Nu är det över!

... och jag överlevde! Jag har nog sällan varit så grymt nervös som inför detta första coachingsamtal (som jag själv håller i). Jag bokade in ett samtal några veckor tidigare än jag hade tänkt mig och antagligen var det nog lika bra det. Visst, jag fick sitta och råplugga och "skriva uppsatser" på väldigt kort tid då jag genom att boka in en session redan nu tog bort min inplanerade planering. Vissa nätter har jag inte sovit alls (tur att det inte hann bli så många nätter mellan bokat samtal och själva samtalet) av ren nervositet. Skallen har bara snurrat. Jag har även fått jobba med mig själv (nyttigt) och ta ner mig själv på jorden och få nervositeten i rimlig proportion till vad det är jag skall göra.

Idag kl 12 började samtalet. Jag satt några timmar på fömiddagen och förberedde det sista ... så gott det nu går när man inte har en aning innan vad det är för människa man skall träffa eller vad den har på agendan. Sedan åkte jag in så jag var på plats ca 45 min före 12. Det visade sig vara ett smart drag då jag var helt ensam på skolan. Jag tog fram glas och tillbringare med vatten, fixade i ordning bland papper och pennor, läste igenom mina grejer högt för mig själv och tog det allmänt lugnt. Eftersom jag var helt själv brassade jag på musiken ganska högt och bara njöt - faktiskt! Ca 10 i 12 gick jag ut för att möta upp och vänta på min adept. Det var en skön stund i äkta värmande vårsol! Vad är bättre för välbefinnandet än värmande vårsol i mars? Min adept kom och jag gjorde min lilla presentation. Det visade sig att adepten var mycket lättpratad. Så till nästa gång tror jag inte ens att jag kommer att vara nervös alls :-)