fredag 30 september 2011

Sommarens sista suck

Idag är nog sommarens sista suck både vad gäller värmen och vad gäller månaden. Imorgon är det obönhörligen OKTOBER! " ... men oktober och november och december äro grå" Jag får väl ta fasta på John Pohlmans uttalande han gjorde för ca 100 år sedan: "En dag i november är närmare våren än en dag i september." Jag får pressa ut det sista av sommaren nu. De senaste 2 timmarna har jag spenderat på ljugarbänken utanför med 2 grannar - i solen som värmde gott. Igår gick jag barfota ute - det går ju inte om det är höst, eller hur? *förnekelse*

onsdag 28 september 2011

Jag hade en mardröm härom natten

Jag brukar inte ha mardrömmar. Nu har jag inte längre något större minne av vad jag drömde om förutom att S visade sig från andra sidan. Han var död. Jag kommer ihåg känslan att nej, det är inte sant. En ovilja att tro på drömmen men en känsla av att den var sann. I verkliga livet var S inte död - än. Han verkade ha gjort framsteg. Men så plötsligt idag nås jag av att han nu har somnat in. R. I. P. kära barndomsvän! Själar dör inte så jag vet att vi ses igen. Tills dess så hoppas jag du tillbringar din tid på ett underbart ställe.

tisdag 27 september 2011

Jag har hittat mitt hus! - Villa Arholma från A-hus. Kika på referensbilderna som finns där! Jag har ingen aning om vad det kostar och ingen tomt att bygga det på har jag heller. Igår satt vi hela familjen och drömde oss bort när vi kikade på bilderna. Det är visserligen inte "mitt torp" (den jag har i mitt inre rum och har gjort en tavla av) men tills vidare funkar det jätte bra! ;-)

Jag undrar även hur länge tårarna räcker? Hur länge är normalt att fälla tårar för en kissekatt? Jag trodde i slutet av förra veckan att jag var färdiggråten men ack vad jag bedrog mig. Både i helgen, igår och idag tittar vätskan från ögonen fram. Idag kanske det inte var så konstigt då jag med posten dels fick en fotobok vi beställt med vår kissekatt och dels fick ett brev från veterinären att vi nu kan hämta hennes aska. Det räcker med att skriva detta så trillar tårarna ner ... min fina kisse finns inte längre. Hämta hennes aska! Så sorgligt. Aska är allt som finns kvar av henne ... min silkeslena kisse. Hon hade så vacker päls, den var verkligen silkeslen. Inte alls som andra katters päls. Hon var speciell min ♥ kisse ♥

tisdag 20 september 2011

Mer tid

Den underbaraste ungen här i världen är min! Japp, så är det! Han är så full av kärlek och han delar med sig av den :-)
Nu när jag inte jobbar så har han nästan inte alls gått på fritids. Vilken skillnad det blir. Vad mycket tid man får. Jag märker att E mår bättre av det också. Plötsligt har vi tid för både läxläsning (min "mammatid") och lek med kompisar. Förut hände det ganska ofta att han var upprörd av att inte ha fått leka. Läxläsningen går också bättre och han är mer medgörlig då han inte är lika trött. Ju tidigare på dagen för läxa desto bättre. Nu gör vi det direkt efter skolan eller om han är hungrig då, direkt efter ett litet mellanmål. Vi sätter äggklockan på 15 min och då skall han läsa läs-läxan en gång och den tid som är kvar skall han läsa högt ur valfri bok. Ev. rättstavningsläxa eller annan läxa räknas inte in i de 15 minutrarna. Han har ganska svårt att koncentrera sig och få saker gjorda men detta verkar hjälpa. Förra veckan fick han jätte beröm av fröken att han hade fått gjort så mycket och på frökens begäran slapp han ta med matteboken hem (som vi har släpat hem för att han måste räkna ikapp på helgen). Kanske börjar polletten trilla ner? Jag hade ett samtal med fröken veckan innan om att han behöver en nagel i ögat för att jobba på och hon skulle lägga det på minnet sade hon. Hoppas en positiva trenden håller i sig! :-)

fredag 16 september 2011

Saknad!

Kära älskade kissekatt. Du är saknad! Att det kan göra så ont!
Igår var det fint väder hela dagen förutom under de minutrar då du lämnade oss (17.20 - 17.25), då öste regnet ner. Himlen grät. När du väl somnat in sken solen igen. Änglarna hade hämtat dig. På kvällen var himlen ovanligt vacker. Jag antar att de hade en välkomstfest för dig. Jag hoppas innerligt att du har det bra där du är nu och att du mår bra. Jag tror och hoppas att du kan se oss och vet hur saknad du är. Jag hoppas du förlåter mig att jag skrev på pappret så ditt liv kunde avslutas ... visst gjorde jag rätt? Det var jag som skrev på ... Jag hoppas du vet att det inte var någonting jag önskade skulle ske. Jag gjorde det för din skull ... Du har varit kärnfrisk hela ditt liv och nu började du må dåligt. Cancer. Ingen bot, bara utför. Veterinären sade att vi kom i bra tid, att du fortfarande hade lite kvar av vad som var du - men det är ju det som gjorde så ont. Du var fortfarande vår kissemiss om än bara en smula kvar. Du förändrades och vi hade på slutet en kelen kisse! Tack för att vi fick vara med om det. Tack för att vi fick ha dig hos oss, att vi fick dela ditt liv. Universums bästa katt säger E. Jag håller med. Igår kväll somnade E kramandes en utskriven bild på dig ... han pussade dig och kelade med bilden. Det gjorde jag och husse också. Idag har vi tittat på kort på dig. Överallt blir vi påminde om dig, av tomheten att du inte finns. Tomt där dina matskålar var, där din låda var. Jag kom på mig själv att inte stänga toadörren - för du måste ju kunna komma in där. Jag saknade ditt klampande på mitt bröst imorse. Dina duns när du hoppar ner från skrivbordet. Ditt trippande ned för trappan. Ditt smattrande med klorna mot parkettgolvet. Din närvaro vart än jag var. Du skulle alltid vara i samma rum. Du fattas mig! Du har bott i huset nästan lika länge som vi. Du har alltid funnits här. I över 11 år. Inte en enda natt har du varit borta från huset, inte en enda dag. Du var aldrig ute länge utan verkade trivas hemma. Jag tror till och med huset saknar dig. Här var aldrig tomt. Nu är det ekande tomt ... Farväl min ♥ älskade kissekatt ♥

torsdag 15 september 2011

R.I.P. älskade Elisa 000501 - 110915

Vår älskade kissekatt har fått vila. Vi ses igen!

tisdag 13 september 2011

Jobbigt!

Usch det är jobbigt att måste avgöra när man skall avsluta en familjemedlems liv. Det är nog dags snart. Imorgon tror jag att jag får ringa samtalet. Kissen min har ännu inte dragit sig undan och kommer och kelar med oss lite då och då ... men hon låter illa. Vi vill inte vänta tills hon lider heller, bättre att det blir så lite lidande som möjligt. Men att hon inte tycks lida nämnvärt gör beslutet så mycket svårare. Min kisse ... ;-(

Just nu ligger min pappa på sjukhus också - för vilken gång i ordningen vet jag inte. Det blir liksom inte bättre. Denna hemska sjukdom KOL. Att inte kunna andas ... det måste vara det värsta! Men idag när jag var upp så verkade han ändå helt OK. Jag tror han känner sig trygg när han är på ett sjukhus. Det slog mig också att jag har en ganska stilig far. En stilig åldring som bryr sig om sitt yttre och alltid är fräsch.

E's läkarbesök idag gick bra. Det visade sig att han har ett skrapsår i ögat. Nu får han salva så skall det nog snart ge sig.

torsdag 1 september 2011

Ett nytt litet framsteg

Jag vet ju att jag griper efter halmstrån och att det obönhörligen kommer att vända åt andra hållet ... men just nu går det åt rätt håll. Inatt sov vi hela familjen i samma säng. Kissekatt kom till oss stället för att gömma sig. Jag lät E sova hos oss också då vi alla var ledsna. Men det var så skönt att få uppleva en natt till med vår svartlurviga fyrbenta familjemedlem sovandes vid fötterna. Det krävdes visserligen lite bedjande men jag fick även en kloande katt på bröstet på morgonen. Men spinnandet saknas än. När jag kom hem från träningen sov hon i våra sängar - mycket bättre än i garderoben! Och i eftermiddag har hon legat och njutit med mig på balkongen. Mycket fotande, filmande och magkli har det blivit. Det gäller att ta tillvara på tiden vi har. Till och med en fluga har hon jagat idag.