlig midsommarlunch på altanen med sill och färskpotatis och sedan jordgubbar och glass. Vid 15 tog vi med fika och gick till midsommarstången och insöp äkta svenskt midsommarfirande. Så långt en trevlig dag men när vi satt där fick maken telefon. Det blev avfärd till sjukhuset för hans del då svärfar inte var bra. Maken spenderade hela midsommareftermiddagen, kvällen och natten på sjukhuset. Som väl var var det inget allvarligt med svärfar. Maken kom hem kl 7 i morse - stackarn! Så min afton spenderade jag lyssnandes på Evert Taube läsandes en bok och sedan kikade jag lite på TV. E var ute och lekte hela kvällen så jag var mol allena.

torsdag 24 juni 2010

Jag har kommit ganska långt

har jag börjat inse. Självklart kan jag komma längre och man skall inte jämföra med andra ... men jag kan inte låta bli. Jag jämför inte i termer bra/dåligt utan helt enkelt en notering om hur långt jag faktiskt kommit. Jag ser andra vara där jag var och känner en sådan glädje att jag inte längre är där. Mitt liv har inte ändrats men min inställning har det. Numera har livet en gyllene guldkant och det beror enbart på att jag nu ser de underbara saker som finns och sker runt mig. Jag befinner mig i nuet mycket oftare än förr (var jag någonsin i nuet förr?). Jag märker detta utan att jämföra men märker det än mer i möten med andra. Jag märker det också på den typen av frågor och kontakter människor tar med mig. Det ligger idag på en helt annan nivå - på ett djupare plan och mötena är mer äkta. Numera känner jag att jag kan ge och ingjuta hopp :-)
Jag har även givit mig in i böckernas värld igen (äntligen! - har saknat det under många år) och läser mycket om personligt växande - och känner igen mig! Bara det är ju fantastiskt. Jag känner igen mig själv när jag läser om andras växande :-) Jo, jag inser att jag inte är framme. Fram kommer man nog aldrig det vore förrädiskt att tro, men nog kan man glädja sig åt resan :-)

måndag 21 juni 2010

Lite svammel

Måste bara svamla av mig lite.

Jag förundras över människor som har stört sig på det kungliga bröllopet. Varför stör man sig på en kärleksakt? Även om man inte är royalist så måste man väl kunna unna de kungliga att besfästa sin kärlek? Jag tyckte de var så fina och kärleken och lyckan riktigt lyste om dem! Nog borde väl även icke-royalister kunna se det och önska dem all lycka?

Och på tal om lycka; Jag har ju i ett år (egentligen mer) arbetat med mig själv och har faktiskt kommit en bra bit på vägen med vad gäller att se saker och ting på annat sätt, att acceptera mig själv, att leva i nuet etc. Jag har lång väg kvar men en av sakerna är att jag nu njuter av E på ett annat sätt. Förut kunde jag lite frustrerat krypa ner i sängen med honom för att han skulle somna och ganska otåligt invänta hans sömn. Nu ligger jag där istället och njuter av hans närhet och är lycklig över att han vill ha mig där. Det kommer en tid då det inte kommer att vilja ha sin mamma nedkrupen i sängen med armarna runt honom eller ha mammas axel som huvudkudde. Det är ju så mysigt! Jag är lycklig över att han känner den tryggheten med mig, att han vill ha mig där. Jag är lycklig för den underbara unge han är. Det är en fröjd att höra honom på morgonen - han kvittrar! :-)

I morse pratade vi om bröllopet vid frukostbordet. Jag frågade om han vill gifta sig när han blir stor och fick då svaret: "Nej ... först så skall tjejen fråga och så måste jag säga ja. Sedan måste man gå till kyrkan och där svamlar prästen så mycket" :-D

torsdag 17 juni 2010

Lite sommarbilder

Trött, trött, trött - igen.
Och väntan på besked är jobbig.
Men jag har fått lite energitankning i form av lite fotografering.
Jag mår bra av bilder.

tisdag 15 juni 2010

Väntan

fy f-n för väntan på besked! Det gäller förvisso ingen nära anhörig men väl en kär och betydelsefull vän ... Jag vill känna lättnaden av ett besked att det bara är en sjukdom som kan hållas i schack alternativt tom botas! Det andra alternativet finns helt enkelt inte!

lördag 12 juni 2010

Det är skönt med luft

Igår och idag är jag verkligen mer än lovligt trött. Jag skulle kunna sova i ett dygn känns det som. Det var därför väldigt skönt att ta en promenad ute i det gråa och stormiga - även det är vackert! Tyvärr hade jag inte min riktiga kamera med mig men bilder blev det ändå.



onsdag 9 juni 2010

Skolan är slut för den här gången!

Det var sista dagen på skolan igår. Jag har väldigt kluvna känslor inför det faktumet. Det är skönt att ha "sommarlov" (jo, jag jobbar ju 100% också ...) men jag kommer att sakna alla underbara människor. Vissa kommer att fortsäta till hösten (tack och lov) men vissa gör det inte. Så gårdagen var ändå ett avsked och ett avslut. Jag kommer inte heller att ha samma goa lärare till hösten. Så gårdagskvällen var både underbar, trevlig och sorglig. Allt i ett. Själva skolarbetet avslutades med att jag än en gång fick klart för mig att min självkännedom är ganska usel. De tack jag fick för mig som person var fantastiska ♥ men många av dem var för mig mycket förvånande. Jag fick många kommentarer som syftade på att jag bidrar med annat synsätt, att jag ofta överraskar med oväntade infallsvinklar. Moi?? Jag som känner att jag bidrar med nada (oftast)! Många kommentarer gällde också att jag har en stor kreativitet! Återigen; Moi?? Va? Que? Jag som alltid har velat vara kreativ men känner att jag har noll av den varan. Jag känner visserligen att den nu ligger och bubblar inom mig under ytan men jag har ändå en lång väg att gå. Sedan har jag ju min gruppmedlem som alltid säger att jag kan uttrycka mig så vackert i ord - en kommentar jag aldrig har begripit men som nu många hakade på och höll med om. Visst blir jag jätte glad av att höra detta men ack så förvånad!

torsdag 3 juni 2010

Sommar!

Jag har alltid svårt att förstå att det är sommar, jag hinner liksom inte med. Men nu är det dags att inse att sommaren är faktiskt här! :-) Det är soligt och varmt och E har det superjobbigt med pollen. Nu testar han en tredje medicin så nu har han tre receptbelagda läkemedel: ögondroppar, nässpray och piller. Läkaren pratade om att han ev. kan få bli "vaccinerad" till hösten. Han hade på prov i ett år nu testat på barn (tabletter). Jag hoppas på det då E's allergi är främst mot gräs och där har halterna än så länge bara varit låga till måttliga - och ändå är det jätte jobbigt :-( Den senaste medicinen (nässprayen) står att en biverkning kan vara att barn växel långsammare (inte så kul) + näsblod (som ofta förekommer hemma redan som det är) så den känns inte så himla optimal ...

Nåja, nog om det. Egentligen ville jag bara visa fotografiet jag tog igår kväll.