Mobbing i E's klass :-(

Igår kväll fick vi ett mail av ena fritidsledaren om att en flicka i E's klass har varit utsatt för någon form av mobbing under en längre tid. De har tydligen pratat med enskilda elever tidigare men nu insett att problemet varit större och att det är många som deltar på ett eller annat sätt. De bad om att alla föräldrar skall prata med sina barn och att alla elakheter skall upphöra genast.

Usch, jag blir så illa berörd av sådant här. Stackars flicka så hon måste känna sig :-( Förskräckligt att det kan hända. Jag blir både ledsen och arg. Helst skulle jag bara vilja ta henne i famn och få henne att förstå att inte alla är dumma och att det inte är henne det är fel på. Maktlöshet.

Jag antar att de flesta inte tror sådant om sitt eget barn (?). Jag tror verkligen inte att E har retats. Däremot vet jag att han inte leker med tjejer (tjejer är hemska!) så han har ju heller inte varit något stöd antar jag. När jag pratade med honom så säger han att han inte gjort någonting - och jag tror honom. Men vi pratade ändå om vad empati är och att passivitet också kan vara skadande i en sådan här situation. I morse bad jag E att han skulle prata med tjejen och fråga om han gjort någonting som hon blivit ledsen över och i så fall be om ursäkt (och mena det). Idag när jag hämtade gick den här tjejen samtidigt och utropade ett "Glad Påsk E" när hon gick :-) Jag frågade sedan om han pratat med henne och ja det hade han. Han kom inte ihåg vad han hade sagt men han hade pratat med henne på första rasten och sagt förlåt. Hon hade svarat att det inte gjorde någonting. Om det innebär att E faktiskt gjort någonting eller inte vågar jag inte spekulera i men jag är glad att han pratade med henne och bad om ursäkt. Jag tror att alla små gester av 'snällhet' kan hjälpa i en sådan här situation. Många bäckar små ...