över att jag aldrig upphör att förvånas! Över hur min chef beter sig ... What's new? Nu när jag har bestämt mig - och SNART är det dags!! :-) - så kan jag inte annat än skratta åt det. Vad jag blev förvånad över den här gången är hans olika-behandling av kvinnor och män (om det är den skillnaden det är tal om, jag vet inte). Han kom upprörd in till mig och ville ta bort mina "3 extra dagar" jag önskat som semester. Jag hade önskat 3 dagar + 4 veckor men några dagars mellanrum och det var absolut inte OK enligt honom. Jag tyckte då att önska måste jag ju kunna göra, sedan vad jag får OK på är en annan sak. Svaret: Jag har ju sagt att det inte är OK med mer än 4 veckor! (i arg ton). Då sade jag igen att önska måste man ju kunna få göra mer än 4 veckor. Då blev han sur och kallade mig paragrafryttare! Jag fick alltså inte lov att ens lägga önskemål om mer än 4 veckor ... knepigt, finns det lagar på rätten att önska? Men det som förvånar mig (konstigt nog) är att han gjorde stort rabalder om mina stackars 3 dagar och har plockat bort dem medans kollegans 5 veckor som ligger där han han inte sagt ett pip om. Det verkar tom som han har OKat alla 5 veckor - och jag får inte ens önska mer än 4!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar