Pesten slog till här med full kraft natten mellan fredag/lördag. E startade det hela med en 5-timmars variant. Inkubationstiden är 24-48 timmar så det var bara att hålla tummarna och hoppas. Ca 44 timmar senare var det dags för maken att isolera sig på bottenplan. Även han fick en "lindrig" 5-timmar variant. Exakt på 48-timman var det dags för mig att isolera mig på mellanplan och lämna E sovande längst upp själv. Jag insåg ju det omöjliga med att en 7-åring skall kunna ta hand om sig själv i 2 dygn så efter att ha kommunicerat med honom genom stängda dörrar på morgonen tillkallades mormor och morfar. E's 48 timmar hade passerat så han ansågs som icke-smittande och fick därför åka med dem hem för att vi inte skulle smitta honom igen. Vad jag fick för variant? Inte var det 5-timmar i alla fall! Snarare 15 timmar. Det är väldigt lång tid med tanke på måendestatusen! Dessutom hade (har) jag migrän + grymt ont i hela kroppen
Men jösses vad man kan sakna en liten knatte! Vi höll ju på att gå åt här hemma utan vår skrutt! Ringde femtioelva gånger för att höra hans röst. Nu är han äntligen hemma igen! Fast jag håller mig lite på min kant då mina 48 timmar egentligen inte har passerat. Vi fortsätter med separata toaletter ett tag till (tur att vi har 3). Hemmet är spritat och klorinat jag vet inte hur många gånger och tvättmaskinen har gått på högtryck på 95 grader. Japp, jag har pestfobi!
Och för att jag säkert inte skall må bra så där "bara på en gång" införskaffade jag mig jordens mensvärk idag = håller på att gå av på mitten (känns det som) + migrän och illamående som påföljd. Nåja, det är ju i alla fall inte smittsamt.
Men jag är grymt glad och tacksam för att vi fick pesten när vi fick den och kan fira jul friska (hoppas jag)! *peppar, peppar, ta i trä* ... och att alla klappar är inhandlade sedan länge! Tänk om de inte hade varit det!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar