onsdag 17 november 2010

Operationen är över

Jag hoppas inte det blir fler gånger. Svar på om de fick bort allt får jag om 4-6 veckor (vilket av svaren jag önskar mig i julklapp är väl ganska självklart).

Min kollega kom och hämtade mig igår morse och körde mig till sjukhuset. Först in för EKG och pulstagning och sedan till nästa byggnad för inskrivning, B/T-mätning samt blodprov. Inte helt oväntat var både puls och B/T högt - vem kan hålla sig helt avslappnad inför en operation? Det var dock inga alarmerande siffror så jag fick grönt ljus. Jag blev tilldelad en säng och ett skåp i ett 4-rum och blev ombedd att vara ombytt och klar kl 10. Jag försökte plugga men det gick ju så där. Koncentrationen var inte på topp så jag försökte med soduku istället. Funkade inget vidare det heller. Hjärnan hade låst sig så jag försökte med lite avslappnande meditation istället.

Kl 10.30 kom de och hämtade mig ... eller snarare rullade de ut mig i sängen. Fy så utelämnad och fånig man (jag) känner sig - jag kan ju faktiskt gå själv! Men det får man inte. Upp till 5e våningen med hissen och sedan möttes jag av ett myller av grönklädda människor och 2 sängar "i kö". 4 av de grönklädda kom med kort mellanrum och presenterade sig och förklarade vad som skulle hända. En elev skulle sätta in "flerpen" i handen på mig (för narkosen) men tydligen var inte mina vener så snälla att en läkare hindrade redan innan hon hann försöka (det tackar jag för - det var inget vidare skönt att få in den ovanpå handen). Trots att jag kom dit sist snodde de mig först in till operationssalen. Där var det ytterligare grönklädda människor. Hur många behövs det egentligen?! Nu fick jag snällt klättra över till en gynstol/säng och lägga mig på en jätteblöja. De hade i alla fall den goda smaken att stänga igen blöjan när jag låg där vaken (tack!). Lugnande medel sprutades in och då passade nästa läkare på att presentera sig som "min doktor". Det var inte samma som hade presenterat sig där ute. Men skit samma, bara det blev överstökat så brydde jag mig inte om vem som gjorde det.

Seden minns jag inte mer innan jag vaknade av att blodtrycksmanschetten blåste upp sig och någon frågade om jag hade ont. Jag kände efter och svarade på en skala 1-10 bara 0,1. Jag hade inte ett dugg ont men var mer än lovligt trött och groggy. De hade dock bråttom att få flytta mig till avdelningen ... "om du behöver mer tid kan vi pausa de andra operationerna en stund" ... vad svarar en duktig flicka på det? Självklart var jag så pass vaken att jag kunde flyttas från uppvaket. Jag fick välja mellan jodgubb eller cola isglass och valde cola + vatten. Jösses vad törstig jag var. När jag hade fått i mig glassen rullade de iväg mig till rummet igen ... fast just den biten kommer jag inte ihåg, jag måste ha somnat igen. Väl inne på rummet kom fikat som ett brev på posten och kommentaren att jag kan gå ut till sköterskan i korridoren och skriva ut mig när jag känner mig redo "hon tar rast kl 14.30". Ehh, jaha? Tidsuppfattning 0. 2 smörgåsar med ost och paprika, 1 glas juice, 1 glas vatten och 1 kopp kaffe. Det var tur att det var så mycket vätska för jag hade ingen saliv alls. Total salivtorka + halvsovande gjorde att de två mackorna säkert tog 30 min att få i mig. De höll aldrig på att ta slut. Jag kände stressen över att de ville ha min sängplats så jag klädde snällt på mig när jag ätit klart, bäddade ur sängen och lade allt i tunnan vid dörren (enligt instruktion på väggen) och gick till sköterskan i korridoren. Hon frågade om doktorn hade pratat med mig inne på op. Jo det hade han ju men jag var ju drogad då så jag kom inte alls ihåg vad han sagt. Jag fick lite info och en broschyr att ta med mig ... sedan fick hon hämta en säng och köra in mig på rummet igen för den här patienten hade nog trots allt inte vaknat än riktigt. Jag låg i rummet igen en liten stund och vinglade sedan ut där gubben väntade i bilen. Jag låg i bilen hela vägen hem och sedan direkt i säng hemma där jag sov några timmar till. Groggy ja, men ont har jag inte alls :-) Konstigt tycker jag då de både skar, skrapade och brände ...

måndag 15 november 2010

Nervös

Nä, nu börjar jag bli nervös inför morgondagen. Egentligen har jag väl ingen anledning till det men lika fullt är jag nervös. Jag vet ju inte ens om det blir av! Det vet jag först imorgon. Då jag inte vill berätta om det här för E så kommer min kollega att köra mig till sjukhuset och beroende på när jag är klar så hämtar maken (om det inte går ut över hämtningen av E på fritids) eller så hämtar en kompis upp mig. Mamma och pappa har jag inte sagt någonting om detta till då senast när jag berättade för mamma att jag skulle på cellprov eftersom de hittat cellförändringar så kallade hon mig för hypokondriker. Hade det varit mitt barn hade jag blivit orolig ... men alla är vi olika.
Igår pratade jag med en granne om op. och att det ev. inte blir av om inte mitt blodtryck är OK. Tydligen är det en ren ekonomisk faktor det handlar om för sjukvården. Den typ av narkos som de inte vill göra om mitt B/T är för högt är den typen då man kan åka hem samma dag. Tydligen kan man visst bli sövd med högt B/T (så klart!) men då behöver man stanna över natten = kostar betydligt mer. Återstår att se imorgon vad som händer ... Men efter som mitt B/T har varit instabilt länge nu (laborerat med tabletter och doser i 1 år) så vill jag ju inte vänta med op. tills det är stabilt. Jag vill ha bort eländet!

torsdag 11 november 2010

Ny variant av PMS?

Förr hade jag aldrig PMS men på senare år har PMS-häxan fått fäste. Hon fräser och är allmänt lynnig. Men vad hände nu då? PMS-häxan har förvandlats (?) till PMS-bölaren! Vid middagen pratade jag och E om kramar och konversationen förflöt ungefär så här:

E: Mamma, du kommer att få en miljard kramar av mig under ditt liv
Jag: En miljard? Har jag en antalsbegränsning på kramarna!?
E: Sedan är du ju död
Jag: Jag tänker inte dö!
E: Men det kommer du ju att göra
Jag: Men jag vill inte!
E: Men det gör du. Men då kommer du få ännu fler kramar!
Jag: Hur då? (redan tårögd)
E: Jag kommer att krama din gravsten!
Jag: *buuuuääääääääää ... tårarna sprutar okontrollerbart*

Några minuter senare börjar jag storböla igen men skrattar då åt mig själv ungefär lika mycket som jag grinar med resultatet störtflod från ögonen! ... det blev en lång familjekram mitt i middagen!

Nu bölar jag igen bara för att jag skriver om det ... Gubben säger sig tycka bättre om den här PMS-varianten då den inte är riktad. Förstår inte vad han menar! ;-)

tisdag 9 november 2010

November

November har kommit och med den julklappsstressen! Jag har ett hyfsat hum om E's presenter men inte resten av klanen! Vissa är mer hopplösa att köpa till än andra. För vad köper man till tonåringar i en miljonärsfamilj som har allt och får allt de pekar på oavsett vad det kostar!!?? Helt omöjligt ju! Jag vill ju köpa någonting de blir glada för och uppskattar ... Någon som har tips så tar jag tacksamt emot dem!

Det snöar!! (by the way). E fick med sig sin "surfingbräda" till skolan i morse - för kanske, kanske, kanske kan det gå att åka på den i eftermiddag. Det är inte alls säkert sade jag och fick då svaret "nej, men hoppas kan jag ju göra" :-)

Igår morse var E på ett strålande humör och fullkomligt överöste mig med både kramar och pussar (pussar är väldigt ovanligt numera) och talade dessutom om att han älskar mig ♥ :-) Allt kom helt spontant :-) Värre blev det vid läggdags då hans värld hade rasat pga en leksak som inte fungerade som han hade tänkt sig. Han var sååå ledsen och kunde inte släppa tankarna på detta + kom på en massa andra saker att vara ledsen över. Jag tog då till andningsövningar/avslappningsövningar för att få honom att lugna ner sig. Ett, tu, tre så sov han :-)

Idag var jag på B/T uppföljning och så klart var det för högt *suck* så sjukvårdsruljansen fortsätter. Jag skall från och med imorgon äta ytterligare en tablett för att komplettera den jag redan har. Jag åkte upp till sjukhuset med mina provsvar och lämnade in dem (inför op. på tisdag). Provsvaren är OK utom B/T. Så på tisdag tar de B/T och tar sedan beslut om det blir op. den dagen eller ej. För nog sjunker B/T inför en stundande operation!! *ironi*