Sista augusti

Sommarens sista dag ...
September är ju inte sommar fast inte höst heller. September kan vara en härlig månad. Jag hoppas på det.

Hjärtat är en gnutta lättare idag. Min kisse svarar på antibiotikabehandlingen. Det innebär visserligen bara att infektionen hävs men inte att det där andra försvinner. Det där andra har vi ännu inte fått bekräftat vad det är. Igår fick jag min kisse att äta en gnutta genom att hon fick äta ur min hand. I morse fick hon lite till + att hon slickade i sig medicinen självmant. När jag åkte hemifrån låg hon fortfarande gömd i ett hörn men efter att ha hälsat på henne när jag kom hem idag kom hon upp självmant! Och hon åt ur skålarna (ja - plural) efter att jag satt dem under nosen på henne. Och bäst av allt: hon gick inte och gömde sig sedan utan ligger nu bredvid mig i soffan. Nej, hon mår inte bra men måste må betydligt bättre. Mattehjärtat är tillfälligt lite lättare. Vill inte tänka på senare ... så jag gläds åt att hon mår bättre idag.

Trots ledsenhet fick jag idag kommentaren att jag såg så frisk och lycklig ut. Hade jag tappat i vikt? Detta är en kommentar jag har fått ganska ofta denna sommar. Det enda svaret på gåtan jag har är att jag inte har tappat kilon utan jag har tappat ett jobb. Ett arbete man vantrivs med är inte bra för själen. Och själen lyser igenom ytan. Att säga upp mig var det bästa jag kunde ha gjort! Idag väntar jag på besked från det andra jobbet (skulle höra av sig i mitten på veckan). Får jag det får jag nog tyvärr hoppa över kyrkans jourtjänst. Heltidsjobb, halvtidsstudier + volontärsarbete blir en aning för mycket. Får jag inte jobbet däremot så satsar jag på skolan och volontärsjobb (ärligt talat det jag helst vill). Skolan är kvällstid så det hindrar mig inte att ta ett arbete.