... nej så kan jag inte kalla det. Det är snarare en "ny" insikt att livet inte är oändligt. Det är en stark rädsla kan man kanske säga. Inte en rädsla över att mitt eget liv skall ta slut utan att någon närståendes liv skall ta slut. Rädsla kanske också är fel ord ... oro? Jag vet inte. Jag får ont i magen och luften räcker inte riktigt till. Lite panik. Jag har varit förskonad från sorger hittills *peppar, peppar, ta i trä* men känner nu att det liksom kryper närmare. Jag gillar inte känslan! Även om jag inte har drabbats personligen är det nu mycket sjukdom och dödsfall runt mig. Och detta både bland den äldre generationen men också bland min generation. Det är nog det senare som skrämmer mest. Att en gammal person dör är liksom naturligt även om det också leder till en stor sorg så klart. Och mitt bland all sjukdom och död så är det många som tycks födas nu också. Livets kretslopp. Själar måste byta bostad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar