Lite svammel

Måste bara svamla av mig lite.

Jag förundras över människor som har stört sig på det kungliga bröllopet. Varför stör man sig på en kärleksakt? Även om man inte är royalist så måste man väl kunna unna de kungliga att besfästa sin kärlek? Jag tyckte de var så fina och kärleken och lyckan riktigt lyste om dem! Nog borde väl även icke-royalister kunna se det och önska dem all lycka?

Och på tal om lycka; Jag har ju i ett år (egentligen mer) arbetat med mig själv och har faktiskt kommit en bra bit på vägen med vad gäller att se saker och ting på annat sätt, att acceptera mig själv, att leva i nuet etc. Jag har lång väg kvar men en av sakerna är att jag nu njuter av E på ett annat sätt. Förut kunde jag lite frustrerat krypa ner i sängen med honom för att han skulle somna och ganska otåligt invänta hans sömn. Nu ligger jag där istället och njuter av hans närhet och är lycklig över att han vill ha mig där. Det kommer en tid då det inte kommer att vilja ha sin mamma nedkrupen i sängen med armarna runt honom eller ha mammas axel som huvudkudde. Det är ju så mysigt! Jag är lycklig över att han känner den tryggheten med mig, att han vill ha mig där. Jag är lycklig för den underbara unge han är. Det är en fröjd att höra honom på morgonen - han kvittrar! :-)

I morse pratade vi om bröllopet vid frukostbordet. Jag frågade om han vill gifta sig när han blir stor och fick då svaret: "Nej ... först så skall tjejen fråga och så måste jag säga ja. Sedan måste man gå till kyrkan och där svamlar prästen så mycket" :-D