måndag 23 april 2012

Dödens närvaro

Det var  väl en upplyftande rubrik?
Jag har aldrig "känt döden" kring mig förr men det sista halvåret är det som om jag bara går och väntar. Nej, jag väntar inte på min egen död. Men jag ... vill inte ens skriva det ... känner att min pappas dagar är räknade. Han har åldrats enormt de senaste 10 åren sedan han fick KOL. Men sedan i julas har det gått drastiskt nedåt. Jag känner att det snart är dags. Men jag hoppas så klart att jag har fel!
Plötsligt så inser jag hur oskyddade vi alla är. Det kan hända vem som helst och när som helst. Jag vill inte! Kan man inte stoppa tiden?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar