torsdag 13 januari 2011

Vem har rätt?

Skolan igår fick mig att fundera lite (igen) över hur jag ser mig själv och hur andra ser mig. Jag både fascineras och blir lite rädd av att inse att spannet mellan hur jag ser mig själv och hur andra uppfattar mig är vida åtskilda, i alla fall jag som privatperson. I mina arbetsrelationer tror jag att spannet är mycket kortare. Men det är också i en arbetsroll som jag mest har "tränat mig". Min sociala roll är väldigt otränad och där är jag också väldigt osäker. Igår spädde mina kurskamrater på värmen i mitt hjärta genom att tala om hur de uppfattar mig: väldigt (!) kreativ, kärleksfull, insiktsfull, klok, empatisk ... Och jag själv ser mig då som tämligen känslokall då jag alltid är i ett neutralläge, inte ett dugg klok och känner att jag sällan har någonting att bidraga med, definitivt inte kreativ. De belös det med kreativiteten genom att påtala både teckningar och skrifter jag gjorde under vårt första utbildnings år. Hur i helskotta kan de komma ihåg dem när jag knappt själv gör det!? Bara det gav mig en liten tankeställare. En annan frågeställning jag fick var hur jag kan "skapa dessa fantastiska bilder med så mycket innehåll om jag inte har några känslor". Jag tror att jag måste sätta mig ner och gå igenom allt gammalt material samt ta upp just den här frågeställningen hos min terapeut nästa gång. Jag vill ju inget hellre än att vara kreativ (och klok, insiktsfull, kärleksfull).

En liten notering om mitt nya liv: Är idag på fastedag nr 10 och har sedan i tisdags (var ledig i måndags) promenerat 30 min på jobbets löpband varje lunch. Eftersom jag inte äter har jag ju tid till det :-) Min plan är att fortsätta med dessa promenader varje lunch.

2 kommentarer:

  1. Jag tror att det kan vara rätt bägge två. Man är inte bara en personlighet, man har ju många olika roller och i olika sammanhang framträder dessa roller på olika sätt. Är man säker i sin roll, trygg i sammanhangen så märks det. Är man "bara" sig själv innebär det också en sårbarhet, en öppenhet..man har just då rollen som sig själv och då blir det genast svårare kan jag tänka.

    Jag tror att du har en distans till dig själv och väldigt fokus på många andra, ungefär som att du har en strålkastare riktad mot andra. Kanske är det därför du glömmer vad du har gjort, för du belyser det andra gör? Jag tycker att du är är närvarande, omsorgsfull, kärleksfull och kreativ. Du pysslar ju med något hela tiden. :-)

    Vad kul med nystart, hoppas att du och kroppen trivs :-) Kram Kaiza

    SvaraRadera
  2. De gånger jag har mött dig personligen så har jag uppfattat dig som en kärleksfull, glad och närvarande person med "skinn på näsan".

    Men när jag följer din blogg så får jag se en annan sida av dig. Här uppvisar du en sårbarhet och osäkerhet som jag inte uppmärksammat IRL. Du är en sökare tror jag och jag hoppas du finner svaret. Den stora frågan som vi alla ställer oss: Lever jag upp till mina egna förväntningar? Och varför har jag högre förväntningar på mig själv än på andra?

    Kram

    SvaraRadera