Enkelt åtgärdat

egentligen ...
Bara man tar tag i det och inser vad problemet är. Jag var så innerligt trött på att vara gnällig och kände att du när jag äntligen fått tillbaka min gamla rumskompis fick det vara nog. Vi ingick en pakt, vi + receptionissan, att vi inte fick lov att säga ett endaste gnälligt ord om energitjuven under veckan som var. Och vilken skillnad det blev! Vi mådde alla bättre bara efter en dag. Energitjuvar göra sig icke besvär! Det är jag som bestämmer! :-)

En riktig gnällspik

är vad jag har blivit.

Och jag hatar det! Och det är inte bara jag, vi är flera före-detta-icke-gnällspikar på jobbet som numera bara gnäller och gnäller. Varför? EN enda person sprider så enormt negativ energi att man tillslut inte kan stå emot och blir lika dan själv. Hur kan det vara möjligt?! Jag satt i samma rum som denna människa jan-feb tills jag inte längre stod ut och pratade med chefen och sade att jag helt enkelt inte klarar det längre. Flytten gick fort. Nu sitter h*n där h*n satt från början och de personerna där är inte glada. Vad skall man ta sig till med en sådan person? Hur skyddar man sig själv? Jag tycker verkligen illa om att gå runt och gnälla, det hjälper liksom inte helheten ... Tips?

Mail till E's lärare

"E är inne i en lite känsligare period (har varit en stund) som även innebär en del "tonårsfasoner". Om jag förstår det hela rätt och läser mellan raderna så kan jag tro att han ibland kan vara lite tyken i klassrummet (?)

Jag har pratat med honom idag om vad som är OK och inte och pratat om att jag tror att grunden till det hela är hans frustration över att han inte förstår allt på en gång. Vi har pratat koncentration och att andas med magen. Jag har sagt att vi får försöka ha lite mer "skola hemma" och att han skall ta med sig matteboken hem varje torsdag och öva lite extra + extra läsning. Han upplever sig nämligen väldigt utpekad av dig och att du statuerar exempel av hans icke-kunskaper och icke-koncentration inför hela klassen (det är någonting han har påpekat ett antal gånger under längre tid). Detta är han väldigt ledsen över och tror att ingen snart vill leka med honom om det fortsätter. Att han förutom att ha svårt att förstå och är frustrerad dessutom är ledsen och känner sig utpekad gagnar inte hans utbildning och att ta till sig kunskap. Istället låser han sig totalt.

Jag föreslog att han kanske kunde be om ett enskilt samtal med dig för att prata om det här men han var då rädd för att bli ännu mer utpekad. Jag fick därför tillåtelse att skriva det här mailet. Han är som sagt var känslig (har alltid varit känslig för tonlägen) och kanske läser in mer i saker än vad som egentligen händer. Det han inte vill ha är den "offentliga uppläxningen" han upplever att han får (han säger att du oftast står bredvid honom med att du säger till väldigt högt så alla hör). Jag hoppas att du kanske kan tänka lite extra på detta så skall vi göra vad vi kan för att underlätta och stötta skolarbetet hemifrån."

Jag hoppas inte läraren tar illa upp av detta mail, jag var ju tvungen att säga någonting! Kan ju inte låta ungen känna sig utpekad och ledsen på grund av lärarens uppträdande :-(

Stolt!

Jag är så stolt över mitt äldsta kusinbarn! :-)
Det får man lov att vara väl? Jag är faktiskt "moster" då vi båda kusiner saknar syskon och våra mammor är tvillingar. Dessutom är jag äldsta dotterns gudmor.

I vilket fall så är jag stolt över vad hon har utvecklats till för person och vad hon hittills har åstadkommit. Hon har alltid varit en stor djur- och människovän. I somras var hon i Afrika 2 månader som volontär och fick många nya infallsvinklar och värden i livet. Hon vill jobba som läkare världen över. Nu har hon kommit in på pre-med i USA!

Grattis finaste E!!

Bilden kommer från http://www.lifewithoutbeergoggles.com/archives/474

Trött ....

Sjukstuga

eller nja ... jag är i alla fall hemma och VABar. Det verkar dock vara en kortvarig form av öroninflammation som i princip bara gjorde ont igår kväll och inatt. Nu trycker det bara enligt sonens utsago. Då är det egentligen mer sjukstuga hos föräldrarna. Mamma har tydligen haft ont i ryggen en vecka och har svårt att hantera vardagen (men har inte sagt någonting - så klart ...) och pappa åkte in med ambulans igår då han inte kunde få benen att lyda. Då mamma inte kan bära alls pga rygg och inte så mycket annat heller fick jag ringa hem maken idag så han fick jobba hemifrån på eftermiddagen medans jag VAMade & VAPade. Pappsen låg där på den vanliga lungavdelningen och såg ganska pigg ut. Nu ikväll visade det sig att han hade influensa så han har fått eget rum. Inte så jätte lysande att han innan delade rum med 2 andra med andningsproblem ... Hoppas han inte smittade ner dem. Med tanke på hans konstiga symptom på influensa så kanske det är det mamma har också fast det satt sig i ryggen? Det ekar tydligen i huvudet på henne också. Det skulle dock aldrig falla mamsen in att söka vård så man får väl hoppas att det går över.

.... ensam kvar

Yes, så är det. Nu är jag ensam kandidat kvar på det det jobbet jag inte fattade att jag sökte och inte fattade varför de kallade mig till intervju för. Efter första intervjun blev jag kallad till en till där de lät meddela att det bara var jag och en till kvar och om de hörde av sig igen för att gå vidare innebar det att jag i så fall skulle vara ensam kvar. Där är jag nu (!!). I torsdagskväll gjorde jag deras personlighetstest på nätet och till veckan skall jag komma dit för att ha uppföljning på resultatet + träffa högre chef.

Eftersom jag är ensam kvar i processen så lät jag meddela min nuvarande chef om situationen och frågade vad nuvarande arbetsgivare möjligtvis hade att erbjuda (jag har ingen fast anställning där). Inte riktigt likt mig att spela ut korten på det sättet men jag kände att det var det mest ärliga jag kunde göra. Jag vet att min nuvarande chef vill ha mig kvar och jag kände att jag i alla fall ville ge henne en ärlig chans innan det är försent. På det andra företaget svarade jag ja på frågan om jag skulle stanna där jag var om jag fick en fast tjänst. Så öppna kort som möjligt alltså.

Båda har sina fördelar & nackdelar. Återstår att se om jag serveras valmöjlighet eller ej. På nuvarande arbetsplats har jag muntligen mer eller mindre blivit lovad fast tjänst flera gånger men det har bara resulterat i förlängning av projektanställningen. Nu är det upp till bevis.

Nog om det. Idag klappar jag mig själv på axeln att jag äntligen bjöd mig själv på lite energipåfyllnad - välbehövlig sådan! Jag vaknade med begynnande migrän men lyckades stoppa eländet. Solen sken från en klarblå himmel och en vän på FB hade lagt ut en bild på sin son där han sitter och målar i Thailand. Inspirerad blev jag! Måla var alltför länge sedan. För att göra det lite enkelt för mig själv i kylan valde jag papper & blyertspennor.