Ibland kan världen kännas orättvis. Varför just jag? Eller varför just hon/han? När det är jag skall jag svälja stoltheten och ta emot medmänniskornas kärlek och empati. När det är hon/han skall jag visa empati och medmänsklighet. En kram, ett ord, tystnad, att finnas, okonstlad närhet, ja jag tror att det räcker långt. En människa är alltid till slut ensam. Det är ett faktum man måste acceptera. Men jag tror att man som medvandrare i livet kan bidraga med mycket ändå. Kommer handlingarna, ordern eller stillheten från hjärtat så tror jag budskapet når fram och kan vara till tröst även för den ensammaste av själar. Ju fler med ett öppet hjärta, äkta empati och medmänsklighet ju bättre skulle världen se ut. Vi kan alla lämna fotspår i andras hjärtan.
Vilka fantastiskt kloka ord!
SvaraRaderaVarm kram!
Så sant! Att vara en medmänniska utan krusiduller med nya perspektiv att bjuda på är en gåva, du har den och är ett stort stöd för mig, ger mig goda råd och avhyvlingar där det behövs. Jag tar åt mig av dina klokskaper, lär mig mer och mer att ta emot, öppna upp. KRAM och tack. Kram Kaiza
SvaraRadera