Jag brukar inte ha mardrömmar. Nu har jag inte längre något större minne av vad jag drömde om förutom att S visade sig från andra sidan. Han var död. Jag kommer ihåg känslan att nej, det är inte sant. En ovilja att tro på drömmen men en känsla av att den var sann. I verkliga livet var S inte död - än. Han verkade ha gjort framsteg. Men så plötsligt idag nås jag av att han nu har somnat in. R. I. P. kära barndomsvän! Själar dör inte så jag vet att vi ses igen. Tills dess så hoppas jag du tillbringar din tid på ett underbart ställe.
Låter som en bra dröm trots allt. Du fick möjlighet att bearbeta bitar innan din vän gick vidare mot andra uppgifter.
SvaraRaderaTack för din kommentar på min blogg. Det gör mig glad :)
Hoppas att du får en härlig dag
Kram
Linda
(Den nakna coachen)