lördag 23 juli 2011

Norge, vårt syskon i väst

Det är gräsligt det som hänt i vårt grannland. Att en (två?) högerextrem galning kan ställa till så mycket elände för en hel nation! Det är skrämmande. Jag känner med norrmännen. Och jag känner själv en viss sorg över det som har hänt. Det där med "brödrafolk" får en ny innebörd. Jag känner verkligen med Norge, vårt broderland. Det som händer i Norge berör på något sätt mig personligen. Kanske för att släkten på min fars sida kommer från Norge? Men nej, jag tror att det är pga av historian och att det är vårt grannland. När jag tänker på de nordiska länderna och dess syskonskara tänker jag mig Danmark som rebellen, Norge som den välmående lugna brorsan, Finland som lillebror som kämpar på och Sverige som ett mellansyskon som inte vet vilket ben den skall stå på i syskonskaran. Island? Tja, en kusin kanske?

Det slår mig också när jag ser all sympati på t ex Facebook, att vi svenskar kan helt öppet bli väldigt "nationalistiska" ... som Norge-grannar. Överallt finns sympatier, norska flaggor etc. Jag tror inte samma sak hade hänt om det hade varit i Sverige - jo kanske i Norge (?). Jag tror dock inte att vi svenskar skulle prytt våra foton med svenska flaggan. Jag hyser dock inget tvivel om att vi skulle gått med i diverse sympati-event på Facebook. Det är inte rumsrent (tyvärr) att vara nationalistisk (utan att för den delen vara exkluderande av andra) men att stå upp för ett grannland känns bara helt naturligt. Man kan fundera på varför ... Jo för att idioter, som den galningen i Norge, har övertagit ordet 'nationalist' som om det vore någonting negativt istället för var mans rätt att vara stolt över sitt land!

måndag 11 juli 2011

GB glass

Jag hittade en "artikel" på aftonbladet.se där de visade upp ett urval av GB's glassmenyer genom åren. Om jag fick göra min egen så skulle den innehålla följande: 

TopHat, GB Sandwich, 88:an, Päronsplit, Ananassplit, Iglo, Piggelin, Skate, TipTop, Malaga, X15, Romrussin, Spirello/Twister, Calippo

Hur skulle din meny se ut?









 



söndag 10 juli 2011

Tionde Juli

Jösses! Det är ju mitten av juli!! Jag förstår inte var tiden tar vägen! Jag börjar få lite "sommaren-är-snart-slut-ågren".

Intervjun gick bra ... tror jag. Först kände jag att .... näää .... men sedan lät det spännande. Företaget känns lite osäkert och "mitt jobb" är långt ifrån fastställt. Ägaren hade dock många bra åsikter men han kändes en aning för ... tja ... "utopisk". Driv - ja. Bra som chef - antagligen. Principfast - ja. Realistisk - njae ...? Nåja, får jag ett erbjudande (han skulle återkomma till veckan) så har jag ju ingenting att förlora.

I torsdags var jag och E nere i Varberg och hälsade på en granne. Då vädret var mulet (men varmt) fick vi hela stranden för oss själva! Vi hade det underbart skönt och solen var faktiskt framme ganska mycket trots allt. Det är fördelen med kusten - där kan vara sol trots att det ösregnar bara  km inåt land.

I övrigt då? Tja, jag har fått jaga sjukvården då jag ännu inte har fått kallelse till återkontroll efter op. av cellförändringar i november. Efter många samtal (och besök) fick jag äntligen tag på en sköterska som ville hjälpa mig och inte bara hänvisa till någon annan. Jag hade trillat mellan stolarna mellan remitterande VC, opererande sjukhus samt ett annat sjukhus. Nu äntligen (5 mån för sent) kommer de att kalla mig till VC för kontroll. Jag tror ju att allt är OK .... men nåde dem om det inte är det och de har slarvat bort 5 månader!!

lördag 2 juli 2011

Håll tummarna!

För imorgon gäller det! Då vet jag om det är för bra för att vara sant eller inte. Kl 14.15 skall vi träffas.
Spännande! :-)

Nu serveras snart middagen - grillat & vin. Sedan kommer grannarna in på "efter-middag" och provsitter soffan på balkongen.

Och så vill jag passa på att tipsa om min nya (andra) blogg:  Snodd Livsenergi Jag har inte riktigt kommit på hur man handskas med den bloggen än men jag lär väl mig tids nog ...

Jag hade tänkt mig att komma hemifrån idag men lyckades inte med den bedriften. Jag hade tänkt bege mig ut och fota men kom inte längre än en minirunda runt huset ... i den tropiska värmen! Tur att det ändå är lite mulet annars hade man kreverat utomhus!


  

fredag 1 juli 2011

Lite jobbigt var det allt

Sista dagen på jobbet. En hysteriskt hektisk dag faktiskt! Jag var nästan sista man att gå hem! Men det var ändå med ett litet vemod jag åkte därifrån för sista gången. 3,5 år ... Kollegan var jobbigast att säga hejdå till. Han är fruktansvärt osentimental men han är genomskådad sedan länge som en riktig softis! :-) Det var bara en lång kram och sedan vände han ryggen åt mig och gick fort därifrån. Men så lätt blir han ju så klart inte av med mig ;-) En hel hoper med mail fick jag också från kollegorna runt om i Sverige. De jag blev gladast av var följande (=ego-boost):

"Tack själv för all hjälp som jag fått från dig!
Du har ALLTID svarat på mina frågor med ett uppiggande smittsammt skratt som har gjort den dagen lite bättre.
Ha en skön och lugn tid framöver...jag hoppas och tror att du kommer att finna en arbetstillvaro som passar dig bättre
Vi ses på FB!"

"Det är vi som ska tacka!!
Du är ju en klippa, absolut den bästa :-)
Här i Piteå har chargången vid problem alltid varit:
-Jamen ring .... hon är The Man....
Vi kommer att sakna dig:-)
Lycka till på dina nya uppdrag!
Kramar från x, y, x, å"

"Tack så mycket .... !
Du har varit pärlan bland stenarna där nere.
Bra service ,kunnig och alltid glad och trevlig.
Kram"

"Tack snälla för hjälpen!
  Rappt och snabbt i vanlig ordning.
Sluta?? Det får du väl inte?
Då hoppas jag att du är på väg till någon annan av våra leverantörer så att vi kan städa upp lite på fler ställen."