Sagan om "Trygghetens Träd"

Det var en gång ett hemligt träd. Den stod i en magisk glänta djupt inne i en trolsk skog. Gläntan kunde man bara finna genom att man lyssnade riktigt noga på vad hjärtat hade att säga och genom att följa hjärtats röst och vika av från stigen rakt in i skogen. I gläntan fanns det fullt av olika magiska träd. Alla träden stod där i sin egen prakt och bar på sin egen hemlighet. Gläntan var otroligt vacker.

Det finns en saga om varje träd men just den här sagan handlar om trädet som gömde sig lite bakom de andra magiska träden. Det här magiska trädet kom de till som inte riktigt vågat stanna till vid de andra träden. Det var Trygghetens träd. Trygghetens träd ropade på dem som behövde extra skydd och en hjälpande hand.

En dag då jag promenerade längs en stig i skogen hörde jag mitt hjärta be mig vika av från stigen och följa vindens sus. Jag följde suset tvärs över de mjukaste av mossar och de vackraste av blommor. Skogen blev allt tätare och suset jag följde började mer och mer förvandlas till en röst.

Jag kom fram till en glänta där solens strålar strilade ner mellan trädens grenar och bladverk. Jag såg träd av guld. Jag såg träd av ljus. Jag såg träd med löv i alla regnbågens färger. Vart och ett av träden var magiskt vackra. De var alla magiska. Men medans jag beundrade alla de fantastiska träden hörde jag suset, som nu var en röst, kalla. Jag gick vidare och lite bakom alla andra träd stod mitt träd.

Jag förstod att det var mitt träd eftersom just det hade kallat mig. Det var ett vänligt träd, ett tryggt träd. Jag gick in mellan trädets grenar och var snart gömd för yttervärlden av trädets gröna skynken.

Som nykomling i trädet placerades jag i det nedre grenpartiets hopflätade gunga. Där vaggades jag trygg medans jag fick beskåda allt liv som fanns i trädet. Där, i mitt träd, fanns hela världen. Där bodde ekorrar, fåglar och fjärilar. Där fanns solen, månen och stjärnorna. Där växte blommor och gräs. Där fanns havet, himlen och vinden. Där fanns allt jag önskade.

Trygghetens träd förklarade för mig att det tog hand om alla människor som inte riktigt vågade leva sitt liv men som ändå hade ett öppet sinne och ett öppet hjärta. Den förklarade för mig att jag lugnt kunde prova och klättra upp på vilka grenar jag ville. Om jag föll skulle grenen under ta emot mig. Och om jag föll skulle jag upptäcka lyckan som kommer av att tappa greppet. Trädet berättade för mig att jag fick klättra hur jag ville, både uppåt, nedåt och åt sidan. Det var inte riktningen som var viktig utan avtrycken jag gjorde på grenarna.

Och så en dag hade jag klättrat igenom trädets alla grenar och kände mig redo för världen utanför. Det var med en pirrande känsla av förväntan i magen jag satte ned mina fötter på marken framför trädet. En avskedsgåva låg där och väntade på mig. Det var ett gyllene gummiband. Ett gummiband vars ena ende jag skulle knyta runt en gren i trädet och den andra runt min handled. Det var en säkerhetslina jag kunde använda för att komma tillbaka till Trygghetens träd när helst jag behövde och ville.

Nu hade jag blivit tillräckligt stark och modig för att se vad alla de andra magiska träden hade i sitt förvar åt mig. För alla träden i den magiska gläntan var till för alla. Men var och en av oss har sitt eget startträd utifrån våra egna behov. Träden i gläntan vet vem utav dem just du tillhör. De står där nu och väntar på dig …


~ Snipp, snapp, snut, den här sagan tar aldrig slut! ~


2 kommentarer: