"Kriget är slut"

Jag började med Morgan Allings biografi "Kriget är slut" igår och nu har jag läst klart den. Vilket livsöde! Vilken styrka! Vad vi vuxna kan göra med ett barn! Hans berättelse berör djupt men är ändå inte sentimental. Han bara beskriver rätt upp och ned hur livet såg ut och vad som hände. Han får mig att vilja omfamna världens alla utsatta barn och visa dem att det finns vuxna att lita på. Han får mig att vilja ta hand om ett fosterbarn ... men jag är för feg. Jag beundrar de som vågar och har styrkan och som behandlar barnen med respekt och kärlek. Hans bok får mig att reflektera över barns utsatthet och barns enorma kärlek och tillit till sina föräldrar/de som tar hand om dem. Vi som har fått ynnesten att ta hand om ett barn måste vårda det förtroende vi har fått. Varje barn är en vacker diamant inhöljt i kristall. Vi kan putsa kristallen och få den att glänsa eller vi rispa den eller till och med slå sönder den - men vi kan aldrig krossa diamanten längst in!
Jag funderar på min egen yta. Hur ser min kristall ut? Vi har olika sätt att själva skydda vår diamant på. Min kristall är repig men har blivit hårdare av ärrbildningen. Jag har först nu på senare år försökt att göra den blankare och mer genomskinlig. Men har man vuxit upp med två föräldrar som har druckit alkohol varje dag så länge jag kan minnas så växer man upp fort och lär sig att man bara kan lita på sig själv. Nej, mina föräldrar var inte ständigt fulla men de var heller aldrig nyktra förutom på dagarna då de jobbade - för de skötte sina jobb. Alkoholismen var gömd innanför hemmets väggar. I tonåren var mina föräldrar "häftiga" i kompisarnas ögon då de "festade". Jag skämdes. Våld förekom också men jag såg det aldrig med egna ögon. Men jag lärde mig att sova på helspänn och det sitter i än idag. Jag vaknar för allt och har jag vaknat av något ljud som ens liknar bråk så klappar hjärtat vilt. Jag önskar så innerligt att jag inte skall repa E's kristall men inser att det nog är en omöjlighet. Jag kan tänka mig för och göra så gott jag kan men ändå är det nog omöjligt att inte skada den vackra ytan. Jag hoppas bara att mitt "så gott jag kan" räcker till att hjälpa fram tillväxten en hel, stark, empatisk och trygg man.