Total blockering

Fy, nu känns det otäckt. Att skriva här är ungefär det jag klarar av men det är knappt. Jag kan fysiskt känna hur hjärnan har låst in sig och vägrar svara på tilltal. Denna totala oförmåga att bilda vettiga tankar. Ännu svårare att lösa någon form av problem. Hjärnan känns - den känns fysiskt. Och känslan är att det är en stor, tung klump.

Orsak: stress

Så länge jobbet har fungerat hyfsat så har det fungerat med att även gå i skolan. Nu ligger jag väldigt efter på jobbet och skolan kräver mer och mer tid som jag inte har. Idag ca kl 15.30 låste sig hjärnan för jobb och jag lyckas inte göra ett endaste dugg på jobbet. Ingenting. Nada. Hjärnan funkar inte.

Jag hoppas att detta är tillfälligt och att allt är som vanligt efter en natts sömn ...

Äkta *KATTFRÄÄÄÄS*

Ett sådant här inlägg borde jag inte skriva men jag måste pysa över någonstans.

Få människor kan få mig så förbannad som min chef! Dj-la paragrafryttare in absurdum! En riktig mansgris är han också! Han behandlar mig och mina manliga kollegor olika. Han är inne och petar i allt in i minsta detalj (jag pratar kommatecken-nivå). Han säger gör si eller så och så gör man så. Då säger han att han menade si, gör om. Han säger utforma det som du vill. Jag utformar det som jag vill. Han säger nej så vill jag inte ha det, jag vill att det skall se ut x, y, z, Gör om! Han säger att X vill ha detta. Jag säger då att jag behöver viss information från X. Svaret jag får, nej du får inte fråga X du får ta reda på det på annat sätt. Han gör blanketter, mallar, instruktioner, dokumentationer som alla länkar till andra blanketter, mallar, instruktioner och dokumentationer som i sin tur länkar till andra .... Idag sade jag till att jag nu var helt lost bland alla blanketter, mallar, instruktioner och dokumentationer och skulle behöva en genomgång. Svaret: läs handboken!

GRRRRRRRRRR!! !¤%£$#!!

********************************************************
En liten uppdatering:
Jag har ju grymt svårt att hålla käften så jag svarade tillslut tillbaka i alla fall:

"Så nu har jag andats många gånger innan jag svarar ... och egentligen borde jag nog inte svara men gör det i alla fall då jag vill att du skall veta min reaktion.
Ibland är du lite väl bufflig och fyrkantig - den här gången fick du mig verkligen att se rött då ditt svar känns som en ren förolämpning. Jag är läskunnig. Och bara för att allt är klart i ditt huvud (du som har utformat all dokumentation) så innebär det inte att det är klart i mitt. Du skickar mail på mail med länkar (som dessutom ibland inte fungerar kan jag tillägga) och instruktioner om vad du vill att vi skall fylla i och hålla uppdaterat. Mig har du tappat på vägen någonstans och jag skrev då och bad om hjälp.
Jag fattar att du har mycket att göra men skriv då det istället!"
 
Sedan blev jag inkallad på hans rum ... Får väl se hur det hela kommer att arta sig i framtiden.

Framtidsfunderingar

Det finns många 'om' ...
Men om jag inte bryr mig om det så skulle jag vilja starta eget. Fixa till en liten lokal som jag kanske kan dela med någon annan från skolan. Börja i liten skala och kanske ta emot adepter 1 dag/v + kvällar och ev. helger samtidigt som jag fortsätter att jobba. Jag ser framför mig hur lokalen ser ut. Jag kan känna den underbara känslan av att ha någonting eget och göra någonting jag känner är både givande, stimulerande, engagerande och lite läskigt. Spännande och hoppgivande.
De där 'om:en' borde inte vara så stora (?) Det största 'om:et' är väl om nuvarande arbetsgivare skulle gå med på att jag går ner till 75-80%. Nästa 'om' är att få tag på en billig lokal. Sedan är det 'om' jag vågar. Men om de två första 'om:en' löser sig så är det klart att jag vågar! Jag har ju absolut ingenting att förlora på det.
Sedan ser jag i en framtid hur det hela börjar bära sig. Jag fortsätter min utbildning till organisationskonsult och kan sedan kombinera coaching-adepter med att ta konsultuppdrag på företag. Tänk att kunna planera sin egen dag!
Så här skall det bli!

Blir man glad eller blir man glad?

Igår var jag hos frissan för lite tillhyfsning. Jag har gått till samma frissa i ... mååånga år och följt henne från ställe till ställe där hon har jobbat. Vi är jämngamla och har en son var som är födda med bara 1 månads mellanrum. Vi har aldrig träffats privat men har alltid trevligt när jag kommer dit. Alla humör är tillåtna på oss bägge. Igår när jag var klar och skulle gå så bad hon mig vänta en liten stund så gick hon in bakom kulisserna och kom tillbaka med en stor bukett med blommor! Den hade hon köpt till  mig som grattis på födelsedagen i förskott (fyller jämt om några veckor). Det var så oväntat men så omtänksamt. Superglad och varm i hjärtat blev jag :-)

Örhängen från LouLou

Jag kan ju inte motstå att få ett par pärlörhängen gratis från Lou Lou !

Har du en blogg kan du också få ett par – helt utan kostnad! Allt du behöver göra är att skriva ett inlägg på din blogg där du länkar till Lou Lous webshop + sätter in en bild från något smycket du fastnar lite extra för. Gå även in på Lou Lous FaceBook sida och gilla. Maila ditt blogginlägg till info@loulou.se och skriv vilken färg du helst skulle vilja ha (vit eller svart). Ange "Kampanj Blogg" i ämnesfältet. Erbjudandet gäller fram t.om. den 20 mars och en gång per bloggare.

Här är ett par örhängen jag fastnade för (bl a - där finns mycket bling-bling i min smak!)

Nu är det över!

... och jag överlevde! Jag har nog sällan varit så grymt nervös som inför detta första coachingsamtal (som jag själv håller i). Jag bokade in ett samtal några veckor tidigare än jag hade tänkt mig och antagligen var det nog lika bra det. Visst, jag fick sitta och råplugga och "skriva uppsatser" på väldigt kort tid då jag genom att boka in en session redan nu tog bort min inplanerade planering. Vissa nätter har jag inte sovit alls (tur att det inte hann bli så många nätter mellan bokat samtal och själva samtalet) av ren nervositet. Skallen har bara snurrat. Jag har även fått jobba med mig själv (nyttigt) och ta ner mig själv på jorden och få nervositeten i rimlig proportion till vad det är jag skall göra.

Idag kl 12 började samtalet. Jag satt några timmar på fömiddagen och förberedde det sista ... så gott det nu går när man inte har en aning innan vad det är för människa man skall träffa eller vad den har på agendan. Sedan åkte jag in så jag var på plats ca 45 min före 12. Det visade sig vara ett smart drag då jag var helt ensam på skolan. Jag tog fram glas och tillbringare med vatten, fixade i ordning bland papper och pennor, läste igenom mina grejer högt för mig själv och tog det allmänt lugnt. Eftersom jag var helt själv brassade jag på musiken ganska högt och bara njöt - faktiskt! Ca 10 i 12 gick jag ut för att möta upp och vänta på min adept. Det var en skön stund i äkta värmande vårsol! Vad är bättre för välbefinnandet än värmande vårsol i mars? Min adept kom och jag gjorde min lilla presentation. Det visade sig att adepten var mycket lättpratad. Så till nästa gång tror jag inte ens att jag kommer att vara nervös alls :-)

Andas!!

Andas in ....
Andas ut ...
Andas med magen!
Lugnt och fint ...

NERVÖS! Dj-lar i min låda vad nervös jag är nu! Jag har bokat in mitt första coachingsamtal som jag skall hålla - redan på lördag!! Jag hade ju tänkt ägna helgen åt att förbereda en presentation som kan hållas vid första samtalet samt sammanställa en pärm men kategoriserad information som jag skulle plugga in FÖRE mitt första samtal.

Andas, inte hyperventilera!