tisdag 16 mars 2010

Jahapp?

2 steg fram och 1 tillbaka? Eller är det 1 steg fram och 2 tillbaka?

Jag gick från att tycka att utvecklingen gick framåt sakta med säkert. Det kändes bra. Men plötsligt när jag skulle till skolan igår så tog jag ett jätte kliv bakåt - av ingen anledning alls. Normalt så ser jag fram emot skolan. Igår kändes det som skoldagen liksom kom ivägen för mig. En knepig känsla som jag inte har någon förklaring till. Vid 19.30/20.00 igår slog tröttheten med stort T till. Dödstrött! Och inte hjälpte det att sova heller. Vart kom det ifrån?

Ingenting har egentligen hänt - så nya tag så fort jag "vaknar" igen!

1 kommentar:

  1. Att utvecklas som person kan liknas med att klättra i berg. Man måste vila ibland och vissa klippavsatser är inte så stabila och så hasar man ner en bit, men man rasar inte hela vägen ner. Kanske får man styra om mot stabilare avsatser eller bara hämta lite kraft för att kunna klättra vidare.

    Kram Kaiza

    SvaraRadera