måndag 31 maj 2010

Morsdag

Enligt tradition (sedan ungefär 35 år tillbaka) åkte vi till vårt liljekonvanljparadis och plockade dessa ljuvligt väldoftande blommor! Picknick hör också till :-)

De finaste små fingar som finns ♥
en fjäril
som sedan försökte fångas av små händer













onsdag 26 maj 2010

Tacksamhet

Det är så lätt att bara trampa på i livet och inte inse hur mycket man har att vara tacksam för. Man vet (oftast) vad man vill ha och önskar mer än det man har men reflekterar inte över vad man faktiskt har.

Igår var jag på EGO där det förvisso kanske inte sades så mycket nytt (för min del som insuper allt i den här ämneskategorin) men det triggar ändå igång tankar och känslor då man blir påmind. Och varje gång tycks det som det är nya tankar och insikter som kommer. Igår var det tacksamhet som kom till mig. Tacksamhet till vad jag har. Jag tänker sällan på hur otroligt bra jag har det. Under kvällen suktade jag grymt efter en ring för 740:-, en ring jag tillslut faktiskt inte köpte (!) men skulle kunna ha köpt eftersom jag har råd om jag vill. Jag har råd att unna mig ibland. Jag hade råd att gå på EGO-tillställningen. Jag har en familj. Jag har ett jobb. Jag har en bostad. Jag kan äta mig mätt. Jag har alla mina basala behov tillfredsställda och reflekterar inte ens över det. Att jag ville ha ringen och skulle kunna haft råd med den, bara en sådan sak! Jag ställde det i relation till den situation ett stort antal människor i världen sitter i. De kämpar för sin överlevnad och är glada om de kan äta sig mätta. Jag (vi alla som kommer åt att läsa det här) borde dagligen känna tacksamhet för det vi har och inte bara ta det för givet.

E sade härom dagen att "pappa är bäst i familjen på att snickra och laga saker, jag är bäst på att bygga lego och du mamma är bäst i familjen på att pussas och kramas". Det värmde mitt hjärta då men ännu mer nu när jag har funderat lite på det. För uttrycket "vara bäst på ..." genererar som nästa ord ett positivt laddat verb. Det i sin tur visar på att E anser att pussar och kramar är någonting positivt. E tycker om mammas pussar och kramar :-) ... det kunde ju faktiskt ha varit annorlunda. Jag är tacksam för att jag har ett barn som känner så.

Jag är även tacksam för att jag har fått chansen att läsa på HumaNova med allt vad det innebär. Jag är tacksam för att jag tog chansen. Jag skulle önska att alla fick chansen att läsa det första året, att grotta i sig själv i ett helt år. Så välgörande (och utmanande)!

tisdag 25 maj 2010

Fotoutmaning

Blev utmanad av Nina   och Juniphé att lägga upp den tionde bilden från bildarkivet. Så här är de (tionde från slutet och tionde från början ... vilket det du skall vara):
Sedan skall jag utmana några också ... :

Dreams of Clematis
Josefin
Miixs
Mitti

lördag 22 maj 2010

Vitsippstid (skrivet av okänd)

Den vackraste mattan på jorden
ej väves av mänsklig hand
Den sömmas av snövita sippor
i skogarnas nordliga land

Kom ut i skogen en förvår
då solen strilar sitt ljus
I prakt strålar vitsippsmattan
som tindrande stjärneljus

Men går du i Gökottemorgon
när luften är regntung och skön
Då finner du blommornas kalkar
likt klockor böjda i bön

Sin skapare tack de nog sänder
för vår de fått ringa in
För ljuset och blomsterlyckan
de tänder i människors sinn

torsdag 20 maj 2010

onsdag 19 maj 2010

Vilken underbar dag i skolan!

Igår skulle var och en av oss dela med sig av en symbol som vi förknippade med det transpersonella, vi skulle visa symbolen och berätta lite om det. Vilka underbara berättelser! Vilka gripande berättelser! Hela kvällen kändes som en orgie i sanna möten och innerlig välvilja och kärlek. Vackra dikter, kloka ord, underbar musik, tänkvärda symboler ...

Jag har aldrig betecknat mig som religiös men alltid haft någon slags hemmasnickrad tro. Igår var nog det närmaste andlighet jag har kommit. Nog finns det någonting mer där ute ... så klart det gör!

Se som de gör i "Avatar" - se på riktigt! Se naturens skönhet. Se medmänniskornas inre vackra kvaliteter. Se dig själv, mig själv, för de vackra människor vi är. Se på insidan!

Kvällen avslutades med en guidad meditation där vi återigen gick upp på berget för att möta våra kloka män/kvinnor. Denna gången kom dock inte min vanliga kvinna utan min följeslagare utkristalliserade sig istället från mitt inre. Ju längre upp vi kom desto större blev min skimrande själ, min vishet som bor inom mig. Längst upp på berget var den skimrande själen lika stor som jag och visade sig på utsidan av min kropp. Ju längre ner jag sedan klättrade blev den mindre och mindre på utsidan men flyttade gradvis helt in i mitt hjärta. Vilken underbar känsla att den vackra, kloka, goda skimrande gestalten bor inne i mig! Jag bär med mig den - alltid. Bilden för mitt inre är fantastisk, någon gång skall jag måla den som en tavla. Jag skall sedan hänga upp den som en påminnelse för mig själv - vilka tillgångar jag bär på

fredag 14 maj 2010

Min plan

Eller plan ... kan jag kalla det för det? Kanske. Min plan är att låta min kreativitet och lust få flöda för alltid. Jag skall ge dem tid och plats i mitt liv på det ena eller andra sättet. Jag vill att de skall få växa fritt och utvecklas, se vart de hamnar. Jag skall fortsätta att fotografera. Jag skall (någon gång) gå en helgkurs i måleri som jag så länge har velat göra och sedan skall jag våga att måla. Kanske kommer min väg att korsas av keramik, sång, dans, sömnad ...? Ja, då skall jag prova på det också. Jag skall fortsätta att studera - hela livet. Det behövder inte vara tunga utbildningar hela tiden utan det kan lika väl vara små weekend-kurser. Genom utbildning av olika slag kommer jag att få nya influenser och träffa en massa intressanta människor. Bara vid tanken fylls mitt inre av lust och energi. Jag har lovat mig själv att från och med nu sätta mig själv i kontexter där jag trivs och inspireras.

torsdag 13 maj 2010

Läxa

Har funderat över min läxa till tisdag. Då skall var och en av oss ta med en symbol för transpersonell kontakt från sin vardag och sedan prata om det i ca 10 min. Jag har funderat på bilder av naturen, kanske en liljekonvalj, ett foto av min son, en fin dikt, kameran ... men nej det kändes inte riktigt rätt. Sedan slog mig det självklara valet: Anthem med Tommy Körberg. Den låten får mig att totalt stänga ute omvärlden. Det är som att trycka på pausknappen och allt slutar att existera förutom denna underbara musik. Den om något är mindfullness för mig. Sedan insåg jag att jag faktiskt aktivt har nyttjat denna låt (kraft) då jag har behövt samla mig och fokusera. Och det var effektivt. Det var för ca 3 år sedan under min absolut mest hektiska och mest tidspressade vecka någonsin. Det var "the grand final" och sjösättning av ett mycket viktigt projekt för företaget. Det fick inte gå fel. Jag och några kollegor jobbade dygnet runt i Tyskland. Vi tog oss knappt tid ens för sömn och mat. En dag då problemen samlats på hög och tiden var än mer pressad var jag tvungen att först få utlopp för energin i form av en joggingtur (mitt under arbetsdagen) för att sedan komma tillbaka och stoppa hörlurarna i öronen, högsta volym på, och lyssna på Anthem med Tommy Körberg. Omvärlden försvann och allt som fanns var problemet som skulle lösas. En spetsigare fokusering på ett problem har jag aldrig förr och inte senare lyckats att åstadkomma. Och ja, problemet blev löst. Och projektet blev success!

fredag 7 maj 2010

Jag vill!

Ja, jag vill! Men vad 17 är det jag vill?
Jag känner hur den byggs upp, viljan alltså. Den vill ut, den är energisk, den är nästan explosiv.
Men jag kan inte sätta ord på vad det är jag vill.
Jag vill
Jag vill ...
Jag vill ... befinna mig i energi och livsbejakande kontexter
Jag vill göra skilnad
Jag vill påverka och "make a difference"
Jag vill ge, tillföra, berika
Jag vill utvecklas
Jag vill leva, verkligen leva, mitt liv
Jag vill lära
Jag vill få erfarenheter
Jag vill våga
Jag vill följa min väg

torsdag 6 maj 2010

Kollegor i förskingringen

Jag trivs inte på mitt nuvarande jobb. Det i sig är ju inget nytt. Jag har ju snart jobbat är i 2,5 år men känner mig inte alls som en del av företaget. Det känns som jag bara är här tillfälligt och "praktiserar", som om jag snart skall tillbaka dit jag egentligen hör hemma. Kanske är det så att det tar låååång tid innan hjärtat slutar klappa för ett ställe där man spenderat 10 år av sitt liv (den betydande delen av mitt yrkesverksamma liv)? Jag ångrar ju inte att jag hoppade av men jag saknar mina kollegor. Jag trivdes så fantastiskt bra med dem alla. De var ju näst intill min andra familj. Nu är det ju så att det stora flertalet av dem inte heller jobbar kvar på vår gamla arbetsplats. Vi har spridits ut i förskingringen. Men jag har ändå känslan av att det bara är tillfälligt, att vi alla förr eller senare skall återvända dit vi hör hemma och arbeta tillsammans igen. Mycket knepig känsla.

Kreativitet

Lite gladare tongångar skall jag skriva här. Det andra förpassas till "den inre resan". Det som står där skall jag nog ta upp hos terapeuten nästa gång ... om jag orkar.

Senast jag var hos min terapeut var jag i kontakt med min 7-åring. Redan vid 7 års ålder hade min kreativitet begravts. Jag spenderade mina dagar sittande på en stol och bara väntade på att tiden skulle gå. Jag lekte inte, jag gjorde just ingenting. Jag hade heller ingen vilja att göra någonting. Så här i efterhand låter ju detta som ett absurt betéende för ett barn men det var min verklighet. Jag har ganska starka aningar till vad som begravde barnets naturliga lust att undersöka, skapa, att leka. Men då är då och nu är nu och nu skall jag bringa kreativiteten och leklusten åter! Det har börjat så smått. Jag känner hur den arbetar och vill ut. Att fotografera är ett sätt, att blogga ett annat. Jag skulle vilja måla, kanske gå en kurs? Igår på skolan blev jag väldigt glad för en kommentar jag fick efter vår "fingerdans"; hon jag dansade med uttryckte att hon kände att jag hade en stor inneboende kreativitet :-) En idé jag fick hos terapeuten som jag skall förverkliga tillsammans med E är att skriva en barnbok på följande sätt:

Jag och E skall gå ut i skogen/naturen och plocka på oss pinnar, stenar, löv, mossa, bär - allt vi hittar. Hemma skall vi sedan bygga ihop ett litet hus med en trädgård. Kanske en liten figur som bor i huset ... ja vi får se vad det blir. Varje kväll skall vi sedan hitta på ett kapitel i boken om vad som händer i detta lilla hus och dess omgivningar. Jag skriver sedan ner varje kapitel och sedan skall vi illustrera det hela med hjälp av tecknigar och fotografier. Boken skall sedan bli verklighet och finnas kvar till E's barn och mina barnbarn.

tisdag 4 maj 2010

Helgens bilder - dofter, ljud och skönhet gör gott för själen


Den vackra porlande bäcken ... vatten ger kraft. 


Vitsipporna doftade underbart och luften var full av fågelkvitter.





måndag 3 maj 2010

Näej!

Vi var på "utvecklinssamtal" på E's skola imorse och fick reda på att till hösten kommer klasserna att splittras och fritids att ändras om. E får alltså inte gå i samma klass i 1an som han gör nu - och inte heller samma fritids, inte ens samma lokal! Kanske kommer en av fritidpedagogerna vara på det nya stället så att känner 1 av lärarna (för 1:orna kommer det att vara 3 lärare och 4 fritidspedagoger). De nu 4 F-klasserna skall göras om till 3 st 1:or (26 barn i varje) men de skall inte finnas egentliga klasser utan de har bara en gemensam "mentor" (istället för klassföreståndare). Alla barn kommer att ha olika scheman, "klasserna" kommer alltså inte att hållas ihop i undervisningen och undervisningen kommer att utföras i många olika lokaler. Ibland mitt under dagen kan det hoppa in fritids mellan de olika lektionerna (håltimma?). Med andra ord; gymnasieform på årskurs 1! Min skrutt är INTE redo för sådant det kan jag ju säga. Han behöver tryggheten i välkänd plats och välkända människor. Om hans start i skolan i höstas var en mardröm kan jag bara tänka mig hur det blir till hösten! :-(

lördag 1 maj 2010

Trött !!

Trött, trött, TRÖTT, TrÖtT, trött, trött, TRÖTT, trött!!, trött, tRöTt
Ja, jag är trött!

Och grattis kissekatten min på 10-årsdagen!