Vart tar tiden vägen?

Jag hinner ju inte blinka innan en ny vecka har passerat förbi! Vad kommer det sig att våren alltid är fulltecknad av än det ena och än det andra?

Nåväl, jag känner mig mycket nöjd med mig själv denna långhelg. Jag har fått gjort allt det jag hade planerat att jag skulle få gjort (utom att ta mamma till liljekonvaljskogen men det är imorgon så det kan jag ju inte ha gjort än). Mest nöjd är jag med att jag äntligen har köpt mig ett gymkort - och inte bara det - jag har tränat också! Näst nöjdast (men skönast) är att jag har fått skrivit och skickat in hemtentan del 1. Kvarstår i skolan nu att plöja ytterligare en bok + ett kapitel och skriva reflektioner kring varje kapitel. Det är ju bara det det lilla med när? Skolan är slut om 2 veckor och under dessa två veckor skall jag först iväg på konferens och sedan till England. Och så måste jag ju jobba också (och självklart hamnar man ju efter då man inte är på plats). Men det löser sig. Jag har ju klonat mig förr! ;-)

Jag har nu pratat ihop mig med min arbetsgivare, det är bara detaljerna som saknas + själva kontraktet. Muntligen är jag dock fastanställd från 1/9 (tar vid efter min projektanställning). Men så länge kontraktet inte är påskrivet så håller jag alla dörrar öppna. På tisdag skall jag på intervju.

Kärlek

Mamma ♥-at blir sprängfyllt då man från övervåningen hör ropas "Mamma, du är bäst" helt utan anledning :-)

Mandala-målning dag 2

Idag blev min mandala så här:

1. När jag kisade såg jag bara det gula i mitten samt dess strålar, allt annat var bara en massa.
2: Namnet blev "Mittpunkt"
3: Den sade mig att jag känner min kärna, mitt innersta och jag har en klar upplyst väg som leder dit. Men det är mycket som distraherar. Behåller jag fokus så kommer jag att komma fram. Vägen är tydlig och rak. Ord från övriga var bl a: kyrka, 3-enighet, kraft, rymd, jorden, dimensioner. Någon påpekade också att jag även på denna målning hade likadana spetsar utåt som på förra.

Den här får helt klart fortsätta att prata med mig. Jag är långt ifrån färdig med den.

Mandala-målning dag 1

Min första reaktion på min målning: Nej usch sicken ilsken viking! Ilska, mörker ... nej, inte vad jag hade önskat. Men så mediterade vi och under meditationens gång fick vi först titta på på vår (sin egen) mandala genom att kisa. Sedan fick vi titta med öppna ögon för att få ett namn på den och sist fick vi se vad den ville säga oss. Efter det var jag faktiskt helt tillfreds med min fd ilskna viking:

1. När jag kisade såg jag istället en människa som sitter med benen i kors och armarna rätt ut för att öppna upp sig mot solen.
2. Namnet blev "Solcirkel" (både soluppgång och solnedgång)
3. Den sade mig att allt är inte som det ser ut vid första intrycket. Jag skall ha ett öppet sinne så kommer jag att se nya saker i min omvärld och få många insikter.

Vid närmare granskning av både mig och kurskamraterna framkom även en pyramid med solen strax bakom. Man ser pyramidens spegelbild i den nedre delen av bilden. Man ser flera motsatsförhållanden, kontraster. Nu när jag tittar på bilden ser jag även vägen fram mot pyramiden. Jag ser livshjulet i mitten och jag ser hjärtan.

Tanken är att bilden skall fortsätta prata med mig tills den har pratat klart. Vem vet vad mer den har att säga?

* BÖÖÖÖL *

Man kan inte få allt här i världen, jag vet! Men *storböl*! jag fick just tacka nej (!) till en gratis long-weekend till Franska Rivieran. Hade jag kunnat så hade jag sååå gärna velat åka. Jag suktar ju grymt efter värme och medelhavet. Men jag kan inte åka på torsdag. Pappa fyller 80 på torsdag, vi har utvecklingssamtal på E's skola på torsdag och lördag-söndag skall jag på kurs - Mandala målning :-)
Och med på denna kurs har jag lurat med mig en skolkamrat så jag kan inte med att hoppa av. Dessutom vill jag gå kursen + den kostar en rejäl slant. Men gräma mig kan jag ju ändå! Medelhavet .... ljumma vindar ... sol ... vin ... god mat .... *suck*

Dödens närvaro

Det var  väl en upplyftande rubrik?
Jag har aldrig "känt döden" kring mig förr men det sista halvåret är det som om jag bara går och väntar. Nej, jag väntar inte på min egen död. Men jag ... vill inte ens skriva det ... känner att min pappas dagar är räknade. Han har åldrats enormt de senaste 10 åren sedan han fick KOL. Men sedan i julas har det gått drastiskt nedåt. Jag känner att det snart är dags. Men jag hoppas så klart att jag har fel!
Plötsligt så inser jag hur oskyddade vi alla är. Det kan hända vem som helst och när som helst. Jag vill inte! Kan man inte stoppa tiden?

Magiskt

Japp, det var magiskt. Igår var jag på konsert med Laleh. Jag har inte innan varit ett jätte fan men nu är jag nog det. En sådan inlevelse, en sådan glimt i blicken, humor. Att allt låter så bra samtidigt som det låter som om hon bara råkar sjunga det hon kom på i stunden. Vackert. Djupt. Lättsamt. Det är bara en sak som skulle kunna ha gjort konserten bättre och det var om den var förlagd utomhus en ljummen, stjärnklar sommarnatt. En konsert där publiken skulle kunna ligga ner på filtar och kika upp på stjärnorna och bara njuta av den ljuva, magiska musiken, lyssna på texterna och låta sig svepas bort.

Recension från GP: http://www.gp.se/kulturnoje/1.922204-laleh