Mina grötrim

Till E's dagmamma då han slutade:
Anna, Anna-Panna, Gammel-Anna, min dagmamma
du har alltid varit som min egen extra-mamma
När jag först hos dig blev lämnad var jag inte ens 1,5 år
och nu skall jag sluta – det är inte klokt vad tiden går

Lite ledsen var jag allt den första tiden hos dig
men med hjälp av din trygga famn kändes det snart okej
Lokalen var värst, så där gav vi upp - i alla fall det först året
sedan följde jag dig även där tätt i spåret

Nalle Puh gläntan, Trindemosse, stallet, Grönan, Solängen och 421
många vandringar har gjort att jag mycket har fått sett
Ibland har du dock oss barn varit nådig
och låtit oss åka både buss och spårvagn när vägen varit oss överdådig

Många gånger har jag nog tyckt att du på mig har gnatat
men mamma och pappa tycker det är bra att du har tjatat
För tänk utan dig hade jag kanske blivit riktig odåga
och för alla runtomkring mig varit en riktig plåga

Mannagrynsgröt med salt blev aldrig min favoriträtt precis
kanske skall du öva lite mer på din köksexercis … ;-)
Men i övrigt fick du mig till slut att äta
det var en bedrift som mamma och pappa aldrig kommer att förgäta!

Åren hos dig har kantats av bus, lek och stoj
jag har alltid trivts och haft mycket skoj
Alla utflykter, picknickar och upptåg jag aldrig kommer att glömma
för allt ditt engagemang jag måste dig berömma!

Du har varit en fast punkt under alla mina år
det är inte utan att jag nu kanske fäller en och annan tår
I mitt hjärta du för alltid kommer att finnas
med glädje jag kommer tiden hos dig att minnas

Till grannen som fyllde 50 år:
I slutet av februari år tvåtusen
stod jag tillsammans med PA utanför nya huset och var helt blåfrusen
Vi väntade på husinspektören som visst var sen
Han var gisslan hos grannen på gaveln, därifrån hördes en röst som var allt annat än len
Där utanför Eklanda Torg mötte vi Johan och Sussie för första gången
då var de helt ensamma utan resten av konkarongen
Alicia var på dagis och Nheri ej påtänkt
Vart de hade gjort av Totte och Konrad har jag aldrig betänkt

Så kom våren med sin värme och sitt ljus
då var det dags för Johan att börja snickra på utsidan av sitt hus
Fram åkte verktyg, mat och grill
även bord och stolar är ju självklart attiraljer som hör uppfarten till
På gatan och uppfarten vi nu slog läger
Vi flyttade oss knappt ens för familjerna som husen på andra sidan gatan äger

Johan han började såga, skruva, spika, gjuta, hugga och plantera
han måste ju alltid hålla på att projektera
När han väl var färdig med sin altan
gick han över till grannens - för den såg ju ut som fan
I alla fall var det en godtagbar ursäkt
för egentligen var det byggmötet som var Johans projekt

Krydda, vispa, sila, koka, steka, grilla
När Johan lagar mat smakar det aldrig illa
Johan är vår gatas stjärnkock helt utan konkurrens
vad gäller det tror jag vi alla är helt överens
Många är vi som fått smaka på Johans läckerheter;
bouillabaisse, châteaubriand, ratatouille och vad mer det nu heter

Adventsfika, julbord, kräftskiva, picknick, byggmöte, knytkalas
på alla tillställningar åker det fram en massa glas
Glasen har ju då självklart någonting i – vin, öl, whiskey och till sist genever
den åker fram sent på kvällen då Johan djupt i skåpen gräver
Då vi är vana vid att Johan är en riktig gourmand
kan vi inte förstå varför han vårdar den hemska genevern med så varsam hand

Johan och Sussie är de som är grunden för gatans sammanhållning
Utan dem skulle vi alla syssla med 100% självhushållning
De har tagit oss alla med på olika resor, både långa och korta
och eftersom de alltid är så trevliga varken vill eller kan vi hålla oss borta
De har ju nu under några års tid haft både sommarhus och skuta
PA och jag har besköt Tullboden men aldrig fått se Johans kajuta
Det velas just nu mycket mellan båt och stuga
med tanke på det svenska vädret verkar det som stugan får duga

Nyår, jul, påsk, midsommar, födelsedagar, dop och bröllop
Johan och Sussie donade så vår egen dag blev oförglömlig trots att vädret bjöd på snöglopp
För när det kommer till bjudningar av alla de slag är Schönbeckarna i sitt esse
För då får de fixa, planera och socialisera – med andra odlar de då sitt intresse

Att tjata, prata, diskutera och lösa världsproblem det är vad som gäller
men ibland springer Johan även ifatt bilar och skäller
Johan han kan gasta, gorma och ge mycket ris
Han har utvecklats till att bli vår egen kvarterspolis
Med Johan som närmsta granne man kan känna sig trygg
för när vår egen vakthund gläfser förvandlas brottslingen till en äkta ynkrygg

På grund av jobbet är Johan ständigt på resande fot
men det är ändå turerna med familjen han ser fram emot
Fast Johan han missar nog ibland att räkna in antalet får i sin skara
för han märkte inte att vi var ca 10 till när han till Cypern skulle fara
Eller så är han så van att se oss grannar ständigt och jämt
vi brukar ju kalla oss familjen Taikon lite grand på skämt

Men det är inte bara Johan som reser ut av de två
även Sussie flyr ofta hemmets lugna vrå
Då känner sig Johan övergiven
och blir alla sina grannar väldigt tillgiven
Det är då han till uppfarten och gatan tar sin flykt
för ensamheten inomhus är allt för illa omtyckt

Åter till första mötet med Johan
Han var då en storrökare, jo det var han
Efter ett tag han slutade helt med sitt bolmande
det var i alla fall vad han lät påskina inför sin tillkommande
Efter ett tag Sussie fick syn på sin smygrökande make
Då åkte du allt dit Johan din arme krake!
Nu bolmas det igen och han smyger inte längre i vrårna
Johan slipper att i smyg efter sina giftpinnar gå och tråna

När vi först sågs var Johan väldigt hårfager
men allt efter åren har gått har han på knoppen blivit väldigt mager
Nog för att vi vet att Johan tränar och står i
men att det skulle ha en sådan effekt på knoppen visste inte vi
Nej Johan, nu är jag dum
du har under åren fått höra många glåpord ifrån min mun
Men du skall veta att allt dumt jag säger kommer direkt ifrån mitt hjärta
men jag säger det med kärlek och inte för att orsaka smärta

Nu börjar det här talet låta som en smörig dansbandssång
och den börjar bli på gränsen till på tok för lång
Så nu vill jag avsluta med att vi höjer våra glas
och utbringar en skål för Johan för nu är det 50-års kalas! 


När jag slutade på mitt förra jobb:
Det började på SKF med att chefen gav mig en vink
om att jag borde ta mitt pick och pack och söka till FlexLink

Sedan här på intervju och tester
Jag blev nekad jobb där efter

Men efter en funderare jag ändå erbjöds arbete
självklart kom jag rusande likt en kalv på grönbete

Sedan dess jag suttit på samma stol
fast stolen den har snurrat som en annan sol

OS, OD, CS, CRM och Logistik x 3
PC, APD och sedan till slut PSD

Men till alla fysiska resor jag sade usch
då skickade mig bossen på flygrädslekurs

Alla strandsatta år jag då tog igen i ett nafs
För flyga det kunde jag ju nu utan tjafs

Resan har varit rolig, lång och stundtals svår
Men jag blev tydligen kvar här i några år

Mina kollegor har fått mig att skratta så jag fått kramp
trots att våran tillvaro ofta vart’ en kamp

Men nu har alla mina 10 år gått
Och det är dags att hoppa på ett erbjudande jag fått

Jag kommer sakna er alla goa FlexLink-vänner
även alla de där ute i världen som jag känner

Detta grötrim har snart kommit till sitt slut
men här kommer ett gäng ord för att belysa hur min resa sett ut

90-meterslopp, segt som sirap, omorganisation
CEVA, Frans Maas, Movex och en portion frustration

Berg-o-dal-bana, 190 km/h, skratt och stress
Fritt, roligt, motigt men aldrig less

Under-bältet-humor, högt i tak, familj och gemenskap
Hemma, mysigt och framför allt galenskap

Men nu säger jag hejdå, good bye, auf widersen, ciao och adios
men det är klart jag kommer ju och hälsar på förstås

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar