fungerar det alltid tro? Jag försöker känna tillit till att allt ordnar sig till det bästa (som det hittills faktiskt har gjort) men vacklar en aning. Vågar liksom inte tro riktigt. Imorgon är sista dagen på jobbet - sedan är jag ARBETSLÖS! Jag har aldrig varit det förr. Det finns ju faktiskt de som fastnar i långtidsarbetslöshet ... och så går jag och hoppar av allt frivilligt! Eller nåja, att stanna kände jag inte var ett alternativ - faktiskt. Någonstans får man dra gränsen. Hittills har jag känt mig lugn men nu börjar jag vackla lite. Nu är det verklighet. Jag har fått min sista lön på 3 månader innan A-kassan (eller nytt jobb) tar vid. Jag har ju faktiskt ett på g. - ett osäkert, ovisst kort. Men om det är vad det verkar vara så kan det bli rena drömscenariot om jag skulle få det! Det är liksom för bra för att vara sant ... så vågar jag hoppas och tro? Alternativ 2 är ett konsultbolag som faktiskt kör direktmarknadsföring med mig och mitt CV mot en viss målgrupp av företag. De trodde inte det skulle bli några problem att hitta uppdrag till hösten. Så kanske behöver jag inte oroa mig ändå? Tids nog vet jag ju svaret ... Jag fortsätter helt enkelt som jag alltid har gjort - jag tror att allt löser sig och går "with the flow". Det är en intressant tanke faktiskt, en tanke som tas upp från många olika håll. Varför flyter allt så bra för vissa när andra alltid för kämpa för allt? Mitt liv, mitt bananskal. Jag följer med dit bananskalet tar mig medan andra kämpar för att inte halka. Följer man sin egen ström är det lättare att simma helt enkelt. Så får det va'! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar