Ärver man ensamhet?

Jag tror man gör det. Man lär sig de sociala spelreglerna hemifrån. Jag bävar för den dag då en av mina föräldrar måste lämna jordelivet för då blir den andra helt ensam. De har inga vänner att tala om, allra helst inte min mamma. Hon har sin syster ... men om någonting händer henne då? Jag frågade mamma en gång vad hon skulle göra om (när) pappa går bort. Svaret var att hon skulle visst se människor för hon skulle åka och handla.
Så ledsamt.

Jag själv då? Äpplet har då inte fallit långt från trädet i detta sammanhang. Jag har bekanta men inga vänner. Det visar sig allra mest vid högtider som midsommar eller nyårsafton. Vi här hemma ståtar alltid med 0 inbjudningar till någon. Bjuda in själva? Nä, jag vet med mig att jag (vi) skulle vara ett 2:a hands val och skäms då för att "tvinga" hit någon.

När jag synar mina relationer i sömmarna ser jag att jag aldrig har haft en relation på lika villkor (vare sig med en man eller kvinna). 2 ggr behövde jag och ville öppna mig för en vän för att få tröst. Första gången var jag nog 10 år. När jag kom till min vän var hennes nya bästis där. Jag gick hem igen. Andra gången var jag väl ca 26 och mitt destruktiva 6 år långa förhållande hade tagit slut. Jag åkte hem till en vän men kunde inte förmå mig att säga ett ljud. Hon märkte ingenting, i alla fall frågade hon inte. Vid ca 35 års ålder bröt jag vid ett tillfälle ihop, jag kunde inte hålla emot. Vännen som var med då klappade mig på axeln och började sedan prata om sig själv igen. Jag antar att jag får skylla mig själv då jag alltid låtit andra prata men aldrig öppnat min egen dörr.

Med kvinnor känner jag mig bortkommen. De skapar vänskapsband som jag inte har förmågan att skapa. Jag har alltid varit accepterad i alla sammanhang men jag har aldrig varit med på riktigt. Jag har fysiskt varit med men man kunde lika gärna ha varit utan mig. Det skulle inte varit någon skillnad. Så har det alltid varit.

Med män har jag ett konstigt förhållande. Jag har aldrig haft svårt för att få en man. Jag har lättare för att prata med män än kvinnor. Men synar jag mina förhållanden i sömmarna har de aldrig blivit till av rätt anledningar. Förhållandena har alltid varit ojämställda och då pratar jag inte om könsförhållandet.

Hur skall jag kunna bryta detta mönster så inte E ärver ensamheten? Jag önskar honom lycka i sitt liv. Jag önskar honom nära relationer. Innerliga relationer. Många relationer. Jag önskar att han slipper känna sig som "andra-sorterings-gäst" i sociala sammanhang. Jag önskar att han slipper känna den smärta som ensamheten ibland kan orsaka.

deja-vu feeling av dregel och sömn

Tänk Spanien, sandstrand, slutet av 80-talet, sen eftermiddag ...
Det var vid den tiden jag mer eller mindre dagligen vaknade med ett ryck ur en avgrundsdjup sömn och insåg att jag låg och dreglade på min handduk på stranden. Jag noterade var jag var, jag noterade att värmen från solen var så där eftermiddagsskön .... och föll sedan tillbaka ner i min dreglande djupa sömn.
Detta återupplevde jag idag. Fast med den skillnaden att stranden var utbytt mot min egen balkong och handduken mot min soffa. Känslan var dock precis den samma. Den underbara tyngden, den totala knock-out tröttheten och den underbara känslan att få dyka in i det svarta djupet igen samtidigt som solen ger en perfekt värme.
Det är ju inte direkt en romantiskt vacker bild jag målar upp men den som har haft de dreglande upplevelserna på en sandstrand under de sena eftermiddagarna vid Medelhavet som ung kan nog återkalla känslan av hur j-la skönt det faktiskt är!

Jobbsnurr igen

När jag väl sagt ja till en rollbeskrivning på jobbet lades ett varsel (ospecificerat world-wide). Resultatet av det blev att jag istället för en fast tjänst blev erbjuden en förlängning av min projektanställning med förhoppning om fast anställning lite senare när allt annat är överstökat. Igår skrev jag på pappren och idag kom meddelades det ut:

"I am really happy to announce that XX  – has accepted a role as Customer Support Analyst Y from September 1^st 2012. X will have a combined Customer Support/Logistics role and will be responsible for Customer support Y as well as some brand handling and planning Y. X will also be responsible for managing the EDI set up and trouble shooting."

För någon vecka sedan blev jag kontaktad av en rekryteringsfirma som frågade om jag var intresserad av en tjänst. Till en sådan fråga tackar man ju inte nej utan hör sig för. I onsdags var jag på intervju hos rekryteringsfirman och lade ett ganska hutlöst, för tjänsten, lönekrav. Mitt krav lång ganska många tusenlappar över det de tänkt sig. Igår ringde de och meddelade att företaget för rätt person kunde fundera kring lönen. Idag var jag på intervju på företaget i fråga - och det kändes bra! *hjälp* Jag är 1 av 3 de väljer mellan. I nästa vecka får jag besked.

Det är nästan så jag önskar att jag inte får jobbet jag intervjuades för idag för då måste jag inte fatta ett svårt beslut. Det skulle ju kännas urdumt att säga upp sig bara någon vecka efter man förnyat sitt kontrakt där man är.

Helt klart ett i-landsproblem!

Vart tar tiden vägen?

Jag hinner ju inte blinka innan en ny vecka har passerat förbi! Vad kommer det sig att våren alltid är fulltecknad av än det ena och än det andra?

Nåväl, jag känner mig mycket nöjd med mig själv denna långhelg. Jag har fått gjort allt det jag hade planerat att jag skulle få gjort (utom att ta mamma till liljekonvaljskogen men det är imorgon så det kan jag ju inte ha gjort än). Mest nöjd är jag med att jag äntligen har köpt mig ett gymkort - och inte bara det - jag har tränat också! Näst nöjdast (men skönast) är att jag har fått skrivit och skickat in hemtentan del 1. Kvarstår i skolan nu att plöja ytterligare en bok + ett kapitel och skriva reflektioner kring varje kapitel. Det är ju bara det det lilla med när? Skolan är slut om 2 veckor och under dessa två veckor skall jag först iväg på konferens och sedan till England. Och så måste jag ju jobba också (och självklart hamnar man ju efter då man inte är på plats). Men det löser sig. Jag har ju klonat mig förr! ;-)

Jag har nu pratat ihop mig med min arbetsgivare, det är bara detaljerna som saknas + själva kontraktet. Muntligen är jag dock fastanställd från 1/9 (tar vid efter min projektanställning). Men så länge kontraktet inte är påskrivet så håller jag alla dörrar öppna. På tisdag skall jag på intervju.

Kärlek

Mamma ♥-at blir sprängfyllt då man från övervåningen hör ropas "Mamma, du är bäst" helt utan anledning :-)

Mandala-målning dag 2

Idag blev min mandala så här:

1. När jag kisade såg jag bara det gula i mitten samt dess strålar, allt annat var bara en massa.
2: Namnet blev "Mittpunkt"
3: Den sade mig att jag känner min kärna, mitt innersta och jag har en klar upplyst väg som leder dit. Men det är mycket som distraherar. Behåller jag fokus så kommer jag att komma fram. Vägen är tydlig och rak. Ord från övriga var bl a: kyrka, 3-enighet, kraft, rymd, jorden, dimensioner. Någon påpekade också att jag även på denna målning hade likadana spetsar utåt som på förra.

Den här får helt klart fortsätta att prata med mig. Jag är långt ifrån färdig med den.

Mandala-målning dag 1

Min första reaktion på min målning: Nej usch sicken ilsken viking! Ilska, mörker ... nej, inte vad jag hade önskat. Men så mediterade vi och under meditationens gång fick vi först titta på på vår (sin egen) mandala genom att kisa. Sedan fick vi titta med öppna ögon för att få ett namn på den och sist fick vi se vad den ville säga oss. Efter det var jag faktiskt helt tillfreds med min fd ilskna viking:

1. När jag kisade såg jag istället en människa som sitter med benen i kors och armarna rätt ut för att öppna upp sig mot solen.
2. Namnet blev "Solcirkel" (både soluppgång och solnedgång)
3. Den sade mig att allt är inte som det ser ut vid första intrycket. Jag skall ha ett öppet sinne så kommer jag att se nya saker i min omvärld och få många insikter.

Vid närmare granskning av både mig och kurskamraterna framkom även en pyramid med solen strax bakom. Man ser pyramidens spegelbild i den nedre delen av bilden. Man ser flera motsatsförhållanden, kontraster. Nu när jag tittar på bilden ser jag även vägen fram mot pyramiden. Jag ser livshjulet i mitten och jag ser hjärtan.

Tanken är att bilden skall fortsätta prata med mig tills den har pratat klart. Vem vet vad mer den har att säga?