Det är fortfarande status quo. Ännu inget nytt från "mitt nya jobb". Ja, ja, om det är menat så får jag det annars så väntar ett mycket bättre runt hörnet.
Lillskrutten min är inne i en känslig period tycks det. Häromdagen blev jag riktigt orolig då han verkligen var jätte ledsen. Han såg helt "off" ut när jag kom hem och när jag frågade vad som var fel så rasade hans värld. Han bara grät och grät och sade att hans liv var värdelöst och hela världen var emot honom och alla var dumma (han var vid tillfället väldigt hungrig skall väl tilläggas). Det skrämde mig lite att han var så ledsen. Tänk om han kanske utvecklar en depression? Eller om han känner så här fast än värre när han blir tonåring. Vad kan hända då? Vi pratade i alla fall länge och väl och han fick gråta ut i min famn. Egentligen var det ingenting som var fel mer än hunger och ingen kompis att leka med just då. Jag hoppas pratstunden hjälpte (det gjorde den för stunden i alla fall). Jag var väldigt tydlig med honom att han aldrig skall gå undan med sina ledsna känslor utan komma till mig eller sin pappa istället. Dagen efter (också innan middagen) var han också off men då pratade vi bara lite, inga tårar så det var inte fullt lika illa. Men jag tycker ändå det är skrämmande ...
Lillskrutten. Han är ju en känslig kille och kommer nog alltid att vara det men med tiden kommer han kunna hantera sina besvikelser, det är ju så det är med livet. Man upplever och lär sig även om det är tungt ibland så utvecklas man ju. Självklart förstår jag att du blir oroad och var uppmärksam på hans mående i övrigt, förpuberteten är ganska svår för många barn. De kommer också i kontakt med tankar om livet, döden, och sin individualism på ett annat sätt. Många kan ha det tungt under den perioden. KRAM på er. Kaiza
SvaraRadera