torsdag 6 maj 2010

Kollegor i förskingringen

Jag trivs inte på mitt nuvarande jobb. Det i sig är ju inget nytt. Jag har ju snart jobbat är i 2,5 år men känner mig inte alls som en del av företaget. Det känns som jag bara är här tillfälligt och "praktiserar", som om jag snart skall tillbaka dit jag egentligen hör hemma. Kanske är det så att det tar låååång tid innan hjärtat slutar klappa för ett ställe där man spenderat 10 år av sitt liv (den betydande delen av mitt yrkesverksamma liv)? Jag ångrar ju inte att jag hoppade av men jag saknar mina kollegor. Jag trivdes så fantastiskt bra med dem alla. De var ju näst intill min andra familj. Nu är det ju så att det stora flertalet av dem inte heller jobbar kvar på vår gamla arbetsplats. Vi har spridits ut i förskingringen. Men jag har ändå känslan av att det bara är tillfälligt, att vi alla förr eller senare skall återvända dit vi hör hemma och arbeta tillsammans igen. Mycket knepig känsla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar