torsdag 30 december 2010

Motgångar?


Jag sitter just och läser i en bok om att motgångar kommer förr eller senare in i livet och utan kriser i livet saknas en dimension i tillvaron ... Är detta sant tro? Man läser och hör gång på gång om människor som har gått igenom kriser och kommer ut stärkta på andra sidan. Många omvärderar helt sitt liv och tycks finna meningen med livet. Så vad är en kris? Vad är en motgång? Handlar det inte i mångt och mycket om en inställning? Vissa händelser kan man enkelt peka ut som en motgång medans andra kan uppfattas helt olika från person till person. En händelse kan omdana en persons liv medans den knappt skulle beröra någon annans. Är våra sinnen och själar mer eller mindre känsliga? Kanske olika känsliga beroende på situation och var i livet vi befinner oss? Den berömda bägaren kanske spelar in? Både vad gäller sista droppen likväl som om hur man ser den som halvfull eller halvtom. Så är jag, som oftast ser glaset som halvfullt och inte anser mig ha haft några större motgångar och kriser, utan en dimension i mitt liv? Eller är det så att mitt synsätt föblindar mig inför mina egna kriser och motgångar? Jag är inte av uppfattningen att när jag har fått mycket gott väntar mig något ont. Jag tror aldrig att motgången lurar bakom hörnet bara för att det idag går bra. Jag lägger inte mycket fokus på det som är negativt. Är det att förtränga eller är det ett OK sätt att förhålla sig? Jag vill inte gå miste om dimensionen ... men måste jag verkligen uppleva stora motgångar och kriser för det?

1 kommentar:

  1. Nej det tror jag inte. Din insikt och ditt resonemang i sig talar ju för att det inte behöver vara så. Sedan handlar det också om hur man definierar en kris. Det är olika för oss alla och vi har alla olika mått för vad som är krisartat.

    Ens inneboende resurser, medfödda sårbarhet eller icke sårbarhet samt ens livsvillkor spelar mycket roll. Jag tror inte att man nödvändigt behöver krisa för att utvecklas, man behöver inte utvecklas efter en kris. Allt handlar nog mer om personligheten, vem man är och hur man hanterar sitt liv.

    För mig har livskriser bidragit till en personlig utveckling det känner jag starkt. Men den utvecklingen kanske jag hade gjort iallafall, hur vet man det liksom?

    Kaiza

    SvaraRadera