Morsdag

Enligt tradition (sedan ungefär 35 år tillbaka) åkte vi till vårt liljekonvanljparadis och plockade dessa ljuvligt väldoftande blommor! Picknick hör också till :-)

De finaste små fingar som finns ♥

en fjäril

som sedan försökte fångas av små händer

Tacksamhet

Det är så lätt att bara trampa på i livet och inte inse hur mycket man har att vara tacksam för. Man vet (oftast) vad man vill ha och önskar mer än det man har men reflekterar inte över vad man faktiskt har.

Igår var jag på EGO där det förvisso kanske inte sades så mycket nytt (för min del som insuper allt i den här ämneskategorin) men det triggar ändå igång tankar och känslor då man blir påmind. Och varje gång tycks det som det är nya tankar och insikter som kommer. Igår var det tacksamhet som kom till mig. Tacksamhet till vad jag har. Jag tänker sällan på hur otroligt bra jag har det. Under kvällen suktade jag grymt efter en ring för 740:-, en ring jag tillslut faktiskt inte köpte (!) men skulle kunna ha köpt eftersom jag har råd om jag vill. Jag har råd att unna mig ibland. Jag hade råd att gå på EGO-tillställningen. Jag har en familj. Jag har ett jobb. Jag har en bostad. Jag kan äta mig mätt. Jag har alla mina basala behov tillfredsställda och reflekterar inte ens över det. Att jag ville ha ringen och skulle kunna haft råd med den, bara en sådan sak! Jag ställde det i relation till den situation ett stort antal människor i världen sitter i. De kämpar för sin överlevnad och är glada om de kan äta sig mätta. Jag (vi alla som kommer åt att läsa det här) borde dagligen känna tacksamhet för det vi har och inte bara ta det för givet.

E sade härom dagen att "pappa är bäst i familjen på att snickra och laga saker, jag är bäst på att bygga lego och du mamma är bäst i familjen på att pussas och kramas". Det värmde mitt hjärta då men ännu mer nu när jag har funderat lite på det. För uttrycket "vara bäst på ..." genererar som nästa ord ett positivt laddat verb. Det i sin tur visar på att E anser att pussar och kramar är någonting positivt. E tycker om mammas pussar och kramar :-) ... det kunde ju faktiskt ha varit annorlunda. Jag är tacksam för att jag har ett barn som känner så.

Jag är även tacksam för att jag har fått chansen att läsa på HumaNova med allt vad det innebär. Jag är tacksam för att jag tog chansen. Jag skulle önska att alla fick chansen att läsa det första året, att grotta i sig själv i ett helt år. Så välgörande (och utmanande)!

Fotoutmaning

Blev utmanad av Nina   och Juniphé att lägga upp den tionde bilden från bildarkivet. Så här är de (tionde från slutet och tionde från början ... vilket det du skall vara):

Sedan skall jag utmana några också ... :

Dreams of Clematis
Josefin
Miixs
Mitti

Vitsippstid (skrivet av okänd)

Den vackraste mattan på jorden

ej väves av mänsklig hand

Den sömmas av snövita sippor

i skogarnas nordliga land

Kom ut i skogen en förvår

då solen strilar sitt ljus

I prakt strålar vitsippsmattan

som tindrande stjärneljus

Men går du i Gökottemorgon

när luften är regntung och skön

Då finner du blommornas kalkar

likt klockor böjda i bön

Sin skapare tack de nog sänder

för vår de fått ringa in

För ljuset och blomsterlyckan

de tänder i människors sinn

Sköna maj

Vilken underbar dag i skolan!

Igår skulle var och en av oss dela med sig av en symbol som vi förknippade med det transpersonella, vi skulle visa symbolen och berätta lite om det. Vilka underbara berättelser! Vilka gripande berättelser! Hela kvällen kändes som en orgie i sanna möten och innerlig välvilja och kärlek. Vackra dikter, kloka ord, underbar musik, tänkvärda symboler ...

Jag har aldrig betecknat mig som religiös men alltid haft någon slags hemmasnickrad tro. Igår var nog det närmaste andlighet jag har kommit. Nog finns det någonting mer där ute ... så klart det gör!

Se som de gör i "Avatar" - se på riktigt! Se naturens skönhet. Se medmänniskornas inre vackra kvaliteter. Se dig själv, mig själv, för de vackra människor vi är. Se på insidan!

Kvällen avslutades med en guidad meditation där vi återigen gick upp på berget för att möta våra kloka män/kvinnor. Denna gången kom dock inte min vanliga kvinna utan min följeslagare utkristalliserade sig istället från mitt inre. Ju längre upp vi kom desto större blev min skimrande själ, min vishet som bor inom mig. Längst upp på berget var den skimrande själen lika stor som jag och visade sig på utsidan av min kropp. Ju längre ner jag sedan klättrade blev den mindre och mindre på utsidan men flyttade gradvis helt in i mitt hjärta. Vilken underbar känsla att den vackra, kloka, goda skimrande gestalten bor inne i mig! Jag bär med mig den - alltid. Bilden för mitt inre är fantastisk, någon gång skall jag måla den som en tavla. Jag skall sedan hänga upp den som en påminnelse för mig själv - vilka tillgångar jag bär på

Min plan

Eller plan ... kan jag kalla det för det? Kanske. Min plan är att låta min kreativitet och lust få flöda för alltid. Jag skall ge dem tid och plats i mitt liv på det ena eller andra sättet. Jag vill att de skall få växa fritt och utvecklas, se vart de hamnar. Jag skall fortsätta att fotografera. Jag skall (någon gång) gå en helgkurs i måleri som jag så länge har velat göra och sedan skall jag våga att måla. Kanske kommer min väg att korsas av keramik, sång, dans, sömnad ...? Ja, då skall jag prova på det också. Jag skall fortsätta att studera - hela livet. Det behövder inte vara tunga utbildningar hela tiden utan det kan lika väl vara små weekend-kurser. Genom utbildning av olika slag kommer jag att få nya influenser och träffa en massa intressanta människor. Bara vid tanken fylls mitt inre av lust och energi. Jag har lovat mig själv att från och med nu sätta mig själv i kontexter där jag trivs och inspireras.