Hemma igen

Borta bra men hemma bäst säger man ju - det skriver jag under på! Som ung (yngre ;-) ) kunde jag ligga och steka i solen hur länge som helst. En solsemester kunde vara 2 veckor, helst 1 månad (det var den ofta). Nu blir jag rastlös efter 10 min. Jag far upp och ner från solstolen som en jojo och tänker ibland att jag önskar jag kunde få ligga still och njuta - utan barn. Men när det sker får jag myror i benen och önskar tillbaka mitt barn så jag har något att syssla med. Aldrig är man nöjd :-D Vår vecka på Rivieran har i alla fall varit toppen och jag klarade de båda flygresorna hyfsat bra. Jag kom på en ny metod vid starten - då satt jag och sjöng! Tur att motorljudet är så högt att ingen hörde min vackra stämma.

Gällande min vän som jag har skrivit om så har h*n nu fått tid för op. - äntligen! Först op. och sedan väntan på provresultat. Resultatet kommer ju bara att vara mer eller mindre bra men den hemska väntan är "snart" över. Men självklart kommer resultatet att visa det som är "mer bra"! Det andra finns inte *håller för öronen och blundar* Sedan återstår en lång (?) och mödosam (?) process för att bli frisk. Men jag vet att det kommer något gott ur det här - det är en vän som inte lyssnar på sin kropp och kör fullständigt slut på sig själv. Jag tror att h*n kommer att ha omvärderat sitt liv och kommer att ta tillvara på det som är viktigt. Nya perspektiv och leva som h*n lär.