lördag 31 december 2011

Mitt 2011 i punktform

  • Började året med att fasta
  • Var på mammografi för första gången
  • Fyllde 40 - födelsedagen spenderades på Pensionat Styrsö-Skäret
  • Friköpte huset
  • Sade upp mig från jobbet
  • Blev diplomerad samtalcoach i psykosyntes
  • Köpte mitt livs första moppe
  • Började måla tavlor
  • Semester i Sundsvall
  • Spenderade en dag på Kolmården (mitt första besök dit)
  • Började studera på universitetet: Arbets-och organisationspsykologi
  • Flower-Power fest
  • Examensfest i Kristinehamn
  • Elisa, min fina kissekatt, fick avlivas
  • Började i yoga
  • Började utbildning i Kyrkans jourtjänst men hoppade av då jag insåg att jag skulle stressa ihjäl mig
  • Arbetslös med 0 A-kassa => överklagan ligger nu hos förvaltningsrätten
  • Var på "talangjakt" på Adecco
  • Började ett nytt jobb som logistikkoordinator
Sedan har året innehållit en hel del både + och - i min omkrets som självklart har berört mig men det är ändå ingenting som har "drabbat" mig personligen. Det har varit både födslar, graviditeter, sjukdomar och dödsfall. Livet har med andra ord haft sin gilla gång.
Jag önskar er alla ett gott slut på 2011 och att 2012 kommer att bli det bästa året hittills!
Jag avslutar årets blogg med en bild från vår nyårs-promenad:



torsdag 22 december 2011

Årets 2 bästa besked!

Stjärnorna verkar börja ställa sig i rätt led igen.
Idag nåddes jag av årets 2 absolut bästa och mest fantastiska besked.
De är av den typen som har figurerat i mina böner.
Och ber det gör jag tyvärr allt för sällan och bara när jag känner att det behövs ... skall bättra mig där.
Det ena beskedet så fantastiskt att jag inte ens i mina böner bett om det för jag trodde inte det var möjligt!
Så fantastiskt! Jag är lycklig i hela kroppen! :-)
... och ändå handlar det inte alls om mig eller ens min familj.
Tänk då vad de berörda måste känna! :-)
Lycka!

måndag 19 december 2011

God Jul

En God Jul önskar jag er alla !


Jodå, mitt liv rullar på och det fort just nu känns det som. När lugnet lägrar sig en smula skall jag ta mig ork till lite mer bloggande.


måndag 28 november 2011

Nervös!

Om 50 min börjar jag mitt nya jobb. Jag är nervös! Det hade jag inte väntat mig faktiskt. Jag har inte riktigt analyserat nervositeten då den liksom tog mig "off guard". Men det är lite känslan av att nu är det dags att kliva ur min skyddande kokong och stiga ut i verkligheten. Det är i princip första gången i mitt liv jag står på mina egna ben. Förut har jag halkat runt på bananskal och hamnat på ställen. Efter min utbildning (vända ut-och-in på mig själv och lära känna mig) känns detta på riktigt. För första gången har jag agerat på mina egna villkor. Jag klev av jobbet jag inte ville ha och slängde mig ut i luften utan skyddsnät (inte ens bildligt talat då jag faktiskt inte ens fick A-kassa). Jag går in i det nya jobbet med öppna ögon och utan alla skal jag normalt har haft. Scary! Visserligen fegade jag ur då jag tackade nej till ett jobb som skulle kunnat leda åt det håll jag vill. Men jag funderade och insåg att jag behövde lite av det gamla och lite av det nya, en kombination. Av bara det nya skulle jag troligtvis snart klättra på väggarna. På jobbet jag startar nu har jag inga meriter vad gäller jobbet jag sökt. De fastnade för min resterande CV. Det känns som de har vissa förväntningar på mig och det är lite jobbigt känner jag. Tänk om jag inte uppfyller dem? Andas! Här gäller det att jag tar mig ett snack med min Presterare och ser till att övriga delar av mig också får ta en plats. Det är helt nödvändigt. Hela jag skall börja på ett nytt jobb, inte bara en del av mig.

Och ett helt annat ämne; jag har lagt upp en ny flik där jag visar mina "tavlor". Ta det för vad det är! :-)

söndag 20 november 2011

En fundering

Igår satt jag och tittade på Sommarpratarna med Herman Lindqvist, Alexandra Rapaport, Jana Söderberg, Zanyar Adami och Majgull Axelsson. Vid ett tillfälle pratade Jana Söderberg (född i Tyskland) som om hon kände att hon bara var i Sverige på låtsas. Hon beskrev exakt min känsla fast inom mitt yrkesliv. Jag har själv uttalat samma ord. Det känns som om jag, och många med mig, bara är tillfälligt ute och praktiserar. Att vi snart kommer att återförenas och jobba ihop igen. (Jag pratar då om mitt jobb jag hade för några år sedan, inte det senaste). Det är en väldigt knepig känsla, en overklighetskänsla. Jag funderade vidare på det här nu på morgonen och kom fram till att jag hoppas att den känslan kom sig av att jag inte trivdes på nästa arbetsplats. För så där vill jag ju inte känna nu när jag strax börjar på en ny arbetsplats. Där vill jag trivas och "känna mig hemma". Jag vill kalla företaget för "vi" och inte som på förra arbetsplatsen där jag fortfarande efter 3,5 år sade "dem", jag inkluderade inte mig själv när jag pratade om företaget. Det i sig skall man nog vara uppmärksam på. Jag tror det är ett tydligt men subtilt tecken på att man inte är där man skall vara.

måndag 14 november 2011

En liten hand

Både i lördags och i söndags fick jag njuta av att spontant får en liten hand insmugen i min. Liten och liten förresten ... den är snart lika stor som min. Min fina lilla stora son, 8,5 år gammal och som numera räcker mig upp till hakan och vars skor jag faktiskt får ner fötterna i. Så klart förstår jag att den där handen råkade hamna i min utan att han tänkte på det - för hade han tänkt på vad han gjorde hade den inte befunnit sig i mammas han inte! Huga, någon kan ju se! Men desto mer njöt jag av stunden att få gå där och hålla min son i handen. Kärlek! 

måndag 7 november 2011

Svart kisse

Idag mötte jag samma svarta kisse 2 ggr och stannade och kelade med den bägge gångerna. Första gången var som ett knytnävsslag i magen. Att klappa en svart katt över huvudet och ryggen, att få de välbekanta gensvaret tillbaka ... det gjorde ont. Tårarna bara kom och klumpen i halsen ville inte försvinna. Det var ju som min kisse, hon var också svart om än med längre svans. Andra gången var jag mer förberedd. Det gjorde ont då med men jag kunde skilja på katten jag hade framför mig och min kisse i himlen. Jag kunde mysa lite åt det spinnande lätet jag fick till svar. Men när slutar tårarna komma? När slutar det göra ont?

lördag 5 november 2011

Ett fattigt (ekonomiskt) liv stundar

Eller snarare jag lever redan det livet.
Min begäran om omprövan till A-kassan gick inte igenom. Det innebär fortsatt 0:- i ersättning. Varför? Jo, jag läser en kvällskurs (18-20.30 en kväll/veckan) på universitetet som hjälper mig att nå mina yrkesmål. Det bisarra är att A-kassan envisas med att haka upp sig på att jag fick beviljat studiebidrag från CSN - även om jag betalar tillbaka det och CSN tar tillbaka beviljan (vilket är möjligt då jag begärde det så tidigt). Det verkar enbart vara denna beviljan som står ivägen. Övriga fakta är irrelevanta! Att CSN får tillbaka pengarna spelar 0 roll. Att det är en kvällskurs spelar 0 roll. Att jag jobbar heltid + studerat kvällstid i 2,5 års tid spelar 0 roll - för jag uppfyller då inte kriteriet de har för att få studera nämligen att ha jobbat halvtid + studerat minst 6 månader sammanhängande! Hallå, jag uppfyller väl det kriteriet med råge!? Näpp säger de, halvtid skulle man ha jobbat.
Jag är väl envis som en dåre och fortsätter med mina studier i alla fall denna terminen ut. Varför? Jo jag hoppas på att få jobb innan årets slut så jag kan fortsätta plugga. A-kassan har nämligen ett fint litet villkor om jag hoppar av studierna så jag kan få A-kassa - att jag inte har någon intention att senare fortsätta mina studier! Men hallå!!?? Skall de diktera vad jag gör när jag väl får ett jobb och inte får A-kassa längre?! Tydligen är det så ... Skall jag då aldrig få läsa det jag vill?? Men jag har bara terminen ut på mig (kursen är 2 terminer + har ett års fortsättning) för sedan kan jag inte få A-kassa baserat på min lön för sedan räknas höstens lön istället som alltså är lika med 0! Studierna är nämligen inte överhoppningsbara - men tydligen för mycket för att jag skall kunna få A-kassa *grrrrrrr*
Med andra ord måste jag ha jobb före årsskiftet om jag någonsin skall kunna läsa denna kursen. Alternativet är att aldrig få läsa den eller stå med 0:- i inkomst fram tills den dagen jag får ett jobb.
Fattar inte hur de kan komma på så dumma regler och inte själva höra hur fel det blir!

torsdag 3 november 2011

Jobbintervjuer

Det tycks som företagen plötsligt har vaknat. Startar det riktiga rekryteringsarbetet först i oktober/november? Inte direkt efter semestrarna som jag trodde. Det var 1 (egentligen 2) intervju "för att känna på varandra" i juli, 1 "skarp" som jag hade chans att få i augusti (företaget valde dock ingen av kandidaterna tillslut), ingen intervju i september, 5 "allmänna intervjuer" i oktober + 2 skarpa. Av de skarpa fick jag den ena men tackade nej och den andra fick jag inte. Nu i november har jag redan varit på 1 "skarp" (som jag tror jag har stor chans att få och som jag vill ha) och har 1 annan skarp inplanerad. Det blir 9 intervjuer (vad jag vet än) inom loppet av 3 veckor! Nu gäller det ju bara att jag skall få ett jobb också. Men det är ju trevligt att jag bli kallad till intervju till att börja med :-)

måndag 31 oktober 2011

Mer om A-kassan

Jag omformulerade nedan text samt lade till lite grejer innan jag officiellt skickade in en begäran av omprövning till A-kassan. Idag ringde de igen för att informera mig vidare (ännu inget beslut angående omprövan). Om jag får avslag gäller följande:

Eftersom jag hade en avstängningsperiod på 45 dagar (pga egen uppsägning) + karens 7 dagar kommer jag även bli återbetalningsskyldig för de dagarna som var efter 1/9 då jag började plugga. Alltså betala tillbaka pengar + börja om med nya karensdagar. Detta under förutsättning att jag slutar plugga.
Fortsätter jag plugga och är färdig i juni (kursen är 2 terminer) så kan jag inte få A-kassa då heller om jag fortfarande är arbetslös eftersom jag då har studerat i ett år och halvtidsstudier inte är överhoppningsbara! I första fallet räknas mina studier som att jag inte är tillgänglig för arbetsmarknaden (vi pratar 1 ggr/v kvällstid 18-20.30) och därför inte kan få A-kassa. I andra fallet räknas mina studier som att jag har varit tillgänglig för arbetsmarknaden men inte fått någon lön som A-kassan kan baseras på (eftersom studiena på halvtid inte är överhoppningsbara) och kan därför inte få A-kassa.

Är sådana här regler acceptabla!? De har ju två olika ståndpunkter gällande samma sak beroende på vad som "gynnar" A-kassan! I praktiken (om jag inte får igenom min omprövan) så ger mig A-kassan inget val. Jag måste sluta plugga annars är jag dömd till 0:- i inkomst så långt jag kan överblicka!

Saknar ord att uttrycka vad jag egentligen känner och tycker i denna fråga!

måndag 24 oktober 2011

Att vara "fräck"

Häromdagen köpte jag ett par gröna jeans till E. Jag tyckte de var häftiga och dessutom verkade de mjuka och sköna (och absolut inte hängande och bagy som E vägrar att ha på sig för de är såååå fult) E's svar:

"- Nej mamma, dem kommer jag aldrig att ha på mig. Man kan tro att jag försöker vara fräck."

Min lilla undran var då om det var någonting negativt. Är det inte trevligt att ha snygga kläder? Jag fick svaret att jo snygga kläder är bra men inte fräcka.

I morse fortsatte vi denna konversation. Det visade sig att han har ingen som helst önskan om att vara fräck. Det är flera i klassen som försöker men dem har han inte mycket till övers för. De är bara snälla mot varandra men dumma mot andra (det fanns något undantag).

Efter en liten funderare här på morgonkvisten inser jag att detta känns ganska skönt för mammahjärtat. Han verkar redan nu ha en, anser jag, bra grundinställning till vad som är OK. Han har sina egna åsikter om hur man bör vara och som jag håller med om. Det känns starkt av en 8-åring att ta en sådan ställning ... är inte det "normala" att ha en önskan om att vara en del av det "fräcka gänget"? Eller har jag fått det om bakfoten? Jag hoppas att denna inställning håller i sig upp i tonåren och att han står på sig!

lördag 22 oktober 2011

Funderingar

Mitt "nyvunna känsloliv", är det ett normalt känsloliv? Jag är normalt ganska hårdhudad men nu känns jag ganska hudlös. Jag blir berörd av allt. Jag har lätt till tårar. Är det så här de flesta lever? Eller har jag plötsligt hamnat ett steg för långt ut på andra sidan av skalan? Jag går just nu i en utbildning för att jobba som volontär där jag telefonledes kommer att möta många utsatta personer. Klarar jag det i det här "tillståndet"? Är det bara jag som är ovan att reagera eller har jag plötsligt blivit för hudlös? Vad är normalt? Att detta inte är "normalt" för mig det vet jag ... men jag har ju strävat efter att komma i kontakt med mina känslor ... Att jobba som volontär tror jag kräver en gnutta hud, eller?

fredag 21 oktober 2011

Intervju nr 3

Strax skall jag iväg på intervju nr 3 den här veckan. Det vore ju synd och skam om ingen ger resultat. Behöver ett jobb NU så jag kan fortsätta att sträva efter mina drömmar = fortsätta att plugga. Intervjun igår lät väldigt lovande. Det var på en av alla "konsultfirmor" som finns. De hade inget uppdrag till mig men hade ett gäng på väg in som de trodde jag kunde passa för. Jobbet där känns liksom på sniff-avstånd. Jag har i många år funderat på att jobba som uthyrd konsult. Tänk vad mycket kontakter man kan knyta och få chansen att se många olika företag från insidan.

Igår var jag inne hos grannen en sväng och hon sade att hon skulle till hudläkaren idag kl 10.30. Lite förvånad säger jag; men det skall ju jag med 10.30! Så idag var vi där ihop :-D Hon körde som tur var för jag fick plocka bort två märken ... och sånt klarar inte jag utan att hålla på att svimma. Lite snurrig och illamående kan man säga = inte körduglig. Ett märke på ryggen och en på foten. Duschförbud till söndag och badförbud en bra bit längre än så. Foten är dessutom i förband (!) och jag fick ordinationen att gå så lite som möjligt och ha foten i högläge. Känner mig ju handikappad plötsligt för två små märken! :-D

torsdag 20 oktober 2011

Meddelanden till A-kassan (med en dåres förhopping)

Skickat 02.20 ca:
Ämne: Avbruten A-kassa (meddelande 2)

Nedan meddelande skickade jag tidigare idag.
För att jag själv skall kunna få någon sömn inatt och klara av en intervju imorgon bitti måste jag skriva av mig det här.

Som jag ser det (nu i efterhand) har jag gjort 2 fel:
1. Jag ansökte inte om tillstånd att studera innan jag påbörjade studierna
2. Jag ansökte om studiebidrag hos CSN

1. Det föll mig aldrig in att man skulle behöva ansöka om tillstånd att studera när det gäller en kvällskurs och takten är 50%. Som bakgrund kan jag säga att samtidigt som jag har arbetat heltid också har studerat i 2,5 års tid. Jag såg inte att detta skulle påverka någonting alls (jag är inte utbildad eller har erfarenhet av något yrke med ev. kvälls-/natt-pass)

2. Då jag hade 3 månaders karens och alltså inkomst 0:- kom jag på att jag kanske hade rätt till studiebidrag och ansökte om detta. I min ansökan till CSN skrev jag att min beräknade inkomst baserade sig på A-kassa och om jag ev. skulle få jobb skulle beloppet ändras. CSN nämnde ingenting om att detta kunde vara felaktigt. Att studiebidrag och A-kassa skulle ha med varandra att göra föll mig inte heller in då studiebidrag = bidrag från staten och A-kassa är en försäkring jag har betalat in under många år. Först när Arbetsförmedlingen talade om för mig att jag måste söka tillstånd att studera och jag fick blanketten såg jag punkten om studiebidrag. Jag avvaktade på då beslutet från CSN så jag kunde skicka med den uppgiften i ansökan. Jag försökte alltså inte på något sätt att uppsåtligen fuska.

Är det inte rimligt att man får en chans att rätta till de misstag man har gjort (så länge det inte var uppsåtligt fusk)? Skall ett misstag verkligen vara helt oåterkalleligt? Det känns inte rimligt att det första som händer är att få ett muntligt krav att "Antingen avbryter du dina studier omedelbart eller så får du 0:- att försörja dig på." Jag sade i telefon att jag mer än gärna rättar till mitt misstag och betalar tillbaka det jag fått från CSN (det rör sig just nu om ca 3000:- - på helåret HT-11 och VT-12 gäller det totalt 6800:- men allt har jag inte fått utbetalt). Jag fick då svaret att eftersom de beviljat bidrag spelar det ingen som helst roll. Det låter i mina öron helt orimligt.

Även om det för er del kanske inte har med saken att göra så är det i högsta grad viktigt för mig: Denna kurs jag nu har kommit in på är inte lätt att få plats på och det är ett stort steg för mig att kunna uppnå att arbeta med mitt drömjobb. Valet jag fick är för mig personligen alltså: 0:- i inkomst eller ge upp din dröm.

Mvh
NN (som nu hoppas kunna sova!)

***********************************************************************************************
Ämne: Avbruten A-kassa

Meddelande: Hej,
jag fick just ett samtal från er att jag inte längre kommer att få A-kassa pga studier på 50% kvällstid (beviljat studiebidrag ca 6800:- för HT-11 och 0:- VT-12). Enligt den jag pratade med spelar det ingen roll om jag betalar tillbaka det jag fått till CSN och "av-ansöker" om studiebidraget. När jag söker på "studier" hittar jag följande text:

"Ersättning från CSN
Om du får ersättning från CSN anses du som studerade och under den tiden har du inte rätt till arbetslöshetsersättning.

Om du beviljats studiemedel för en hel termin men blir klar med dina studier tidigare, kan du välja att betala tillbaka ditt studiemedel. Du har då rätt till arbetslöshetsersättning under förutsättning att övriga villkor är uppfyllda. Om du däremot inte kan betala tillbaka ditt studiemedel betraktas du som studerande och har inte rätt till arbetslöshetsersättning.

Den enda möjligheten att få ersättning när man studerar med studiestöd är om du har deltidsstuderat varaktigt (minst 6 månader/1 termin) jämsides med deltidsarbete före arbetslösheten."

Jag har studerat deltid vid sidan av heltidsjobb i 2,5 år (1 temin på universitetet och 2 år på privatfinaniserad utbildning). Räknas inte det som varaktigt? Det är ju dessutom jämte HELTIDSarbete och inte deltid.

Att man inte skall kunna göra ett misstag ogjort kan inte vara OK. Jag sökte studiebidrag i tron att allt var i sin ordning. Jag betalar gärna tillbaka de pengarna. Jag vet och kan intyga att jag klarar och har studerat vid sidan om arbetet de senaste 2,5 åren så jag såg inget hinder i att kunna fortsätta med det.

Mvh
NN




onsdag 19 oktober 2011

JÄVLA HELVETES FAAAN!

Fick just ett samtal från A-kassan. Med omedelbar verkan är min A-kassa indragen och ev. kommer jag att bli återbetalningsskyldig för det jag redan fått (vilket inte är jätte mycket då jag har haft 3 månaders karens).

Varför?

Jo jag har skickat in och fått beviljat studiebidrag från CSN (6000:- för ett helt läsår). Det hjälper inte vad beloppet är och inte om jag återkallar min ansökan. Att det jag läser är på kvällstid 1 gång/veckan spelar heller ingen roll. Kravet för att få A-kassa är att hoppa av studierna helt och omedelbart. Att jag har pluggat + jobbat heltid i 2,5 år och klarat det hade inte med saken att göra. Hade jag däremot jobbat halvtid + pluggat MED studiebidrag hade det varit helt OK att få A-kassa + studiebidrag nu med!! Vad f-n är det för regler??!!

Så: Hoppa av studierna som kan leda mig vidare mot mina mål eller så lev på 0:- !
Är det ett rimligt krav att ställa? Spelar ingen roll att jag inte mörkat några siffror eller drar tillbaka CSN-bidragsansökan. Gjort är tydligen gjort och det kan inte återkallas.

tisdag 18 oktober 2011

Dödsångest

... nej så kan jag inte kalla det. Det är snarare en "ny" insikt att livet inte är oändligt. Det är en stark rädsla kan man kanske säga. Inte en rädsla över att mitt eget liv skall ta slut utan att någon närståendes liv skall ta slut. Rädsla kanske också är fel ord ... oro? Jag vet inte. Jag får ont i magen och luften räcker inte riktigt till. Lite panik. Jag har varit förskonad från sorger hittills *peppar, peppar, ta i trä* men känner nu att det liksom kryper närmare. Jag gillar inte känslan! Även om jag inte har drabbats personligen är det nu mycket sjukdom och dödsfall runt mig. Och detta både bland den äldre generationen men också bland min generation. Det är nog det senare som skrämmer mest. Att en gammal person dör är liksom naturligt även om det också leder till en stor sorg så klart. Och mitt bland all sjukdom och död så är det många som tycks födas nu också. Livets kretslopp. Själar måste byta bostad.

måndag 17 oktober 2011

Änglavakt

Jag har länge tagit sats för att se filmen Änglavakt.
Nu har jag sett den.
En sådan otroligt smärtsam men vacker film.
Tänkvärd.
Den "hit close the home" om man säger så då pojken, liksom E, är 8 år.
Den träffade som ett slag i bröstet redan från början.
Sevärd helt klart.
Men ta sats först.


söndag 2 oktober 2011

Vilken härlig helg!

Vilken underbar helg jag har haft! Vädret och hösten har bjudit på sin bästa sida båda vad gäller temperatur och skönhetsupplevelser. Krispig luft i kombination med sol och värme (+18 grader!) varvat med dimma och höstfärger. Vackert är en underdrift!
Lördagen spenderade jag med min gamla studiegrupp (från mitt första år på HN). Det var ett kärt återseende och lunchen varade mellan 13-19  - sedan skickade maken en efterlysning på mig ;-) Vi var hemma hos den ena tjejen i hennes nybyggda vackra hus. Där satt vi på den enorma altanen och lyssnade till tystnaden som ibland bröts av fågelkvitter - och vårat eget tjatter så klart. Vi uppdaterade oss om varandra, pratade andlighet varvat med mindfulness och personliga problem och glädjeämnen. Högt som lågt med andra ord. Som ackompanjemang serverades vi hummer, krabba och skumpa! Njutning för både magen och själen kan man säga!
Idag har vi varit på lunchkalas hos svägerskan (dottern fyller år). Gott och trevligt. När vi kom hem satte jag mig först men en tidning i solen men kom på redan efter 2 sidor att jag ville måla. Fram åkte duk, färg och penslar och jag började kreera istället. Det är så lustfyllt att måla. Som avslutning på helgen var jag sedan på ett yogapass.
Fram för fler av sådana här helger! :-)

fredag 30 september 2011

Sommarens sista suck

Idag är nog sommarens sista suck både vad gäller värmen och vad gäller månaden. Imorgon är det obönhörligen OKTOBER! " ... men oktober och november och december äro grå" Jag får väl ta fasta på John Pohlmans uttalande han gjorde för ca 100 år sedan: "En dag i november är närmare våren än en dag i september." Jag får pressa ut det sista av sommaren nu. De senaste 2 timmarna har jag spenderat på ljugarbänken utanför med 2 grannar - i solen som värmde gott. Igår gick jag barfota ute - det går ju inte om det är höst, eller hur? *förnekelse*

onsdag 28 september 2011

Jag hade en mardröm härom natten

Jag brukar inte ha mardrömmar. Nu har jag inte längre något större minne av vad jag drömde om förutom att S visade sig från andra sidan. Han var död. Jag kommer ihåg känslan att nej, det är inte sant. En ovilja att tro på drömmen men en känsla av att den var sann. I verkliga livet var S inte död - än. Han verkade ha gjort framsteg. Men så plötsligt idag nås jag av att han nu har somnat in. R. I. P. kära barndomsvän! Själar dör inte så jag vet att vi ses igen. Tills dess så hoppas jag du tillbringar din tid på ett underbart ställe.

tisdag 27 september 2011

Jag har hittat mitt hus! - Villa Arholma från A-hus. Kika på referensbilderna som finns där! Jag har ingen aning om vad det kostar och ingen tomt att bygga det på har jag heller. Igår satt vi hela familjen och drömde oss bort när vi kikade på bilderna. Det är visserligen inte "mitt torp" (den jag har i mitt inre rum och har gjort en tavla av) men tills vidare funkar det jätte bra! ;-)

Jag undrar även hur länge tårarna räcker? Hur länge är normalt att fälla tårar för en kissekatt? Jag trodde i slutet av förra veckan att jag var färdiggråten men ack vad jag bedrog mig. Både i helgen, igår och idag tittar vätskan från ögonen fram. Idag kanske det inte var så konstigt då jag med posten dels fick en fotobok vi beställt med vår kissekatt och dels fick ett brev från veterinären att vi nu kan hämta hennes aska. Det räcker med att skriva detta så trillar tårarna ner ... min fina kisse finns inte längre. Hämta hennes aska! Så sorgligt. Aska är allt som finns kvar av henne ... min silkeslena kisse. Hon hade så vacker päls, den var verkligen silkeslen. Inte alls som andra katters päls. Hon var speciell min ♥ kisse ♥

tisdag 20 september 2011

Mer tid

Den underbaraste ungen här i världen är min! Japp, så är det! Han är så full av kärlek och han delar med sig av den :-)
Nu när jag inte jobbar så har han nästan inte alls gått på fritids. Vilken skillnad det blir. Vad mycket tid man får. Jag märker att E mår bättre av det också. Plötsligt har vi tid för både läxläsning (min "mammatid") och lek med kompisar. Förut hände det ganska ofta att han var upprörd av att inte ha fått leka. Läxläsningen går också bättre och han är mer medgörlig då han inte är lika trött. Ju tidigare på dagen för läxa desto bättre. Nu gör vi det direkt efter skolan eller om han är hungrig då, direkt efter ett litet mellanmål. Vi sätter äggklockan på 15 min och då skall han läsa läs-läxan en gång och den tid som är kvar skall han läsa högt ur valfri bok. Ev. rättstavningsläxa eller annan läxa räknas inte in i de 15 minutrarna. Han har ganska svårt att koncentrera sig och få saker gjorda men detta verkar hjälpa. Förra veckan fick han jätte beröm av fröken att han hade fått gjort så mycket och på frökens begäran slapp han ta med matteboken hem (som vi har släpat hem för att han måste räkna ikapp på helgen). Kanske börjar polletten trilla ner? Jag hade ett samtal med fröken veckan innan om att han behöver en nagel i ögat för att jobba på och hon skulle lägga det på minnet sade hon. Hoppas en positiva trenden håller i sig! :-)

fredag 16 september 2011

Saknad!

Kära älskade kissekatt. Du är saknad! Att det kan göra så ont!
Igår var det fint väder hela dagen förutom under de minutrar då du lämnade oss (17.20 - 17.25), då öste regnet ner. Himlen grät. När du väl somnat in sken solen igen. Änglarna hade hämtat dig. På kvällen var himlen ovanligt vacker. Jag antar att de hade en välkomstfest för dig. Jag hoppas innerligt att du har det bra där du är nu och att du mår bra. Jag tror och hoppas att du kan se oss och vet hur saknad du är. Jag hoppas du förlåter mig att jag skrev på pappret så ditt liv kunde avslutas ... visst gjorde jag rätt? Det var jag som skrev på ... Jag hoppas du vet att det inte var någonting jag önskade skulle ske. Jag gjorde det för din skull ... Du har varit kärnfrisk hela ditt liv och nu började du må dåligt. Cancer. Ingen bot, bara utför. Veterinären sade att vi kom i bra tid, att du fortfarande hade lite kvar av vad som var du - men det är ju det som gjorde så ont. Du var fortfarande vår kissemiss om än bara en smula kvar. Du förändrades och vi hade på slutet en kelen kisse! Tack för att vi fick vara med om det. Tack för att vi fick ha dig hos oss, att vi fick dela ditt liv. Universums bästa katt säger E. Jag håller med. Igår kväll somnade E kramandes en utskriven bild på dig ... han pussade dig och kelade med bilden. Det gjorde jag och husse också. Idag har vi tittat på kort på dig. Överallt blir vi påminde om dig, av tomheten att du inte finns. Tomt där dina matskålar var, där din låda var. Jag kom på mig själv att inte stänga toadörren - för du måste ju kunna komma in där. Jag saknade ditt klampande på mitt bröst imorse. Dina duns när du hoppar ner från skrivbordet. Ditt trippande ned för trappan. Ditt smattrande med klorna mot parkettgolvet. Din närvaro vart än jag var. Du skulle alltid vara i samma rum. Du fattas mig! Du har bott i huset nästan lika länge som vi. Du har alltid funnits här. I över 11 år. Inte en enda natt har du varit borta från huset, inte en enda dag. Du var aldrig ute länge utan verkade trivas hemma. Jag tror till och med huset saknar dig. Här var aldrig tomt. Nu är det ekande tomt ... Farväl min ♥ älskade kissekatt ♥

torsdag 15 september 2011

R.I.P. älskade Elisa 000501 - 110915

Vår älskade kissekatt har fått vila. Vi ses igen!

tisdag 13 september 2011

Jobbigt!

Usch det är jobbigt att måste avgöra när man skall avsluta en familjemedlems liv. Det är nog dags snart. Imorgon tror jag att jag får ringa samtalet. Kissen min har ännu inte dragit sig undan och kommer och kelar med oss lite då och då ... men hon låter illa. Vi vill inte vänta tills hon lider heller, bättre att det blir så lite lidande som möjligt. Men att hon inte tycks lida nämnvärt gör beslutet så mycket svårare. Min kisse ... ;-(

Just nu ligger min pappa på sjukhus också - för vilken gång i ordningen vet jag inte. Det blir liksom inte bättre. Denna hemska sjukdom KOL. Att inte kunna andas ... det måste vara det värsta! Men idag när jag var upp så verkade han ändå helt OK. Jag tror han känner sig trygg när han är på ett sjukhus. Det slog mig också att jag har en ganska stilig far. En stilig åldring som bryr sig om sitt yttre och alltid är fräsch.

E's läkarbesök idag gick bra. Det visade sig att han har ett skrapsår i ögat. Nu får han salva så skall det nog snart ge sig.

torsdag 1 september 2011

Ett nytt litet framsteg

Jag vet ju att jag griper efter halmstrån och att det obönhörligen kommer att vända åt andra hållet ... men just nu går det åt rätt håll. Inatt sov vi hela familjen i samma säng. Kissekatt kom till oss stället för att gömma sig. Jag lät E sova hos oss också då vi alla var ledsna. Men det var så skönt att få uppleva en natt till med vår svartlurviga fyrbenta familjemedlem sovandes vid fötterna. Det krävdes visserligen lite bedjande men jag fick även en kloande katt på bröstet på morgonen. Men spinnandet saknas än. När jag kom hem från träningen sov hon i våra sängar - mycket bättre än i garderoben! Och i eftermiddag har hon legat och njutit med mig på balkongen. Mycket fotande, filmande och magkli har det blivit. Det gäller att ta tillvara på tiden vi har. Till och med en fluga har hon jagat idag.

onsdag 31 augusti 2011

Älskade kisse

nu har vi antagligen bara dagar kvar med dig ... *gråter*
Det finns ett ytte-bytte hopp om att du skulle vara en otroligt ovanlig katt som har råkat ut för en mycket allvarlig infektion. Vi provar i desperation att fortsätta med antibiotikan eftersom du faktiskt har svarat bra på den (men vi vet ju att du hade en infektion också). Jag vågar inte hoppas på att du imorgon kommer att vara ännu bättre och sedan ännu bättre. Veterinären vill ha en återrapport redan på fredag och har ringt in mer medicin om du svarar på den.
Men det troliga är elakartad lymfom ;-( Man botar inte katter med det, man behandlar bara för att de skall kunna behålla livet en gnutta längre. Vi känner dock att det inte är värdigt. Du har varit en kärnfrisk katt hela ditt liv och vi vill inte öka på ditt lidande mer än nödvändigt.
Åh vad jag skulle önska en sista natt med dig sovandes i vår säng. En morgon med en katt som lägger sig på mitt bröst och spinner ...
Min älskade vän och kisse, jag kommer att sakna dig så!
Men än finns det pyttelilla hoppet, men det är inte stort.

Sista augusti

Sommarens sista dag ...
September är ju inte sommar fast inte höst heller. September kan vara en härlig månad. Jag hoppas på det.

Hjärtat är en gnutta lättare idag. Min kisse svarar på antibiotikabehandlingen. Det innebär visserligen bara att infektionen hävs men inte att det där andra försvinner. Det där andra har vi ännu inte fått bekräftat vad det är. Igår fick jag min kisse att äta en gnutta genom att hon fick äta ur min hand. I morse fick hon lite till + att hon slickade i sig medicinen självmant. När jag åkte hemifrån låg hon fortfarande gömd i ett hörn men efter att ha hälsat på henne när jag kom hem idag kom hon upp självmant! Och hon åt ur skålarna (ja - plural) efter att jag satt dem under nosen på henne. Och bäst av allt: hon gick inte och gömde sig sedan utan ligger nu bredvid mig i soffan. Nej, hon mår inte bra men måste må betydligt bättre. Mattehjärtat är tillfälligt lite lättare. Vill inte tänka på senare ... så jag gläds åt att hon mår bättre idag.

Trots ledsenhet fick jag idag kommentaren att jag såg så frisk och lycklig ut. Hade jag tappat i vikt? Detta är en kommentar jag har fått ganska ofta denna sommar. Det enda svaret på gåtan jag har är att jag inte har tappat kilon utan jag har tappat ett jobb. Ett arbete man vantrivs med är inte bra för själen. Och själen lyser igenom ytan. Att säga upp mig var det bästa jag kunde ha gjort! Idag väntar jag på besked från det andra jobbet (skulle höra av sig i mitten på veckan). Får jag det får jag nog tyvärr hoppa över kyrkans jourtjänst. Heltidsjobb, halvtidsstudier + volontärsarbete blir en aning för mycket. Får jag inte jobbet däremot så satsar jag på skolan och volontärsjobb (ärligt talat det jag helst vill). Skolan är kvällstid så det hindrar mig inte att ta ett arbete.

tisdag 30 augusti 2011

Min kisse är sjuk


Troligtvis dödssjuk ;-(
Min fina kisse ...
Mitt "första barn"
E's storasyster ...
En familjemedlem sedan 11,5 år
"Någonting aggressivt" sade veterinären
Se till att hon äter, hjälp henne om det behövs
Se till att hon går på lådan
Annars ring ...
Jag vill inte behöva hjälpa min kisse att äta!
Jag vill att hon skall vara frisk och må bra!
Jag vill ha tillbaka min klöskatta
Min halv-schizofrena kisse
Hon spinner ingenting idag ...
Inatt sov hon inte i någon av våra sängar ...
Jag ger henne antibiotika och hoppas det hjälper ...
Men jag tror inte på det själv riktigt
Hon har ätit lite
Hon har gått på lådan
En gnutta hopp finns men det är inte mycket
Hon är inte sig själv och det säger nog mer ...
Min älskade kissekatt ;-(
Jag har en fd kollega i himlen
Han älskade katter
Jag har bett honom ta hand om min kisse ...
Det gör ONT!

fredag 26 augusti 2011

Tacksamhet

Tacksamhet borde jag känna betydligt oftare än jag gör. Jag har så mycket att vara tacksam för! Bostad, familj, barn, husdjur, hälsa - det är väl det som räknas? Allt annat spelar mindre roll. Man skall ju inte jämföra sig med andra men jag kan ju inte låta bli. Visst finns de många som har 'mer' än jag .... men mår de bättre för det? Skulle inte tro det. Jag har haft det lätt i livet. Jag är lyckligt lottad. Jag borde reflektera över det oftare och känna tacksamhet och vördnad inför det. Det är inte en självklarhet. Man vet aldrig vad livet tar för vändning eller när det tar slut. Att värdesätta det man har och leva livet varje minut borde vara en självklarhet. Jag (alla) borde värdesätta alla guldkorn livet bjuder på. Fokus på det vackra för att orka ta i tu med det som är jobbigare. Hämta kraft från alla de unika källor av energi som finns. Kärlek och omtanke tenderar att öka ju mer man använder och visar det. Kärlek och omtanke gentemot andra - men först gentemot sig själv! Om jag är grundad i mig själv kan jag ge andra så mycket mer - och då kommer än mer tillbaka till mig igen. En god cirkel vi alla bör värna om.

torsdag 25 augusti 2011

"Det ordnar sig"

eller liknande skrev jag i tidigare inlägg. Nu verkar det vara på det viset igen. Allt är ju inte klar förstås med min högsta önskan slog in. Jag kom in på Arbets- och Organisationspsykologi på universitetet trots att jag vid första antagningen stod som reserv på typ 120e plats. Vid antagning 2 (den slutgiltiga) var jag reserv 10 som bäst (i ena urvalsgruppen) - men nu är jag ändå antagen! :-) Fast jag har ju redan skrivit in mig på "Swedish group psychology in a comparative perspective" Kan man oskriva in sig igen?

Idag ringde en av mina referenser mig med besked att de ringt honom från ett jobb jag sökt. Han ansåg mig ha goda chanser att kunna få jobbet.

Och innan idag = igår hade jag enbart en kurs att gå som varade en dryg månad (den jag vill oskriva in mig på nu). Jag hittade då en annons i tidningen om att de sökte volontärer till Kyrkans jourtjänst. Jag har givetvis hunnit anmäla mig dit - fast bara till en inledande informationskväll. Anses jag passa in så är där 40 timmars undervisning och sedan 10 tim jourtjänst/mån.

Så vad hände med min "all tid i världen som arbetslös"? :-D

*peppar, peppar, ta i trä* men mina stjärnor verkar fortsätta att vara i synk ... eller så är det bara jag som fortsätter att simma medströms.

söndag 7 augusti 2011

Det ordnar sig alltid ...

Det känns lite förmätet att skriva så men det har i mitt liv alltid visat sig sant. Jag tror att det är så. Litar man på livet, på processen, så ordnar det sig.

To have faith

Jo jag begriper ju att det inte alltid är lätt och att livet inte alls alltid verkar orda sig för en del. Men varför? Varför har jag alltid varit lyckligt lottad? Bjuder livet bara på det man kan hantera? Lever somliga i sin livsström medans andra har navigerat fel?

Ta ett så banalt, men ack så viktigt, exempel som pengar. Jag lever inte i överflöd men har alltid fått det att gå runt. De gånger det har funnits hål i plånboken har pengar plötsligt dykt upp någonstans ifrån. Det är samma nu. Stort hål i plånboken och sim-sala-bim blev bilen såld och dessutom kanske jag får pengar från A-kassan 3 månader tidigare än beräknat (jag vet inte än). Magi? Ödet?

När jag och maken skulle flytta ihop är ett annat exempel. Huset skulle stå klart i slutet av februari. Jag sålde min lägenhet med kort varsel i oktober och flyttade till maken ... som sålde sin med kort varsel i november. Vi hade 2 veckor på oss att finna en bostad för 3 månader. Det tog 1 vecka så fick vi en 2a hands lägenhet med exakta datum då vi behövde den!

Så har mitt liv fungerat. Klart jag tror att allt ordnar sig. Livet går ju faktiskt vidare. Man kanske bara inte hamnar där man trodde att man skulle hamna.

Jag fortsätter att ha tilltro till att livet vill mig väl. Jag vill fortsätta att tro det och kommer att fortsätta tro det tills den dag livet, mot förmodan, skulle överbevisa mig.

lördag 23 juli 2011

Norge, vårt syskon i väst

Det är gräsligt det som hänt i vårt grannland. Att en (två?) högerextrem galning kan ställa till så mycket elände för en hel nation! Det är skrämmande. Jag känner med norrmännen. Och jag känner själv en viss sorg över det som har hänt. Det där med "brödrafolk" får en ny innebörd. Jag känner verkligen med Norge, vårt broderland. Det som händer i Norge berör på något sätt mig personligen. Kanske för att släkten på min fars sida kommer från Norge? Men nej, jag tror att det är pga av historian och att det är vårt grannland. När jag tänker på de nordiska länderna och dess syskonskara tänker jag mig Danmark som rebellen, Norge som den välmående lugna brorsan, Finland som lillebror som kämpar på och Sverige som ett mellansyskon som inte vet vilket ben den skall stå på i syskonskaran. Island? Tja, en kusin kanske?

Det slår mig också när jag ser all sympati på t ex Facebook, att vi svenskar kan helt öppet bli väldigt "nationalistiska" ... som Norge-grannar. Överallt finns sympatier, norska flaggor etc. Jag tror inte samma sak hade hänt om det hade varit i Sverige - jo kanske i Norge (?). Jag tror dock inte att vi svenskar skulle prytt våra foton med svenska flaggan. Jag hyser dock inget tvivel om att vi skulle gått med i diverse sympati-event på Facebook. Det är inte rumsrent (tyvärr) att vara nationalistisk (utan att för den delen vara exkluderande av andra) men att stå upp för ett grannland känns bara helt naturligt. Man kan fundera på varför ... Jo för att idioter, som den galningen i Norge, har övertagit ordet 'nationalist' som om det vore någonting negativt istället för var mans rätt att vara stolt över sitt land!

måndag 11 juli 2011

GB glass

Jag hittade en "artikel" på aftonbladet.se där de visade upp ett urval av GB's glassmenyer genom åren. Om jag fick göra min egen så skulle den innehålla följande: 

TopHat, GB Sandwich, 88:an, Päronsplit, Ananassplit, Iglo, Piggelin, Skate, TipTop, Malaga, X15, Romrussin, Spirello/Twister, Calippo

Hur skulle din meny se ut?









 



söndag 10 juli 2011

Tionde Juli

Jösses! Det är ju mitten av juli!! Jag förstår inte var tiden tar vägen! Jag börjar få lite "sommaren-är-snart-slut-ågren".

Intervjun gick bra ... tror jag. Först kände jag att .... näää .... men sedan lät det spännande. Företaget känns lite osäkert och "mitt jobb" är långt ifrån fastställt. Ägaren hade dock många bra åsikter men han kändes en aning för ... tja ... "utopisk". Driv - ja. Bra som chef - antagligen. Principfast - ja. Realistisk - njae ...? Nåja, får jag ett erbjudande (han skulle återkomma till veckan) så har jag ju ingenting att förlora.

I torsdags var jag och E nere i Varberg och hälsade på en granne. Då vädret var mulet (men varmt) fick vi hela stranden för oss själva! Vi hade det underbart skönt och solen var faktiskt framme ganska mycket trots allt. Det är fördelen med kusten - där kan vara sol trots att det ösregnar bara  km inåt land.

I övrigt då? Tja, jag har fått jaga sjukvården då jag ännu inte har fått kallelse till återkontroll efter op. av cellförändringar i november. Efter många samtal (och besök) fick jag äntligen tag på en sköterska som ville hjälpa mig och inte bara hänvisa till någon annan. Jag hade trillat mellan stolarna mellan remitterande VC, opererande sjukhus samt ett annat sjukhus. Nu äntligen (5 mån för sent) kommer de att kalla mig till VC för kontroll. Jag tror ju att allt är OK .... men nåde dem om det inte är det och de har slarvat bort 5 månader!!

lördag 2 juli 2011

Håll tummarna!

För imorgon gäller det! Då vet jag om det är för bra för att vara sant eller inte. Kl 14.15 skall vi träffas.
Spännande! :-)

Nu serveras snart middagen - grillat & vin. Sedan kommer grannarna in på "efter-middag" och provsitter soffan på balkongen.

Och så vill jag passa på att tipsa om min nya (andra) blogg:  Snodd Livsenergi Jag har inte riktigt kommit på hur man handskas med den bloggen än men jag lär väl mig tids nog ...

Jag hade tänkt mig att komma hemifrån idag men lyckades inte med den bedriften. Jag hade tänkt bege mig ut och fota men kom inte längre än en minirunda runt huset ... i den tropiska värmen! Tur att det ändå är lite mulet annars hade man kreverat utomhus!


  

fredag 1 juli 2011

Lite jobbigt var det allt

Sista dagen på jobbet. En hysteriskt hektisk dag faktiskt! Jag var nästan sista man att gå hem! Men det var ändå med ett litet vemod jag åkte därifrån för sista gången. 3,5 år ... Kollegan var jobbigast att säga hejdå till. Han är fruktansvärt osentimental men han är genomskådad sedan länge som en riktig softis! :-) Det var bara en lång kram och sedan vände han ryggen åt mig och gick fort därifrån. Men så lätt blir han ju så klart inte av med mig ;-) En hel hoper med mail fick jag också från kollegorna runt om i Sverige. De jag blev gladast av var följande (=ego-boost):

"Tack själv för all hjälp som jag fått från dig!
Du har ALLTID svarat på mina frågor med ett uppiggande smittsammt skratt som har gjort den dagen lite bättre.
Ha en skön och lugn tid framöver...jag hoppas och tror att du kommer att finna en arbetstillvaro som passar dig bättre
Vi ses på FB!"

"Det är vi som ska tacka!!
Du är ju en klippa, absolut den bästa :-)
Här i Piteå har chargången vid problem alltid varit:
-Jamen ring .... hon är The Man....
Vi kommer att sakna dig:-)
Lycka till på dina nya uppdrag!
Kramar från x, y, x, å"

"Tack så mycket .... !
Du har varit pärlan bland stenarna där nere.
Bra service ,kunnig och alltid glad och trevlig.
Kram"

"Tack snälla för hjälpen!
  Rappt och snabbt i vanlig ordning.
Sluta?? Det får du väl inte?
Då hoppas jag att du är på väg till någon annan av våra leverantörer så att vi kan städa upp lite på fler ställen."