torsdag 30 december 2010

Motgångar?


Jag sitter just och läser i en bok om att motgångar kommer förr eller senare in i livet och utan kriser i livet saknas en dimension i tillvaron ... Är detta sant tro? Man läser och hör gång på gång om människor som har gått igenom kriser och kommer ut stärkta på andra sidan. Många omvärderar helt sitt liv och tycks finna meningen med livet. Så vad är en kris? Vad är en motgång? Handlar det inte i mångt och mycket om en inställning? Vissa händelser kan man enkelt peka ut som en motgång medans andra kan uppfattas helt olika från person till person. En händelse kan omdana en persons liv medans den knappt skulle beröra någon annans. Är våra sinnen och själar mer eller mindre känsliga? Kanske olika känsliga beroende på situation och var i livet vi befinner oss? Den berömda bägaren kanske spelar in? Både vad gäller sista droppen likväl som om hur man ser den som halvfull eller halvtom. Så är jag, som oftast ser glaset som halvfullt och inte anser mig ha haft några större motgångar och kriser, utan en dimension i mitt liv? Eller är det så att mitt synsätt föblindar mig inför mina egna kriser och motgångar? Jag är inte av uppfattningen att när jag har fått mycket gott väntar mig något ont. Jag tror aldrig att motgången lurar bakom hörnet bara för att det idag går bra. Jag lägger inte mycket fokus på det som är negativt. Är det att förtränga eller är det ett OK sätt att förhålla sig? Jag vill inte gå miste om dimensionen ... men måste jag verkligen uppleva stora motgångar och kriser för det?

onsdag 29 december 2010

Jul

Så var julen överstökad för den här gången. Vi missade ju liksom den mysigaste veckan - veckan före jul - då man brukar mysa och njuta lite extra. Men jag får tacka vår lyckliga stjärna för att alla var friska på jul. Tänk vilken besvikelse det hade varit annars!

Kl 6 på julaftonsmorgon kunde inte E sova längre (så klart :-) ) så då tassade vi ner för att se om tomten hade varit hos oss och lämnat paketen under granen och ätit upp gröten och pepparkakorna. Det hade han så klart. E's ögon tindrade som bara ett barns ögon kan göra på julaftonsmorgonen. Han fick öppna sin morgonklapp (som tomten lagt på bordet) och den gjorde ju stor succé - en spy-net klocka (en klocka som man kan videofilma med).

Kl 13.30 infann vi oss hos kusinen och tog därifrån en (iskall) promenad till moster för lite glögg och sedan en promenad tillbaka igen för att sätta barnen framför Kalle Anka och vi vuxna i köket för att fixa julbordet. Jag åt väl inte med vanlig aptit direkt men det var ju lika bra det, jag blev mer än mätt ändå! Det går ju inte att bara äta lite av ett julbord!

Kl 18 anlände inte tomten (han hade fått njursten) men väl 2 av hans nissar. Julklappshögen var lika enorm som vanligt så det tar sin lilla tid att dela ut - så tomten brukar komma med ett paket till varje barn så sköter vi resten av utdelningen efter de har rest vidare till nästa hus. Man måste ju hjälpa tomten i dessa bråda dagar! E var mer än nöjd med allt :-)

onsdag 22 december 2010

Hur kunde jag glömma?!

All annan "småskit" jag just skrev om spelar ju egentligen ingen större roll i sammanhanget. Fick besked på op. resultatet idag - ofarliga förändringar! Inga fler åtgärder krävs. :-)

* Varning för uckel-inlägg *

Pesten slog till här med full kraft natten mellan fredag/lördag. E startade det hela med en 5-timmars variant. Inkubationstiden är 24-48 timmar så det var bara att hålla tummarna och hoppas. Ca 44 timmar senare var det dags för maken att isolera sig på bottenplan. Även han fick en "lindrig" 5-timmar variant. Exakt på 48-timman var det dags för mig att isolera mig på mellanplan och lämna E sovande längst upp själv. Jag insåg ju det omöjliga med att en 7-åring skall kunna ta hand om sig själv i 2 dygn så efter att ha kommunicerat med honom genom stängda dörrar på morgonen tillkallades mormor och morfar. E's 48 timmar hade passerat så han ansågs som icke-smittande och fick därför åka med dem hem för att vi inte skulle smitta honom igen. Vad jag fick för variant? Inte var det 5-timmar i alla fall! Snarare 15 timmar. Det är väldigt lång tid med tanke på måendestatusen! Dessutom hade (har) jag migrän + grymt ont i hela kroppen

Men jösses vad man kan sakna en liten knatte! Vi höll ju på att gå åt här hemma utan vår skrutt! Ringde femtioelva gånger för att höra hans röst. Nu är han äntligen hemma igen! Fast jag håller mig lite på min kant då mina 48 timmar egentligen inte har passerat. Vi fortsätter med separata toaletter ett tag till (tur att vi har 3). Hemmet är spritat och klorinat jag vet inte hur många gånger och tvättmaskinen har gått på högtryck på 95 grader. Japp, jag har pestfobi!

Och för att jag säkert inte skall må bra så där "bara på en gång" införskaffade jag mig jordens mensvärk idag = håller på att gå av på mitten (känns det som) + migrän och illamående som påföljd. Nåja, det är ju i alla fall inte smittsamt.

Men jag är grymt glad och tacksam för att vi fick pesten när vi fick den och kan fira jul friska (hoppas jag)! *peppar, peppar, ta i trä* ... och att alla klappar är inhandlade sedan länge! Tänk om de inte hade varit det!!

onsdag 15 december 2010

Full rulle

December är nog utan tvekan den månaden som har den högsta växeln inlagd. Jag pustar dock ut nu då alla julklappar är ordnade + jag har delegerat ut x antal uppdrag till maken (på uppmaning av min terapeut som såg mig hålla på att gå under). Men mitt i all stress hittar jag också ett härligt lugn och underbara stunder. Att se E's tindrande ögon när granen kläddes och se hur han dansade runt och sjöng är värt allt! :-)

Dopparedagen närmar sig med stormsteg och snart är alla "måsten" avklarade, måsten som är både stressiga men ändå väldigt trevliga. Jul på Liseberg, lussefirande i E's skola, julbord, pepparkaksbak, julmarknader, insättning av gran och julpyntning hör alla till den trevliga skaran även om de inkräktar på tiden jag inte har .... skola, jobb, och andra måste-aktiviteter kvarstår ju även i december.

Julmusiken går på högvarv. Mix Megapol har den goda smaken att enbart spela jullåtar så jag slipper köra CD skivorna på repeat.

torsdag 9 december 2010

måndag 6 december 2010

Börjar ana en vit jul


Vågar man hoppas på en vit jul? Det verkar ju inte bättre. Har haft snö i flera veckor redan och än så länge visar SMHI's prognoser på fortsatt kallt *hoppas*

Igår var vi ute hela familjen och provade på längdskidåkning. Att det var E's första gång visste jag ju men tydligen var det makens första gång också! :-D Det hela gick hyfsat får jag väl säga. E vurpade ett gäng gånger och ville ge upp lite då och då men morsan hans tvingade honom vidare. Ibland glimmade det dock till i ögonen på honom när det fungerade :-) Nästa gång vill jag nog ut för motionens skull och då får de inte följa med ;-)

Den här veckan är fullspäckad! Så pass att jag blir helt matt bara av tanken. Jag vill ha jullov! Förutom vanligt jobb (100%) med en massa möten så har jag följande bokat i veckan:
  • Skola
  • Kvällspromenad med granne
  • Läkarbesök
  • E skall klippa sig
  • Terapi
  • Utvecklingssamtal på E's skola
  • Studiegruppträff
  • Liseberg
  • Jullunch
  • 40-års fest
  • Pepparkaksbak
Sedan börjar nästa vecka ... med lussefirande, skola .... Jag trodde julen var en fridfull tid på året!

torsdag 2 december 2010

December är här

Jag börjar med att tipsa om Ninas jultävling Sista tävlingsdag 101206 kl 21.00

Tiden bara springer förbi mig känns det som! Hur kan det redan vara december? Julklappsstressen har tagit mig med storm - fast redan i mitten av november. Jag brukar vara färdig tidigt för jag avskyr julklappsstress och att gå i affärer i december. Nu är i alla fall de flesta klara, har bara 3 kvar + kanske några extra till E.

Jag har köpt längdskidor! Jag hoppas på en likadan vinter som förra året så jag kan få åka mycket. Än har jag inte testat då jag har träningsförbud en stund efter operationen. Men snart så! Fast lite mer snö skulle ju inte sitta fel. Precis som förra året får HELA landet massor av snö utan just min lilla stad. Allt man hör är snökaos ... vi har kanske 2-3 cm vilket knappt är tillräckligt att ens åka pulka på. Men eftersom det är rejält kallt har de frekventa pulkabackarna blivit mer till packad snö/is och inte snö/gräs/jord som brukligt så det går ändå att åka. För skidåkning behövs det dock mer. Förra året hade jag inga skidor och sade hela tiden "snön försvinner snart, nu är det ingen idé att köpa" Hur många gånger jag sade det kan jag inte räkna till. I år finns de på plats och jag är beredd :-)

Kylan drar dock med sig torr luft vilket inte min stackars hud tål. Speciellt inte mina händer som då blir snustorra (snus är väl inte torrt?!) och får små utslag som kliar så jag blir tokig. Igår åkte jag akut till apoteket och avkrävde dem på en klidämpande salva. Nu smörjer jag in med kortisonsalva + fet kräm flera gånger om dagen och sitter med tunna bomullsvantar på mig. Det hjälper tack och lov lite. Höll på att bli galen igår + kunde inte sova av allt kli.

Jag har så smått påbörjat "mitt nya liv" (för vilken gång i ordningen?). Jag började efter op. att sakta med säkert tänka på vad jag äter - välja och reflektera över vad jag äter. Min terapeut hjälper mig på traven i detta arbete. Denna gången SKALL jag lyckas! Ändrade vanor som skall nötas in under december och 4/1-11 börjar jag och kollegan (som jag har dragit med på tåget) att fasta. Jag skall gå på pulver så långt det är nödvändigt (stl 40/42) för att sedan återgå till den sunda(re) dieten jag nu försöker nöta in. Att fasta är mest för att gå ner snabbt så jag kan träna (mina knän klarar inte det i dagsläget) men först en period av bättre vanor att sedan kunna falla tillbaka på.

Ikväll är det äntligen dags för skolan igen. De senaste 2 gångerna blev inställde pga sjukdom (skulle varit 2 dagar i rad) så det känns som en evighet sedan. Längtar dit! Det är drygt 6 veckor sedan, i alla fall sedan den "riktiga skolan". Jag har varit där 3 ggr ändå: 1 gång på "En inre musikresa" där det var meditation till musik och sedan målade vi och tolkade våra målningar, 1 gång på mental träning (drop-in) och 1 gång studiegruppträff.