söndag 25 november 2012

Bloggpaus?

Nej, så är faktiskt inte fallet. Det är bara livet som rusar på i höghastighet. Eller livet ... nej, livet står helt still (backar?). Det är mitt jobb som rusar på i en sådan höghastighet att livet måste stå still. Jag hoppas och tror att ljuset i jobbtunneln finns någonstans i januari. Ser jag inte ljuset då så är det dags att dra i nödbromsen. Livet bör vara prio 1. Punkt. Inte jobbet. Sakta (nåja) med säkert (ja) suger situationen musten ur mig och jag återupplever många av de symptom jag aldrig mer vill ha. Denna gången är jag dock väldigt medveten. Jag djupandas när jag inte får luft nog och magen knyter sig. En morgon tog jag en medveten "sovmorgon" för att alls klara att ta mig till jobbet. Jag kände redan på söndagen att jag inte skulle finna styrkan att ta mig till jobbet som vanligt. Vis av erfarenheten lyssnade jag faktiskt på min kropp.
Ja det var väl det jag har att rapportera. Ingenting förutom jobb händer just nu i mitt liv. Har varken ork, lust eller tid. Men snart ...!

söndag 7 oktober 2012

Efter regn kommer solsken

säger talesättet. Efter denna september hade jag börjat tvivla. Men så plötsligt en dag så händer det - sol en hel helg! Så när maken och sonen var iväg på karateträning tog jag min kos ut i skogen på promenad. Visserligen var underlaget sankt i överkant men vad gör det när man har gummistövlar? Om bara gråvädret håller sig undan kan hösten vara otroligt vacker.
Får jag lov att bjuda på lite höstfägring:





söndag 23 september 2012

Min energitjuv

Detta inlägg kommer att bestå av en hel massa "skitsnack" och gnäll över en viss person. Jag vill varna för detta redan nu så de eventuella läsare jag har kan välja att sluta läsa här.

Jag har en person i mitt liv som jag för länge sedan insett att hon är en stor energitjuv (för min del). Igår blev det bara så otroligt uppenbart. Jag hade bjudit hem henne och en till på middag samtidigt som jag hade fått en inbjudan till lite tjejmys hos en annan. En krock alltså. Då det andra tjejmyset startade tidigare än min egen middag befann jag mig där i ca 1,5 timma innan jag behövde gå hem. Vi hade så trevligt och hade givande konversationer både djupa som dråpliga. Alla nivåer alltså. Väl hemma och denna person intar huset så känner jag hur jag blir tröttare och tröttare. Det står mig upp i halsen.

Varför?

Enligt mig har denna människa ingen empati och är bara intresserad av sig själv. Gårdagskvällen samtalsämne bestod till 95% bara om hennes jobb. Så snart vi pratar om annat så leder hon in det på sitt jobb igen. Det må väl vara hänt om hon skulle prata om sitt jobb ... Det är sättet hon pratar om det som får mig att bli så trött. Alla gör fel, ingen sköter sitt jobb (förutom hon då). Hennes chefskollegor jobbar på fel nivåer och vissa nya chefer är så orutinerade som kommer från "vischan" och har ett helt annat chef-skap än det som enligt henne är rätt. Hon tycker de gör fel som låter sina undersåtar fatta beslut, de är ju faktiskt chefer och bör bestämma. Hennes egna undersåtar är klåpare som aldrig gör rätt så hon gör om deras jobb. De på andra avdelningar kan inte sina jobb. Chefer skall inte ha "köks-tjänst" (tillhöra grupper som skall hålla köket på arbetsplatsen ren) för det är slöseri med pengar då de har högre löner.

På detta sätt har hon klagat på allt och alla på hennes arbetsplats i alla år. Arbetsplatsen har vuxit och består nu av många filialer och många medarbetare och chefer. Ändå är det fel på alla. Att det alltid finns några "nötter" på en arbetsplats är inte konstigt. Men då alla under alla år alltid har varit det så undrar jag hos vem problemet ligger. Jag förstår om hennes undersåtar inte gör ett bra jobb. Har man en chef som aldrig är nöjd och inte låter en ha ansvar så ger det absolut ingen motivation till att göra sitt bästa.

Hon är tyvärr så här privat också. Det är hon, hon och hon och andra får anspassa sig. Hon nervärderar (säkert omedvetet) dem omkring henne. T ex när jag var sjukskriven för utmattning fanns ingen förståelse hos henne eller uns av empati eller ens sympati. När hon senare började få diverse symptom som tydde på samma diagnos försökte jag uppmärksamma henne på detta och gav en hel hoper med tips och råd. Jag vet i och för sig att det är svårt att ta till sig när man själv sitter där men det kunde hon när hon fick samma tips och råd från annat håll (en inhyrd konsult). Han var plötsligt super smart och hade så mycket att komma med ... exakt samma saker som jag hade sagt innan. Men då kom det från mig och min egen erfarenhet och min samtalscoachutbildning (2 år lång) värderade hon till 0 (jag tillhör ju den skaran som förblir mindre värd och mindre vetande än henne).

Ett annat exempel som alltid har gnagt i själen på mig (och fortfarande gnager) är när sonen föddes. Hennes kille hade gjort slut några månader tidigare och hon var fortfarande ledsen och ringde jämnt. Jag lät henne ringa och prata och prata och prata ... Ni som har barn vet hur förskräckligt trött man kan vara den första tiden men jag lät henne hållas. Om jag yppade någonting om sonen så fortsatte hon prata om sitt. Så jag slutade prata om min nyfödda son. Några år senare fick jag slängt i ansiktet att "det verkar som du skäms för din son".  !!!!!!!!!!!!!!!! Hon har visserligen inga barn men för i h-vete!! Finns det någon endaste mamma i världen som skäms för sitt barn? En ren total förolämpning! Mitt icke-pratade om sonen berodde ju helt på att hon aldrig ville lyssna eller brydde sig.

En liten petitess i sammanhanget men som också visar på hur hon "tänker". Vi var på en semesterresa i Medelhavet. Vi var ombord på en badbåt och hade placerat våra handdukar på soldäck. Då jag hamnade i hörnet vid en reling = skugga från 2 håll drog jag ut handduken mer mot mitten för jag ville sola. Då tyckte hon jag var egoistisk för andra på båten ville ju också sola. "Andra" = sådana vi inte kände och som inte alls klagade över att jag låg något närmare dem. Om hon nu tyckte jag var så egoistisk så kunde hon väl ha lagt sig oegoistiskt i skuggan då!

En annan semester då min värld i princip rasade samman och jag bröt ihop och grät (för första gången i mitt liv framför någon) så fick jag en klapp på axeln men beskedet att hon hade det jobbigt också .... och så började hon prata om sitt jobb igen. Den 3e personen som vid detta tillfälle var med oss blev skitförbannad - vilket kändes enormt skönt måste jag säga.

Tyvärr har jag inte mod och kraft (eller vilja?) att ta mig ur denna relation. Hon har funnits i mitt liv sedan klass 1 i lågstadiet.

Phu! Nu har jag fått ur mig det och kan förhoppningsvis tänka på annat.

måndag 10 september 2012

Paus?

Jag har tydligen en bloggpaus.
Jag OOORKAAR inte blogga just nu.

Så vad har hänt sedan senast då?
... ööhh?

  • Jo jag har haft semester (?) Jag vet att jag var på Rhodos i alla fall och att det var skönt där. Den vilan raserade jag med att börja jobba ca 4 timmar efter jag kom hem.
  • En vecka ägnade vi åt att storröja och åka till tippen.
  • Jag har valt att inte plugga (bra val!) detta året.
  • Jag skall börja på en akvarellkurs (räknas inte som att plugga).
  • Jag har ägnat mig åt en jobbig hosta i ca 4 veckor (varje familjemedlem har gjort det samma men inte under samma veckor)
  • Sedan kommer jag inte ihåg mer (jag är förvånad över att jag kommer ihåg det jag gör).
  • ... jo jag har jobbat

På tal om jobb så kom jag ihåg en sak till (som borde varit nr 1 på minneslistan). Jag fick avbryta en Norge-resa pga svärfar var dålig och intagen på sjukhus. De stängde av alla livsuppehållande maskiner och sade att det inte fanns mer att göra. Han skulle inte vakna upp mer. Så fel de hade. När de gav upp så vaknade svärfar och undrade var han var. Nu är han tillbaka på hemmet igen :-)

Och pappa (med KOL & skröpplig) låg inlagd med lunginflammation då vi var på Rhodos (ingen som talade om detta för oss). Även han är dock bättre nu :-)



måndag 25 juni 2012

Ärver man ensamhet?

Jag tror man gör det. Man lär sig de sociala spelreglerna hemifrån. Jag bävar för den dag då en av mina föräldrar måste lämna jordelivet för då blir den andra helt ensam. De har inga vänner att tala om, allra helst inte min mamma. Hon har sin syster ... men om någonting händer henne då? Jag frågade mamma en gång vad hon skulle göra om (när) pappa går bort. Svaret var att hon skulle visst se människor för hon skulle åka och handla.
Så ledsamt.

Jag själv då? Äpplet har då inte fallit långt från trädet i detta sammanhang. Jag har bekanta men inga vänner. Det visar sig allra mest vid högtider som midsommar eller nyårsafton. Vi här hemma ståtar alltid med 0 inbjudningar till någon. Bjuda in själva? Nä, jag vet med mig att jag (vi) skulle vara ett 2:a hands val och skäms då för att "tvinga" hit någon.

När jag synar mina relationer i sömmarna ser jag att jag aldrig har haft en relation på lika villkor (vare sig med en man eller kvinna). 2 ggr behövde jag och ville öppna mig för en vän för att få tröst. Första gången var jag nog 10 år. När jag kom till min vän var hennes nya bästis där. Jag gick hem igen. Andra gången var jag väl ca 26 och mitt destruktiva 6 år långa förhållande hade tagit slut. Jag åkte hem till en vän men kunde inte förmå mig att säga ett ljud. Hon märkte ingenting, i alla fall frågade hon inte. Vid ca 35 års ålder bröt jag vid ett tillfälle ihop, jag kunde inte hålla emot. Vännen som var med då klappade mig på axeln och började sedan prata om sig själv igen. Jag antar att jag får skylla mig själv då jag alltid låtit andra prata men aldrig öppnat min egen dörr.

Med kvinnor känner jag mig bortkommen. De skapar vänskapsband som jag inte har förmågan att skapa. Jag har alltid varit accepterad i alla sammanhang men jag har aldrig varit med på riktigt. Jag har fysiskt varit med men man kunde lika gärna ha varit utan mig. Det skulle inte varit någon skillnad. Så har det alltid varit.

Med män har jag ett konstigt förhållande. Jag har aldrig haft svårt för att få en man. Jag har lättare för att prata med män än kvinnor. Men synar jag mina förhållanden i sömmarna har de aldrig blivit till av rätt anledningar. Förhållandena har alltid varit ojämställda och då pratar jag inte om könsförhållandet.

Hur skall jag kunna bryta detta mönster så inte E ärver ensamheten? Jag önskar honom lycka i sitt liv. Jag önskar honom nära relationer. Innerliga relationer. Många relationer. Jag önskar att han slipper känna sig som "andra-sorterings-gäst" i sociala sammanhang. Jag önskar att han slipper känna den smärta som ensamheten ibland kan orsaka.

lördag 9 juni 2012

deja-vu feeling av dregel och sömn

Tänk Spanien, sandstrand, slutet av 80-talet, sen eftermiddag ...
Det var vid den tiden jag mer eller mindre dagligen vaknade med ett ryck ur en avgrundsdjup sömn och insåg att jag låg och dreglade på min handduk på stranden. Jag noterade var jag var, jag noterade att värmen från solen var så där eftermiddagsskön .... och föll sedan tillbaka ner i min dreglande djupa sömn.
Detta återupplevde jag idag. Fast med den skillnaden att stranden var utbytt mot min egen balkong och handduken mot min soffa. Känslan var dock precis den samma. Den underbara tyngden, den totala knock-out tröttheten och den underbara känslan att få dyka in i det svarta djupet igen samtidigt som solen ger en perfekt värme.
Det är ju inte direkt en romantiskt vacker bild jag målar upp men den som har haft de dreglande upplevelserna på en sandstrand under de sena eftermiddagarna vid Medelhavet som ung kan nog återkalla känslan av hur j-la skönt det faktiskt är!

fredag 1 juni 2012

Jobbsnurr igen

När jag väl sagt ja till en rollbeskrivning på jobbet lades ett varsel (ospecificerat world-wide). Resultatet av det blev att jag istället för en fast tjänst blev erbjuden en förlängning av min projektanställning med förhoppning om fast anställning lite senare när allt annat är överstökat. Igår skrev jag på pappren och idag kom meddelades det ut:

"I am really happy to announce that XX  – has accepted a role as Customer Support Analyst Y from September 1st 2012. X will have a combined Customer Support/Logistics role and will be responsible for Customer support Y as well as some brand handling and planning Y. X will also be responsible for managing the EDI set up and trouble shooting."

För någon vecka sedan blev jag kontaktad av en rekryteringsfirma som frågade om jag var intresserad av en tjänst. Till en sådan fråga tackar man ju inte nej utan hör sig för. I onsdags var jag på intervju hos rekryteringsfirman och lade ett ganska hutlöst, för tjänsten, lönekrav. Mitt krav lång ganska många tusenlappar över det de tänkt sig. Igår ringde de och meddelade att företaget för rätt person kunde fundera kring lönen. Idag var jag på intervju på företaget i fråga - och det kändes bra! *hjälp* Jag är 1 av 3 de väljer mellan. I nästa vecka får jag besked.

Det är nästan så jag önskar att jag inte får jobbet jag intervjuades för idag för då måste jag inte fatta ett svårt beslut. Det skulle ju kännas urdumt att säga upp sig bara någon vecka efter man förnyat sitt kontrakt där man är.

Helt klart ett i-landsproblem!

lördag 19 maj 2012

Vart tar tiden vägen?

Jag hinner ju inte blinka innan en ny vecka har passerat förbi! Vad kommer det sig att våren alltid är fulltecknad av än det ena och än det andra?

Nåväl, jag känner mig mycket nöjd med mig själv denna långhelg. Jag har fått gjort allt det jag hade planerat att jag skulle få gjort (utom att ta mamma till liljekonvaljskogen men det är imorgon så det kan jag ju inte ha gjort än). Mest nöjd är jag med att jag äntligen har köpt mig ett gymkort - och inte bara det - jag har tränat också! Näst nöjdast (men skönast) är att jag har fått skrivit och skickat in hemtentan del 1. Kvarstår i skolan nu att plöja ytterligare en bok + ett kapitel och skriva reflektioner kring varje kapitel. Det är ju bara det det lilla med när? Skolan är slut om 2 veckor och under dessa två veckor skall jag först iväg på konferens och sedan till England. Och så måste jag ju jobba också (och självklart hamnar man ju efter då man inte är på plats). Men det löser sig. Jag har ju klonat mig förr! ;-)

Jag har nu pratat ihop mig med min arbetsgivare, det är bara detaljerna som saknas + själva kontraktet. Muntligen är jag dock fastanställd från 1/9 (tar vid efter min projektanställning). Men så länge kontraktet inte är påskrivet så håller jag alla dörrar öppna. På tisdag skall jag på intervju.

torsdag 3 maj 2012

Kärlek

Mamma ♥-at blir sprängfyllt då man från övervåningen hör ropas "Mamma, du är bäst" helt utan anledning :-)

söndag 29 april 2012

Mandala-målning dag 2

Idag blev min mandala så här:


1. När jag kisade såg jag bara det gula i mitten samt dess strålar, allt annat var bara en massa.
2: Namnet blev "Mittpunkt"
3: Den sade mig att jag känner min kärna, mitt innersta och jag har en klar upplyst väg som leder dit. Men det är mycket som distraherar. Behåller jag fokus så kommer jag att komma fram. Vägen är tydlig och rak. Ord från övriga var bl a: kyrka, 3-enighet, kraft, rymd, jorden, dimensioner. Någon påpekade också att jag även på denna målning hade likadana spetsar utåt som på förra.

Den här får helt klart fortsätta att prata med mig. Jag är långt ifrån färdig med den.

lördag 28 april 2012

Mandala-målning dag 1

Min första reaktion på min målning: Nej usch sicken ilsken viking! Ilska, mörker ... nej, inte vad jag hade önskat. Men så mediterade vi och under meditationens gång fick vi först titta på på vår (sin egen) mandala genom att kisa. Sedan fick vi titta med öppna ögon för att få ett namn på den och sist fick vi se vad den ville säga oss. Efter det var jag faktiskt helt tillfreds med min fd ilskna viking:



1. När jag kisade såg jag istället en människa som sitter med benen i kors och armarna rätt ut för att öppna upp sig mot solen.
2. Namnet blev "Solcirkel" (både soluppgång och solnedgång)
3. Den sade mig att allt är inte som det ser ut vid första intrycket. Jag skall ha ett öppet sinne så kommer jag att se nya saker i min omvärld och få många insikter.

Vid närmare granskning av både mig och kurskamraterna framkom även en pyramid med solen strax bakom. Man ser pyramidens spegelbild i den nedre delen av bilden. Man ser flera motsatsförhållanden, kontraster. Nu när jag tittar på bilden ser jag även vägen fram mot pyramiden. Jag ser livshjulet i mitten och jag ser hjärtan.

Tanken är att bilden skall fortsätta prata med mig tills den har pratat klart. Vem vet vad mer den har att säga?

tisdag 24 april 2012

* BÖÖÖÖL *

Man kan inte få allt här i världen, jag vet! Men *storböl*! jag fick just tacka nej (!) till en gratis long-weekend till Franska Rivieran. Hade jag kunnat så hade jag sååå gärna velat åka. Jag suktar ju grymt efter värme och medelhavet. Men jag kan inte åka på torsdag. Pappa fyller 80 på torsdag, vi har utvecklingssamtal på E's skola på torsdag och lördag-söndag skall jag på kurs - Mandala målning :-)
Och med på denna kurs har jag lurat med mig en skolkamrat så jag kan inte med att hoppa av. Dessutom vill jag gå kursen + den kostar en rejäl slant. Men gräma mig kan jag ju ändå! Medelhavet .... ljumma vindar ... sol ... vin ... god mat .... *suck*

måndag 23 april 2012

Dödens närvaro

Det var  väl en upplyftande rubrik?
Jag har aldrig "känt döden" kring mig förr men det sista halvåret är det som om jag bara går och väntar. Nej, jag väntar inte på min egen död. Men jag ... vill inte ens skriva det ... känner att min pappas dagar är räknade. Han har åldrats enormt de senaste 10 åren sedan han fick KOL. Men sedan i julas har det gått drastiskt nedåt. Jag känner att det snart är dags. Men jag hoppas så klart att jag har fel!
Plötsligt så inser jag hur oskyddade vi alla är. Det kan hända vem som helst och när som helst. Jag vill inte! Kan man inte stoppa tiden?


lördag 21 april 2012

Magiskt

Japp, det var magiskt. Igår var jag på konsert med Laleh. Jag har inte innan varit ett jätte fan men nu är jag nog det. En sådan inlevelse, en sådan glimt i blicken, humor. Att allt låter så bra samtidigt som det låter som om hon bara råkar sjunga det hon kom på i stunden. Vackert. Djupt. Lättsamt. Det är bara en sak som skulle kunna ha gjort konserten bättre och det var om den var förlagd utomhus en ljummen, stjärnklar sommarnatt. En konsert där publiken skulle kunna ligga ner på filtar och kika upp på stjärnorna och bara njuta av den ljuva, magiska musiken, lyssna på texterna och låta sig svepas bort.

Recension från GP: http://www.gp.se/kulturnoje/1.922204-laleh


måndag 9 april 2012

Lääääängtar!!

Förra sommaren bestod av spara, gneta och spara igen. Inkomst 0:- i 5 månader visade det sig så det var ju tur att svångremmen drogs åt genast. Visserligen är väl inte ekonomin återhämtad riktigt men i sommar mååååste vi åka bort. Resnerven är på helspänn. Resultat: resa bokad! Hit skall vi: Rhodos västkust. Nu gäller det bara att vi får ja på våra semesterönskemål. Önskemålen är redan inne på omgång 2 så jag hoppas de är OK nu. E är super exalterad han med. På denna tripp skall jag ta en egen utflykt (utan familj) på en dag till Turkiet, Marmaris, på shoppingtur. Jag har aldrig varit i Turkiet så jag får väl spana lite extra om det kan vara ett resmål framöver. En annan tripp som hela familjen skall med på är vattenlandet som finns på Rhodos. Enligt utsago är det Europas största = E's lycka är gjord! Han var förvisso mer en nöjd med faktumet att det skulle vara varmt, finnas pool, internetuppkoppling och all-inclusive band runt armen :-) Ååååh ad jag längta .... men ändå inte ett dugg. Flygrädslan är tillbaka om än inte med full kraft. Jag funderar på att ta mig till en terapeut för att råda bot på eländet igen.

fredag 6 april 2012

"erbjudande" på jobbet

Jag har en projektanställning just nu som "logistikassistent" (men avsaknaden är just "assistent-uppgifter" är påtaglig) fram till och med augusti. Mitt löneanspråk baserade sig på assistentjobbet + övertid. I verkligheten blev det sedan att jag jobbar som logistiker och utan övertidsersättning. Då jag inte var i position att börja förhandla då jag fick anställningen lät jag det bero men tanke att det ändå bara var till augusti. För ett tag sedan blev jag erbjuden en fast anställning där men som customer service anställd (CS har enbart funnits sedan årsskiftet och jag skulle få ganska fria händer med att utveckla avdelningen). Jag tackade efter en stunds funderande nej då det inte är åt det hållet jag vill med mitt liv (fast trots det fick jag ett ja på att lägga mig i och styra upp avdelningen). Nu har en annan person den tjänsten (som jag tycker verkar vara fantastisk).
Nu i dagarna kommer ett stort projekt startas där jag sitter med i diverse delprojekt. Allt skall vara färdigt vid årsskiftet samt det sista i februari nästa år. Det rimmar lite illa med min tom-augusti-anställning. Nu i veckan kom dock min chef och pratade med mig om min framtid. Hon i sin tur hade kuckilurat med sin chef om det hela. För det första kan jag vara lugn med att min anställning förlängs. Men eftersom de inte kan erbjuda en fast tjänst som logistiker (som jag egentligen inte vill jobba med i framtiden heller) och att det kommer att upprättas en ny tjänst på customer service, men mot land X, när det stora projektet har börjat rulla så vill de erbjuda mig den tjänsten (trots att jag tackat nej innan). De vill ha kvar mig i företaget så hon lade fram förslaget att jag skulle ta den tjänsten när det blir aktuellt men att jag skulle fundera kring vad jag skulle vilja göra så skräddarsyr de tjänsten åt mig! De kommer då att plocka bort diverse ekonomibitar från den nuvarande tjänsten så den personen skulle kunna ta lite bitar från land X och jag bara skulle ägna mig åt en stor kund där och resten ... tja, det jag dikterar upp :-) Jag började prata om diverse olika vinklar och även om min lön och det här med icke-övertid. Hon var med på banan även om vi inte pratade siffror. Jag skulle väl vilja påstå att jag har ett guldläge! Att både få önska vad jag skall pyssla med + (förhoppningsvis) höja lönen är inte fy skam. Dessutom är det en ganska stor ego-boost att de de är villiga att göra så här bara för att få behålla mig :-)

Oj, en hel månad sedan förra inlägget!

Ja, ja, tiden springer iväg och jag hinner inte riktigt med. Denna påskhelg skall ägnas helt åt att skriva hemtenta + en personlig reflektion.
... först skall jag bara blogga, och sedan åka till Torget och handla och sedan städa. Imorgon kommer mor & far, moster och en kompis på påsklunch och sedan kusinen framåt eftermiddagen. Ev. kommer en kollega också på besök. Så troligt är väl att även morgondagens plugg försvinner. Förbereda + göra maten kanske jag måste göra också? Eller nej, det får gubben göra! jag har i alla fall bestämt vad som står på buffémenyn! ;-)
Likt alla andra år så klämmer vi in påsken tillsammans med alla april-födelsedagar. Först ut var jag själv i förra veckan. På annandagpåsk är det svärfars tur tätt följt av E 2 dagar senare. Sedan tar vi faktiskt ett stort hopp till slutet av april då först en kompis fyller år och sedan fyller min min pappa 80! Den fd svågern är numera fd så den aprilfödelsedagen är numera "borta".
Ja ni hör ju hur april ser ut. Mellan allt firande lägger vi in lite vardag också ;-)

Glad Påsk!

tisdag 6 mars 2012

"Modet att våga tro"

Så hette "föreläsningen" jag just har kommit hem från. Jag anmälde mig till denna kväll då jag verkligen saknar både samtalen och hela atmosfären på HumaNova. Så fort jag kommer in där slappnar jag av och ett lugn infinner sig. Sinnet öppnar sig. Det var den främsta anledningen till att jag anmälde mig. Vad kvällen skulle handla om var mindre viktigt. Ämnet i sig är också spännande. Det är spännande att utforska det och samtala runt det i en kontext där alla tankar och känslor är tillåtna. Att fritt få prata om tro utan att sätta någon etikett ger mersmak. Ämnet är ju hur stort som helst och ingen vet svaret. Det jag tar med mig från kvällen är den härliga känslan av möjlighet och glädje just det faktumet att ingen faktiskt vet svaret inger. Mystiken är vacker och är fylld av hopp. Och jag fortsätter att tro utan etikett.

söndag 4 mars 2012

Hittade jag tussilago då?

Svar: JA!! :-)
Bildbeviset är här:

fredag 2 mars 2012

Skön fredag

Idag är en bra dag. En skön dag. En härlig dag ...
Vårkänslor? Japp! :-)
Underbar känsla!
Sitter i skrivande stund hemma på balkongen med Spotify i bakgrunden, mätt i magen, och lapar sol - ett utmärkt sätt att spendera sin lunchtimma på. Vilken lyx jag numera har att bo så nära jobbet, eller snarare jobba så nära hem.
Imorse var det yoga på jobbet. Skönt sätt att börja dagen. Direkt från yoga i konferensrummet till fredagens frukostmöte i köket. Jobbigt! ;-)
Och nu som sagt lapar jag sol hemma på balkongen. Tänkte ta en liten sväng till mitt specialställe och se om några tussilago kan ha kikat fram än. Det gäller att ligga steget före mamma och hitta den den första gula lilla vårblomman som sticker upp. Jag brukar vinna då mitt ställe verkligen brukar vara tidigt.
Ikväll blir det restaurangbesök med 3 granntanter, skall bli trevligt.
En härlig vårfredag i mars med andra ord :-)

lördag 25 februari 2012

Vår!

Nu, snart, strax, om några få dagar, veckor .... snaaaaart är det vår! :-)
Idag skiner solen, den värmer. Fåglarna kvittrar. Gruset knastrar när bilar åker förbi. Jag hör barnrop. Jag ser cyklister, barn med sparkar och jag ser motorcyklister. Luften vibrerar i förväntan .... snaaaaart! Det är en underbart tid nu. Förväntan. Anspänning. Pånyttfödelse. Det är nu man verkligen skall anamma mindfulness. Ta in och begrunda varje sekund. Njut!

Jo, jag älskar våren! :-)


torsdag 23 februari 2012

Först och främst det viktigaste:

Stort grattis önskar jag kronprinsessparet 
och 
välkommen till världen Sveriges nya lilla prinsessa! 
:-)

Och nu till något helt annat. Idag trodde jag att jag hade blivit "kapad".
  1. Försäkringskassan hade ändrat min inkomst (inte på uppdrag av mig)
  2. Unionen skickade brev och gratulerade mig till att ha blivit chef + skickade en chefsbok till mig (jag är inte chef)
  3. Jag noterade att för lite skatt dragits på min lön och fick då beskedet från arbetsgivaren att de fått uppgiften om min jämkning från Skattemyndigheten (jag har aldrig någonsin jämkat)
Skumt? Minst sagt. Så jag satte mig och ringde runt till dessa tre olika instanser. Jag var inte kapad! *skönt* Försäkringskassan hade gjort fel internt, Unionen hade haft datastrul och Skattemyndigheten svarade att jag inte alls har någon jämkning (man kan ju undra i och för sig varför den uppgiften fanns i filen från dem till min arbetsgivare ...)

Fast ikväll får jag nästa grej - ett mail (på en mailadress jag knappt använder) där det står att en person nu har betalat in beloppet (för ett vunnet bud på Tradera) på mitt konto på bank X så jag bör snart se det eftersom vi har samma bank (jag har inte den banken).

Så 4 (!) olika saker som tyder på samma sak! Tur att jag redan ringt alla övriga instanser och fått förklaringar. Jag svarade givetvis på mailet att jag inte fattade vad personen pratade om. Jag hoppas vederbörande hinner dra tillbaka överföringen.

onsdag 15 februari 2012

Pensionsfonder = lurendrejeri!

Jag har alltid varit skeptisk mot pensionsfonder då de dels inte täcks av bankgarantin och dels att man själv inte kan bestämma att ta ut dem när man skulle vilja det. Man kan inte ens få ut dem om man går i personlig konkurs. I ett svagt ögonblick för många år sedan började jag ändå spara, jag vågade inte annat. Jag slutade dock ganska så snart igen. Varje år får jag nu mitt årsbesked när beloppet krymper för varje år. Här följer en avidentifierad konversation jag har haft med banken det senaste:


Jag: jag har IPS-konto xxxx-xxxxxxx hos er som bara står år från år och dras av pengar från iform av avgifter och skatt. Jag har ingen intention att någonsin föra in pengar på detta konto. Går det att avsluta på något vis så jag kan slippa avgifterna? Som det är nu kommer de stackars pengar som finns där vara helt borta så småningom och vad händer då? Fortsätter avgifterna att vara kvar? OM det går så vill jag avsluta kontot.

Banken: Ett IPS konto är låst till dess att man fyller 55 år. Vill man avsluta kontot i förtid behöver man ansöka om det hos Skatteverket.

Jag: så svaret är att jag bara kan låta kontot vara kvar och det lilla kapital som finns kommer att fortsätta ätas upp av avgifter och skatter? Det är inte pengarna jag vill ha ut, bara ett stopp på att allt äts upp - låta kontot "vila".

Banken: Du kan välja mellan att ha kvar kontot, eller kontakta Skatteverket för att ansöka om att avsluta det i förtid. De avgifter som tas ut är 37,50 kronor per kvartal plus kostnader i fonden du har placerat pengarna i.

Jag: med andra ord så kommer pengarna att så småningom vara helt borta ... :-(
Vad händer när pengarna är slut, kommer jag att behöva sätta in pengar då för att täcka kostnaderna för att förvalta mitt kapital på 0:-?

Banken: Om du väljer att inte sätta in pengar på kontot finns det en risk att hela beloppet så småningom blivit uppslukade av de avgifter som dras. Det är därför bra att åtminstone sätta in 200 kronor per år.

torsdag 2 februari 2012

Jobb-"problem" igen

I-lands problem i kvadrat, verkligen! Men nu har jag beslutsångest igen. Jag har just nu en projektanställning (som jag tror blir förlängd/fast) men blev igår erbjuden en fast tjänst på företaget fast en annan tjänst än den jag har. I ärlighetens namn så strävar jag vare sig mot min befintliga tjänst eller den erbjudna tjänsten men ett fast jobb är ju ett fast jobb ... Dock är den erbjudna tjänsten ett steg tillbaka i utvecklingen känns det som - även då det kommer till min nuvarande "yrkesbana" (ehh ... eller kräftgång). Jag pluggar ju för att helt byta spår, inte gå tillbaka i mina redan plöjda spår. Fast en fast tjänst är en fast tjänst ...

Suck, imorgon måste jag ha beslutat mig.

söndag 29 januari 2012

Snart skall jag få min EGEN hörna

E har sitt rum. Maken har kontoret. Resten av rummen är gemensamma. Var är mitt rum? Jag har saknat en egen vrå så länge. Nu skall jag få min vrå! :-) Den blir inte stor och jag blir förpassad till övre hallen där det förut stod en garderob. Vi pratar ca 1 m2! Men jag skall göra den mysig! Mitt lilla hörn (3 väggar som omger denna kvadratmeter) skall ha vita tapeter med denna text på den "största" väggen:


Sedan skall jag ha dessa hyllor i dubbla rader på två av väggarna:




Hyllorna skall jag fylla med mina må-bra-böcker och andra tänkvärda böcker. Det skall vara böcker som berör på ena eller andra sättet.

Jag har hittat denna lilla fåtölj som är lagom stor till min hörna men avvaktar en stund om jag kanske hittar någonting som är av mer "läs-mys-karaktär". Men jag gillar utseendet.



Sedan saknas bara belysningen. Jag skulle önska någon form av spotlights under hyllorna men tror att det får bli någon form av golvlampa.

I detta hörn skall jag sedan bosätta mig!

lördag 28 januari 2012

Snart är även januari över

Det är inte klokt vad tiden går fort!
Jag springer runt som en skållad råtta på jobbet hela dagarna och på kvällarna har jag antingen skola eller skolarbete. I ärlighetens namn så är skolarbetet mest förpassat till helgerna för att alls orka med det. Följden av det är att jag i princip aldrig kan koppla av helt. Och den läxan har jag lärt mig sedan innan ... eller? Tydligen inte.

Jag funderar över mina alternativ. Alternativ finns alltid frågan är bara om de är några bra alternativ. Just nu ser jag inga bra alternativ. Skulle stressen göra mig sjuk så måste ju alternativet hoppa av skolan tas i beaktning. Förhoppningsvis klarar min klara-stress-reducerade-kropp av en stund till. Jobbsituationen kan jag inte göra så mycket åt - just nu. Jag funderar på vad mitt svar blir när/om jag får frågan om fast anställning eller förlängning av kontraktet. Det finns många positiva sidor med jobbet. Stressen är en av de negativa ingredienserna. Framtiden får avgöra hur negativt det är. Kanske blir det lugnare om ett tag? Sedan är det en prioriteringsfråga mellan jobb och studier. Jag har pluggat + jobbat i 3 år nu (med undantag för en arbetslös höst). Jag måste ge min kropp lite återhämtning men samtidigt vill jag bli klar! Jag har denna terminen som jag absolut vill avsluta. Sedan har jag tredje året att söka till på HumaNova. Den startar inte här varje år så där "måste" jag söka varje år för att inte missa en ev. start. Sedan finns ett påbyggnads år på det jag går nu. Den vill jag också gå .... men där ser jag ett sabbatsår framför mig. Jag har alltså 2,5 år, inkl denna termin, kvar att studera (om jag inte hittar lite fler grejer att läsa).

Näste negativa sak med jobbet är att det inte alls har med vad jag läser att göra. Det är alltså inte alls åt det håll jag vill med mitt liv. Men kanske kan jag vänta med att ta avtagsvägen tills jag har pluggat klart? Helst vill jag ju ändra riktning innan.

Mitt i allt jobb och plugg drömmer jag om så vardagliga ting som att läsa en roman. Att läsa annat än skolböcker utan att få dåligt samvete. Jag drömmer om att få tid till att träna. Dessa två saker borde ju vara saker man skall kunna klämma in i sitt liv. Men allt är som sagt en prioriteringsfråga och dygnet har bara 24 timmar.

Jag har inte ork för mer. Ibland har jag inte orken att ta itu med de mest banala saker - som att öppna posten. Den kan bli liggande i en vecka eller två bara för att jag inte orkar öppna den.

Jag har i alla fall lyckats gå på yoga under hela hösten. Det skall jag fortsätta med även denna termin. Det är en gång/veckan och är här hemma så det funkar. Min plan är även att börja med motionsträning. Jag måste bara ta sats först för den träningen kommer att vara förpassad till gryningstimmarna före jobbet. Jag inväntar ljuset och därmed lite pigg-hormoner (eller vad det nu är som gör att man blir piggare när ljuset kommer).

onsdag 4 januari 2012

Dagens kommentarer

Dagens två kommentarer har kommit från E.

Jag har den senaste veckan haft min pappas bil då han är krasslig och inte vill att bilen bara skall stå. Imorse skulle jag köra E till skolan (ville inte att han skulle gå själv i orkanbyarna). Han säger då att "Den här bilen tycker jag om" Jaha, varför då undrade jag.
- För att den luktar morfar och köttbullar

Dagens andra kommentar var en fråga jag just fick:
- Hur var det att leva på 1900-talet?
Hrrrmmm ... hur gammal kände jag mig inte då!? :-D