Bloggpaus?

Nej, så är faktiskt inte fallet. Det är bara livet som rusar på i höghastighet. Eller livet ... nej, livet står helt still (backar?). Det är mitt jobb som rusar på i en sådan höghastighet att livet måste stå still. Jag hoppas och tror att ljuset i jobbtunneln finns någonstans i januari. Ser jag inte ljuset då så är det dags att dra i nödbromsen. Livet bör vara prio 1. Punkt. Inte jobbet. Sakta (nåja) med säkert (ja) suger situationen musten ur mig och jag återupplever många av de symptom jag aldrig mer vill ha. Denna gången är jag dock väldigt medveten. Jag djupandas när jag inte får luft nog och magen knyter sig. En morgon tog jag en medveten "sovmorgon" för att alls klara att ta mig till jobbet. Jag kände redan på söndagen att jag inte skulle finna styrkan att ta mig till jobbet som vanligt. Vis av erfarenheten lyssnade jag faktiskt på min kropp.
Ja det var väl det jag har att rapportera. Ingenting förutom jobb händer just nu i mitt liv. Har varken ork, lust eller tid. Men snart ...!