onsdag 19 maj 2010

Vilken underbar dag i skolan!

Igår skulle var och en av oss dela med sig av en symbol som vi förknippade med det transpersonella, vi skulle visa symbolen och berätta lite om det. Vilka underbara berättelser! Vilka gripande berättelser! Hela kvällen kändes som en orgie i sanna möten och innerlig välvilja och kärlek. Vackra dikter, kloka ord, underbar musik, tänkvärda symboler ...

Jag har aldrig betecknat mig som religiös men alltid haft någon slags hemmasnickrad tro. Igår var nog det närmaste andlighet jag har kommit. Nog finns det någonting mer där ute ... så klart det gör!

Se som de gör i "Avatar" - se på riktigt! Se naturens skönhet. Se medmänniskornas inre vackra kvaliteter. Se dig själv, mig själv, för de vackra människor vi är. Se på insidan!

Kvällen avslutades med en guidad meditation där vi återigen gick upp på berget för att möta våra kloka män/kvinnor. Denna gången kom dock inte min vanliga kvinna utan min följeslagare utkristalliserade sig istället från mitt inre. Ju längre upp vi kom desto större blev min skimrande själ, min vishet som bor inom mig. Längst upp på berget var den skimrande själen lika stor som jag och visade sig på utsidan av min kropp. Ju längre ner jag sedan klättrade blev den mindre och mindre på utsidan men flyttade gradvis helt in i mitt hjärta. Vilken underbar känsla att den vackra, kloka, goda skimrande gestalten bor inne i mig! Jag bär med mig den - alltid. Bilden för mitt inre är fantastisk, någon gång skall jag måla den som en tavla. Jag skall sedan hänga upp den som en påminnelse för mig själv - vilka tillgångar jag bär på

1 kommentar:

  1. Det låter helt fantastiskt och påminner väldigt mycket om det jag upplevde i USA. Och jag kan frammana den känslan än i dag så det var inte bara för stunden. Tänk att resan inåt kan vara den häftigaste av alla resor.

    KRAM på dig du härliga!

    /Kaiza

    SvaraRadera