Kära älskade kissekatt. Du är saknad! Att det kan göra så ont!
Igår var det fint väder hela dagen förutom under de minutrar då du lämnade oss (17.20 - 17.25), då öste regnet ner. Himlen grät. När du väl somnat in sken solen igen. Änglarna hade hämtat dig. På kvällen var himlen ovanligt vacker. Jag antar att de hade en välkomstfest för dig. Jag hoppas innerligt att du har det bra där du är nu och att du mår bra. Jag tror och hoppas att du kan se oss och vet hur saknad du är. Jag hoppas du förlåter mig att jag skrev på pappret så ditt liv kunde avslutas ... visst gjorde jag rätt? Det var jag som skrev på ... Jag hoppas du vet att det inte var någonting jag önskade skulle ske. Jag gjorde det för din skull ... Du har varit kärnfrisk hela ditt liv och nu började du må dåligt. Cancer. Ingen bot, bara utför. Veterinären sade att vi kom i bra tid, att du fortfarande hade lite kvar av vad som var du - men det är ju det som gjorde så ont. Du var fortfarande vår kissemiss om än bara en smula kvar. Du förändrades och vi hade på slutet en kelen kisse! Tack för att vi fick vara med om det. Tack för att vi fick ha dig hos oss, att vi fick dela ditt liv. Universums bästa katt säger E. Jag håller med. Igår kväll somnade E kramandes en utskriven bild på dig ... han pussade dig och kelade med bilden. Det gjorde jag och husse också. Idag har vi tittat på kort på dig. Överallt blir vi påminde om dig, av tomheten att du inte finns. Tomt där dina matskålar var, där din låda var. Jag kom på mig själv att inte stänga toadörren - för du måste ju kunna komma in där. Jag saknade ditt klampande på mitt bröst imorse. Dina duns när du hoppar ner från skrivbordet. Ditt trippande ned för trappan. Ditt smattrande med klorna mot parkettgolvet. Din närvaro vart än jag var. Du skulle alltid vara i samma rum. Du fattas mig! Du har bott i huset nästan lika länge som vi. Du har alltid funnits här. I över 11 år. Inte en enda natt har du varit borta från huset, inte en enda dag. Du var aldrig ute länge utan verkade trivas hemma. Jag tror till och med huset saknar dig. Här var aldrig tomt. Nu är det ekande tomt ... Farväl min ♥ älskade kissekatt ♥
Igår var det fint väder hela dagen förutom under de minutrar då du lämnade oss (17.20 - 17.25), då öste regnet ner. Himlen grät. När du väl somnat in sken solen igen. Änglarna hade hämtat dig. På kvällen var himlen ovanligt vacker. Jag antar att de hade en välkomstfest för dig. Jag hoppas innerligt att du har det bra där du är nu och att du mår bra. Jag tror och hoppas att du kan se oss och vet hur saknad du är. Jag hoppas du förlåter mig att jag skrev på pappret så ditt liv kunde avslutas ... visst gjorde jag rätt? Det var jag som skrev på ... Jag hoppas du vet att det inte var någonting jag önskade skulle ske. Jag gjorde det för din skull ... Du har varit kärnfrisk hela ditt liv och nu började du må dåligt. Cancer. Ingen bot, bara utför. Veterinären sade att vi kom i bra tid, att du fortfarande hade lite kvar av vad som var du - men det är ju det som gjorde så ont. Du var fortfarande vår kissemiss om än bara en smula kvar. Du förändrades och vi hade på slutet en kelen kisse! Tack för att vi fick vara med om det. Tack för att vi fick ha dig hos oss, att vi fick dela ditt liv. Universums bästa katt säger E. Jag håller med. Igår kväll somnade E kramandes en utskriven bild på dig ... han pussade dig och kelade med bilden. Det gjorde jag och husse också. Idag har vi tittat på kort på dig. Överallt blir vi påminde om dig, av tomheten att du inte finns. Tomt där dina matskålar var, där din låda var. Jag kom på mig själv att inte stänga toadörren - för du måste ju kunna komma in där. Jag saknade ditt klampande på mitt bröst imorse. Dina duns när du hoppar ner från skrivbordet. Ditt trippande ned för trappan. Ditt smattrande med klorna mot parkettgolvet. Din närvaro vart än jag var. Du skulle alltid vara i samma rum. Du fattas mig! Du har bott i huset nästan lika länge som vi. Du har alltid funnits här. I över 11 år. Inte en enda natt har du varit borta från huset, inte en enda dag. Du var aldrig ute länge utan verkade trivas hemma. Jag tror till och med huset saknar dig. Här var aldrig tomt. Nu är det ekande tomt ... Farväl min ♥ älskade kissekatt ♥
Åh jag blir så berörd. Men tänk vad bra hon har haft det, den kissen har verkligen ett långt och rikt liv bakom sig. Kram Kaiza
SvaraRaderaKraaam. Inte för att det är någon tröst, men jag vet precis vad ni går igenom. Tårarna sinar efter ett tag, men saknaden finns kvar länge :-(
SvaraRadera