torsdag 24 juni 2010

Jag har kommit ganska långt

har jag börjat inse. Självklart kan jag komma längre och man skall inte jämföra med andra ... men jag kan inte låta bli. Jag jämför inte i termer bra/dåligt utan helt enkelt en notering om hur långt jag faktiskt kommit. Jag ser andra vara där jag var och känner en sådan glädje att jag inte längre är där. Mitt liv har inte ändrats men min inställning har det. Numera har livet en gyllene guldkant och det beror enbart på att jag nu ser de underbara saker som finns och sker runt mig. Jag befinner mig i nuet mycket oftare än förr (var jag någonsin i nuet förr?). Jag märker detta utan att jämföra men märker det än mer i möten med andra. Jag märker det också på den typen av frågor och kontakter människor tar med mig. Det ligger idag på en helt annan nivå - på ett djupare plan och mötena är mer äkta. Numera känner jag att jag kan ge och ingjuta hopp :-)
Jag har även givit mig in i böckernas värld igen (äntligen! - har saknat det under många år) och läser mycket om personligt växande - och känner igen mig! Bara det är ju fantastiskt. Jag känner igen mig själv när jag läser om andras växande :-) Jo, jag inser att jag inte är framme. Fram kommer man nog aldrig det vore förrädiskt att tro, men nog kan man glädja sig åt resan :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar