torsdag 17 februari 2011

40-års kris?

Svar: Nej! Visst jag gillar inte sifferbytet för den visar på att jag definitivt fyller vuxen ... men i övrigt så har jag ingenting emot det. Jag trodde att jag kanske skulle ha lite ågren men det har jag inte. Jag känner mer att det kommer att bli skönt att ha passerat den milstolpen. Just nu känns det bara jobbigt att klänga sig fast vid 30-talet. Nästan lite patetiskt när jag ändå är så nära 4 0 . När jag är 40 är det på något sätt OK att kanske inte se så där urtjusigt ung ut längre. Jag kanske kommer att inse att de där ungdomarna på stan faktiskt inte är i min ålder. Och kanske - k a n s k e - kommer jag att begripa att jag är jämnårig med den där andra gruppen som jag idag alltid tror är en bra bit äldre än jag och som jag chockat sedan inser är i min ålder. Jag tror dock inte att den upplevelsen är så konstig, kanske har det alltid varit så? Fast nu i denna moderna tidsålder med radio och TV så blir man ständigt matad med intryck. Jag har insett att de som syns i rutan och hörs på radion alltid har varit i min ålder. Så är det faktiskt. Samma människor som var programledare när jag var i tonåren/20-års åldern är fortfarande de som leder program idag. Alltså var programledarna runt 20 år när jag var 20 år, runt 30 år när jag var runt 30 år ... och nu är de fortfarande kvar när jag bli 40. "40 är det nya 30" får en viss innebörd. Är det då konstigt att man inte inser att man bli äldre och blir en smula chockad då man ibland får en insikt om att så faktiskt är fallet? Ungdomsprogrammen som var hippa på 80-/90-talet leds av samma människor idag ... alltså är väl åldern för att vara hipp flyttad något? ;-) Jag tror ni fattar vad jag menar. Skönt kommer det i vilket fall bli att faktiskt passera det här 10-talsstrecket!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar