Döden och tankar ...

Dödens skugga

Dödens skönhet

Dödens bitterljuva känsla

Så vacker

Så smärtsam

Sådant helvete

Gör det ont på andra sidan?

Saknar man på andra sidan?

Eller är tiden relativ?

Hur länge skall man leva för att hinna säga allt?

Så mycket jag vill säga

Så mycket jag vill förmedla

Men kommer jag att hinna?

Är det meningen?

Saknad

Från båda sidor

Vilken är smärtsammast?

Bitterljuvast?

Vackrast?

Vikten av rätt förebild

Jag har tänkt på det förut. Jag vet att min kusin var den jag ständigt jämfördes emot och att jag därför aldrig nått upp till de högt uppsatta målen. Vad jag precis insett är att jag själv också hade henne som förebild och hur det har förvrängt mitt synsätt av vad som är "rätt".

Min måttstock för vad som var rätt var en lång, smal, mycket vacker och intelligent kvinna. Vi pratar lite drygt 175 cm och BMI på den undre skalan (underviktig). Vi pratar vacker i form av klassiskt fotomodellvacker och en intelligens som gav betyg 4 och 5 i samtliga ämnen utan att plugga (i nutid har hon fått 2,0 på högskoleprovet = högsta man kan få).

Om ovan är den "normala", hur skulle jag då någonsin kunna räknas som mormal? Jag var ju "kort" (166 cm = snittlängd), "tjock" (mitten/övre skalan av "normal" på BMI - idag tyvärr fetma på BMI-skalan) och fick betyg 3 och 4 utan att plugga. Utseendet tämligen normalt, varken ful eller vacker.

Nu när jag reflekterar över detta så ser jag ju att jag hade mindervärdeskomplex helt i onödan. Hade jag haft en realistisk förebild för hur man skulle se ut och vara så hade jag antagligen haft ett helt annat utgångsläge i mitt liv. Det ledsamma är att de vuxna runt mig också mätte mig jämfört med henne. Hur skulle jag själv då förstå att jag inte skulle göra det?

Hade jag haft en annan självkänsla om jag haft rätt måttstock? Hade jag kanske inte alls varit fet idag? Hade jag vågat mig ut i världen och tagit för mig på ett annat sätt istället för att be om ursäkt för den jag är?

God natt pappa

jag har knappt sovit inatt. Jag har samtalat med Gud och med dig. Jag har gjort de förberedelser jag har kunnat för dig. Kl 03.40 slog åskan ner så det small som en explosion i berget. Nu vet jag att du avled 03.50 (eller var det 03.40 och de noterade de först 10 min senare?). Jag tänkte när åskan slog ner att ... ja, nu kanske det hände. Det gjorde det.
De sade att du somnat stilla. Det var skönt att höra då du haft så jobbigt det senaste.
Kanske hörde du trots allt att jag spelade Frank Sinatra för dig för att du skulle må lite bättre och känna lugnet?
Kanske hörde du ändå trots allt igår när jag för första gången i mitt liv sade till dig att jag älskar dig? För min egen skull var det skönt att få det sagt till dig när du fortfarande var i livet. Det var i grevens minut! Själv uttalade du aldrig de orden men jag vet ändå. Det yttersta beviset på det var på slutet då du inte litade på en enda människa utom på mig.
Hoppas du fick det avtal du ville. Hoppas att du nu mår som en prins.
Vi ses igen lilla pappa
Vila i frid

Min lilla pappa

... snart finns du inte mer bland oss.
Så ledsamt
Jag vill stanna tiden
Jag vill skynda på tiden
Jag vill backa tiden
Vi har haft våra issues
Men du har alltid funnits där
Den senaste tiden har vi bytt roller
Det har varit jag som är förälder och du barn
Nu är det inte ens så
Du sover, nerdrogad
för att få din sista tid att inte vara så ångestfull
Allt jag kan göra är att se på
Hoppas att du lever imorgon
Eller inte ...
Det är inte ett liv du har nu
Jag hoppas att du "mår bra"
Du kommunicerar inte
Jag vet inte om du hör
Jag vet inte om du tänker och känner
Jag vet ingenting

Jag sade till mamma idag att du nog väntar. Att du avvaktar slutförhandlingarna med Gud. Först när du fått ditt nya "kontrakt" går du vidare till nästa liv. Jag hoppas du har skött förhandlingarna bra. Att ditt nästa liv blir bättre. Kanske kan du spendera dina dagar vid havet målandes tavlor ... jag hoppas det. Det jag vet säkert är vi ses igen. Själen lever vidare och själar träffas igen. Så snart får vi säga hejdå ... och om ett tag säger vi hej igen. Tills dess lilla pappa, jag kommer att sakna dig ♥

Brev till mig själv

Hej C,

det är du själv som har skrivit det här brevet när du var 43 år gammal och adresserat det till dig själv. Du bad E att ge det till dig den dagen du börjar misstro alla och inte litar på någon, den dagen du behöver hjälp med att fatta beslut och hjälp med att ta hand om dig i vardagen.

Just nu (när du var 43 år) fick du själv uppleva hopplösheten och vanmakten av en förälder (pappa) som plötsligt tror att alla är ute för skada eller förgifta honom. Du såg honom bli förvirrad, fruktansvärt aggressiv och stundtals livrädd för att ibland vara helt som vanligt. Han litar inte på någon inom sjukvården trots att de bara försöker att hjälpa honom. Han är arg på allt och alla. Han anser att alla ljuger.

Jag vill att E, den dagen du (jag själv) börjar agera så här, skall ge mig det här brevet. Kanske kan du lita på dig själv? Jag hoppas det i alla fall.

Jag vill be dig att lita på din son och att lita på att de som arbetar inom sjukvården är där för att hjälpa dig, att de vill dig väl. Säger E att det är dags att flytta till någon form av äldreboende och/eller ta en medicin så lita på att det är för ditt eget bästa. Ingen är ute efter dig. De vill att du skall ha ett så bra liv som möjligt. Troligt är att när du läser det här så har du en klar stund, kanske utan minnen av det du tidigare sagt eller gjort. Men lita på att det E och sjukvårdspersonalen säger är sant, även om du inte minns det. Låt dem ta hand om dig.

Jag hoppas att E aldrig behöver ge dig det här brevet, att det som pappa (och farmor?) hade inte går i arv. Din önskan var att bli en glad och nöjd gammal tant som det lös om när hon träffade sin son och hans familj. Du ville bli en farmor som barnbarnen längtade till att hälsa på. Det är möjligt vart du är befinner dig. Var tacksam för det du har och för personalen som hjälper dig. Var tacksam och glad för det liv du haft och fortfarande har.

Och E … om jag blir ilsken och säger dumma saker … ta det inte personligt! Du är min största skatt och gåva i livet! Låt inte min eventuella sjukdom/demens grumla den vetskapen. Försök att ha överseende med mig. Jag älskar dig över allt annat!

Lev i tacksamhet och förtroende!

C X

Mamma till världens finaste son E

Lägesuppdatering

Jag får väl ändå säga att det ljusnar en aning även om det är skakigt.

Sedan förra inlägget har far min både kommit hem från sjukhuset, åkt in igen och återigen kommit hem. Det går obönhörligen utför men det är nog bara att acceptera. Han har haft KOL i 12-15 (?) år och är dessutom nu 82 år gammal. Mor & far (det vill säga pappa) har sedan förra sjukhusvistelsen börjat få sjukvård och hemhjälp i hemmet ... tyvärr tär det grymt mycket på min mamma som aldrig kan koppla av i sitt eget hem och dessutom hela tiden får agera pass-upp nattetid. Hon har åldrats 10 år på bara några veckor! Vi har ansökt om äldreboende men just nu utreds om pappa har rätt till det. Va?? Hur gammal och skröplig måste man vara för att få rätt till det?! Och att mamma går under på kuppen är tydligen ingen issue att ta hänsyn till vid utvärderingen! Vad är det här för regler? :-(

Var med min vän på hennes pappas begravning. Sorgligt men vackert. Det ligger så nära nu känner jag. Bara en tidsfråga egentligen (är det ju i och för sig alltid). Insikten om livets skörhet, hur kort det är, så ändligt ...

E har fått byta klass och det går betydligt bättre än innan även om det är väldigt skört. Nu är det bara klassens dag på måndag, städdag på tisdag och sedan avslutning onsdag så har han ett långt sommarlov att "återhämta" sig på. Tyvärr har hans myckna frånvaro orsakat att han inte är godkänd i ett ämne (ett bara vad vi vet hittills) så det innebär plugg över sommarlovet vilket jag vet att han kommer att totalvägra och anse vara världens värsta straff. Jag förstår honom, sommarlovet skall och bör vara ledigt. J-la mobbare!! Det är deras fel! :-[

Och vad gäller skolarbetet. Grupparbetet blev godkänt vilket är skönt. Det innebär att jag har alla obligatoriska saker avklarade och godkända. Kvar är dock två tentor som jag (mycket klokt) beslöt att skita i. Omtentorna är egentligen på tisdag men då är jag ju i Stockholm (enda gången som fungerade och resan är superviktig) och nästa i augusti och då tänker jag inte ta dem!  Om jag gör det så blir det ingen semester och den är jag i desperat behov av. Nåja, antingen tar jag dem så småningom eller inte alls. Jag har beslutat mig för att inte stressa upp mig själv över det eller ställa minsta krav på mig själv. Vem bryr sig (egentligen) om jag saknar officiella poäng så länge jag inte behöver bevis för dem. Jag har varit på samtliga lektioner och tagit till mig nödvändig kunskap enligt mig själv. Nåja, förutom kunskapen om statistiken för beteendevetare kanske? Alla lektioner satt jag med på men enligt läraren skulle man inte klara tentan utan att ha läst boken - och det har jag inte gjort. Men jag har inga intentioner what so ever på att forska och doktorera ... så vem bryr sig?!

Själv lyckades jag äntligen få polletten att trilla ner i min chefs skalle sista dagen innan hon gick på semester. Jag har ju redan före min semester magknip över när jag kommer tillbaka! Min återkomst efter semestern skulle innebära 1 mån egen back-log (så klart) och dessutom att vara back-up för 2 andra som går på semester samtidigt som jag kommer tillbaka (ingen överlämning med andra ord). Så 3 heltidstjänster + en månads back-log ... och inte nog med det flera olika väldigt stora projekt som måste hållas flytande och knuffas framåt under sommaren då go live ligger lägligt tidig höst. Jo, sade jag det att det är jag och en av de andra kollegorna som jag är back-up för som håller i samtliga av dessa projekt utöver ordinarie jobb? Jag pratar inga små interna projekt utan bl a övertagande av annat företags samtliga göromål, produkter och försäljning etc. (att inkorporera ett annat företag i verksamheten med andra ord). Det är bara ett av projekten. Dessutom har jag tidskritiska administrativa uppgifter som måste bli klara under mina 2 första veckor tillbaka (som hör samman med vissa av projekten). Ja, magknip som sagt .... Men äntligen kopplade min chef och trollade på en dag fram en annan back-up för en av personerna (lättaste jobbet men även det som är mest bundet och mest ad-hocigt - kundservice Sverige, Norge, Finland) vilket gör att jag i alla fall kommer att kunna koncenterar mig någorlunda på en uppgift i taget.

Men snart, snart, snart är det semester! Skall bara via Stockholm en vända först och sedan hålla HELA kontoret flytande ons-fre då samtliga åker till UK på sommarkonferens. Men sedan! :-)

Lite mycket nu

och därför mycket glesa inlägg. Den senaste tiden har varit värst. Strax dags för jobbet så därför i punktform:

• Skolarbete 50%
• Arbete + back-up situation = 200%
• Pappa på sjukhus för vilken gång i ordningen vet jag inte. Möte med personalen. Ansökan om hjälp och äldreboende. En mamma som inte orkar vara sköterska mer (hon är ju också gammal)
• Min väns pappa dog i helgen - försöka stötta henne
• Och min egen värsta mardröm som tyvärr är sann: min älskade unge är mobbad. Han går hem från skolan var och varannan dag och har väldigt mycket frånvaro. Han litar inte på någon och känner sig inte trygg i skolan. Process pågår för att i alla fall få byta klass.

Inget glatt hjärta för tillfälligt ...

Dagens insikt

Jag har gått med i en bokcirkel och är nu i tidsnöd så jag såg ingen annan utväg är att gå med i Storytel På så sätt kan jag "läsa" när jag egentligen inte kan läsa. Boken som skall läsas är Blå Koral. Jag var inte riktigt förberedd på storyn. Utan att ens nämna vad den handlar om kan jag i alla fall konstatera att mitt i lyssningen av boken slog mig insikten om mig själv ...

Jag är inte färdig med insikten då den är helt ny. Jag måste fundera lite, meditera kanske. Men vad som slog mig är att jag gärna är en stöttepelare då någon mår dåligt. När någon mår dåligt vågar jag ta plats och jag tror faktiskt att jag kan hjälpa genom att finnas. Däremot är jag helt tvärt om när någon mår jätte bra. Då drar jag mig undan och känner att jag inte har någonting alls att bidra med. Ett "grattis" får jag så klart fram, eller "vad härligt". Sedan är det stopp. Sedan känner jag mig överflödig.

Talesättet att "medgång ger vänner, motgång prövar dem", kan man vända på det?

Är jag missunnsam? Jag tror inte det ...? Avundsjuk? Nej, jag tror inte det heller. Nu när jag sitter och skriver och funderar så ... kan det vara mitt sätt att försöka bli omtyckt, att få vänner? Så kan det vara. Jag har för lite att komma med i övrigt, att vara stöttepelare är vad jag alltid varit, min roll. Bra att prata med. I framgången blir jag bortglömd ... eller så drar jag mig tillbaka?

Mja, det tåls att fundera på. Här finns nog en hel hoper knutar att ta tag i.

Medial?

Idag har jag varit på Hälsa & Livsstilsmässa. Jag var där även förra året då jag blev spådd med Tarotkort, blev chakra fotograferad mm. Chakra avläsningen var spot on och tarotläsningen gav jag inte mycket för - då. Det visade sig lite senare att även den var spot on (även om jag under tillfället inte alls höll med men hon som spådde envisades med att det var så det var).

I år ville jag veta om mitt tidigare liv. "Mediet" berättade att det hon oftast fångar upp är det som mest har anknytning till min nuvarande liv. Det absolut första som kom till henne var en enorm huvudvärk och även en väldig hetta. Hon såg mig i mitten av 1500-talet (tror hon sade 1556 / 1565... kommer inte riktigt ihåg). Hon berättade att jag bott inne i skogen i Skottland eller England, haft många barn och haft en man som aldrig var hemma. Jag hade haft väldigt mycket ansvar. Skogen och dess fukt där jag bodde hade gjort mig sjuk och därav huvudvärken. Hon kunde även uppfatta att jag ev. hade mediala förmågor av något slag och därför antagligen blivit bränd på bål som häxa (därav hettan).

Sammankopplingen med nuet var främst min migrän, att jag mår mycket bättre där det är ljust och öppet (jag skall inte bo eller vara i skogen) och att jag troligtvis skulle må bra av att åka tillbaka till England/Skottland .... jag har alltid velat åka till Skottska högländerna! Kanske är detta förklaringen till det? Hon trodde även att jag i mitt nuvarande liv har lätt för det mediala och är en öppen kanal.

Nästa sak jag gjorde var att få mina egna droppar, droppar som skulle göras speciellt för mig och mina behov. Min kompis gjorde det först och pendeln gav svar på blandningen. Hon fick väl ungefär 5-6 olika droppar som blandning. När det var min tur sade tanten att "det börjar klia i hårbotten bara jag börjar tänka på dig". Sedan blundade hon en stund för att känna in för att kunna pendla fram vad jag skulle ha i mina droppar ... och säger att hon nästan höll på att trilla omkull av energierna. Hon började pendla och säger sedan; nej du skall enbart ha den här, inget mer. Hon åsyftade en färdig blandning för andlighet. Hon frågade pendeln igen för säkerhetsskull men nej, det vara bara det jag skulle ha. Hon fortsatte då för att få bekräftat hur mycket rätt det var ... och pendeln hamnade utanför pappret (=mer än helt säkert). Hon bara skakade på huvudet och gav mig sedan tips på hur jag kunde lära mig att stänga av och sätta på min öppenhet och att jag borde arbeta med någonting sådant här.

 

(bild tagen från http://www.harmoni-h.se/chakra)

Underbar lång sommar

Ja, det är vad jag har att skylla bloggfrånvaron på. Tänk att ha fått njuta så länge som jag har gjort! I år har jag verkligen njutit. Jag har haft en helt fantastisk sommar som startade redan i april och förhoppningsvis håller på en stund till.

Sommaren började med mitt påsklov jag skrev om i inlägget tidigare. April, maj, juni, juli, augusti ... 5 månaders njutning än så länge. Efter detta så tror jag faktiskt att jag kan klara att njuta av både höst och vinter. Jag har så mycket att hämta kraft ur från denna sommaren. Blir hösten och vintern dessutom fina så ... skall mitt njutningsår fortsätta!

Påsklov men sol, sol, sol & värme i kombination med, tja, kreativitet. Sandpappra, spika, måla. I kreativitetens tecken fortsatte även sommaren då jag istället för (eller snarare också) att fotografera målade en bild för varje dag. Istället för ett fotoalbum över sommaren 2013 har jag alltså ett teckningsalbum.

Sommaren har även gått i musikens tecken. Jag provade på att öppna upp för Håkan Hellström. Tidigare ingen favorit men nu står han högt i kurs. En vacker försommarkväll i juni stod jag på Slottskogsvallen och njöt. Självklart har jag även varit och sett filmen "Känn ingen sorg". Mina tankar om Håkan få ett eget inlägg. En annan musikalisk upplevelse var allsång på Björkö. Att släppa på konventionerna och bara vara, låta sig haka på "töntigheten" - härligt! Det var en mycket trevlig kväll. I juli var det dags för Ullevi och Robbie Williams. Han är en sann entertainer och denna julikväll var, liksom alla andra kvällar denna sommar, solig och varm. Upplevelsen blir då så mycket mer. I augusti (helgen som var) var höjdpunkten; Mundekulla musikfestival. Mundekullafestivalen förtjänar verkligen ett eget inlägg! *varm om hjärtat*

Lite "kultur" har jag hunnit med också. Kusinsonen spelade upp "Det simmar en fisk i mitt huvud" på Folkteatern. Det var underbart att lyssna på ungdomarna och deras tankar. Det var befriande att stiga ur sin egen bubbla ett tag och kliva in i en annan värld. Stolt moster var jag efter det! :-) Nästa teater var utomhus på Gunnebo; "Charmören från Långedrag". Det är tredje året i rad vi är där, jag, make, E och min mamma. Det har blivit min mammas morsdagspresent de senaste åren.

I övrigt i sommar då? Jo vi styrde kosan mot Öland där vi bodde på Alvargården. Även denna resa måste nog ha ett eget inlägg senare. Vidare via glasblåsning till Varberg där vi bodde på Varbergskurort. Veckan efter hade vi kusinerna från Sundsvall som inneboende och åkte hit och dit för att kika på fotboll - Ghotia Cup. För första gången så var vi även på invigningen. Som Göteborgare försöker man annars normalt undvika stan vid den här tiden. Det skall jag inte göra nästa år! Mitt i Ghotia Cup veckan lyckades vi även tränga in ett SPA besök - även E! :-) SPA-besöket var på Arken SPA *njutning*

Till denna sommar kan jag även lägga till, sol, hav, sjö, bad, båt, grill ... men 0 blogg! :-D

Oj, oj!

Har jag inte skrivit sedan april!!??

Nähe, då får jag väl göra det snart helt enkelt!

Ken Ring

Jo jag hade väl hört talas om någon rappare (hiphop?) vid namn Ken redan tidigare. Men rap ... nej det är inte min grej. Jag gillar inte musiken och hänger inte med i texterna ens när jag försöker. Men nu på morgonen fick jag en uppenbarelse genom TV-rutan i form av Ken Ring. Jag slog på TVn när han rappade och texten hoppade rakt in i hjärtat. Nästa låt han sjöng var lika dan - in i hjärtat. Inga problem alls att höra vad som sades. Dessutom verkar han ha ett mycket varmt & generöst hjärta, det framkom av intervjun efteråt. Ken Ring, du har numera ett nytt fan!

Påsklov

Jag har påsklov! Vilken lyx! Jag hade 5 dagar förskottssemester kvar att ta ut som annars skulle frysa inne och jag kunde inte få dem i pengar. Min arbetsplats har den goda smaken att inte följa det normala semesteråret utan räknar året från maj-april = jag kunde ta ledigt hela påsklovet + på torsdag nästa vecka för att kunna fira min 10-åring ordentligt. Detta utan att det inkräktar på sommarsemestern.

Jag tror aldrig någonsin jag varit ledig på våren och bara skrotat hemma. Påsklovsveckan har förvisso inte bjudit på någon värme att tala om men vad gör det när det är strålande sol varje dag? I solen på balkongen blir det väl så skönt och där spenderar jag lite tid varje dag med näsan i solen och musiken i öronen. Jag har har snart slutfört 2 små projekt jag har haft på samvetet sedan förra våren. Bänken på ena uteplatsen är numera både slipad och ommålad och nu står den gamla byrån utanför och är rentvättad. Den skall bli vitmålad imorgon.

Jag skulle vilja dela med mig av ett citat jag såg i tidningen Tara idag. Det fick mig att fundera en del. Jag har faktiskt väldigt få minnen av mitt liv. Det skall bli ändring på det. Njut av nuet!

Mitt inre rum finns!

När jag mediterar (som förvisso händer alltför sällan) så går jag till mitt inre rum. Det är ett gult trähus med en lummig trädgård nära en sjö. Huset har ett burspråk med en massa pelargoner där jag kryper upp och ser ut. Där blir jag helt lugn i själen. Jag har försökt måla mitt hus utan något fantastiskt resultat ...:

När jag idag satt och gjorde ett inspiration/känslo collage över hur jag vill att huset skall se ut och vara inrett så hittar jag huset i verkligheten!: Kårtorp Bed and Breakfast

Kärlek

En riktig mysunge hade jag igår ♥.
Spontana kramar. Inget "usch-mamma" när han fick pussar.
Och det bästa av allt; en unge som kröp upp hos mamma i soffan och placerade själv mina armar runt sig. Så satt vi någon timma innan han kröp ihop lite och somnade i min famn ♥.
Det är en sann lycka att ha sin sovande 10-åriga son i  famnen. Tänk att jag fick uppleva det en gång till ♥.

Äntligen!

Äntligen skall jag göra någonting som ger näring åt själen. Jag har verkligen saknat själanäring sedan jag slutade på HumaNova. Jo jag har målat ibland, fotograferat ibland, yogat ibland, gått kurs i mandalamålning och akvarellmålning men jag har saknat själanäringen i kombination med gemenskapen men likasinnade. Det blir så mycket mer när man upplever någonting tillsammans med andra även om var och en har sin unika upplevelse. Nu tror jag att jag har hittat rätt. I sommar skall jag till Mundekulla på musikfestival!

Enkelt åtgärdat

egentligen ...
Bara man tar tag i det och inser vad problemet är. Jag var så innerligt trött på att vara gnällig och kände att du när jag äntligen fått tillbaka min gamla rumskompis fick det vara nog. Vi ingick en pakt, vi + receptionissan, att vi inte fick lov att säga ett endaste gnälligt ord om energitjuven under veckan som var. Och vilken skillnad det blev! Vi mådde alla bättre bara efter en dag. Energitjuvar göra sig icke besvär! Det är jag som bestämmer! :-)

En riktig gnällspik

är vad jag har blivit.

Och jag hatar det! Och det är inte bara jag, vi är flera före-detta-icke-gnällspikar på jobbet som numera bara gnäller och gnäller. Varför? EN enda person sprider så enormt negativ energi att man tillslut inte kan stå emot och blir lika dan själv. Hur kan det vara möjligt?! Jag satt i samma rum som denna människa jan-feb tills jag inte längre stod ut och pratade med chefen och sade att jag helt enkelt inte klarar det längre. Flytten gick fort. Nu sitter h*n där h*n satt från början och de personerna där är inte glada. Vad skall man ta sig till med en sådan person? Hur skyddar man sig själv? Jag tycker verkligen illa om att gå runt och gnälla, det hjälper liksom inte helheten ... Tips?

Mail till E's lärare

"E är inne i en lite känsligare period (har varit en stund) som även innebär en del "tonårsfasoner". Om jag förstår det hela rätt och läser mellan raderna så kan jag tro att han ibland kan vara lite tyken i klassrummet (?)

Jag har pratat med honom idag om vad som är OK och inte och pratat om att jag tror att grunden till det hela är hans frustration över att han inte förstår allt på en gång. Vi har pratat koncentration och att andas med magen. Jag har sagt att vi får försöka ha lite mer "skola hemma" och att han skall ta med sig matteboken hem varje torsdag och öva lite extra + extra läsning. Han upplever sig nämligen väldigt utpekad av dig och att du statuerar exempel av hans icke-kunskaper och icke-koncentration inför hela klassen (det är någonting han har påpekat ett antal gånger under längre tid). Detta är han väldigt ledsen över och tror att ingen snart vill leka med honom om det fortsätter. Att han förutom att ha svårt att förstå och är frustrerad dessutom är ledsen och känner sig utpekad gagnar inte hans utbildning och att ta till sig kunskap. Istället låser han sig totalt.

Jag föreslog att han kanske kunde be om ett enskilt samtal med dig för att prata om det här men han var då rädd för att bli ännu mer utpekad. Jag fick därför tillåtelse att skriva det här mailet. Han är som sagt var känslig (har alltid varit känslig för tonlägen) och kanske läser in mer i saker än vad som egentligen händer. Det han inte vill ha är den "offentliga uppläxningen" han upplever att han får (han säger att du oftast står bredvid honom med att du säger till väldigt högt så alla hör). Jag hoppas att du kanske kan tänka lite extra på detta så skall vi göra vad vi kan för att underlätta och stötta skolarbetet hemifrån."

Jag hoppas inte läraren tar illa upp av detta mail, jag var ju tvungen att säga någonting! Kan ju inte låta ungen känna sig utpekad och ledsen på grund av lärarens uppträdande :-(

Stolt!

Jag är så stolt över mitt äldsta kusinbarn! :-)
Det får man lov att vara väl? Jag är faktiskt "moster" då vi båda kusiner saknar syskon och våra mammor är tvillingar. Dessutom är jag äldsta dotterns gudmor.

I vilket fall så är jag stolt över vad hon har utvecklats till för person och vad hon hittills har åstadkommit. Hon har alltid varit en stor djur- och människovän. I somras var hon i Afrika 2 månader som volontär och fick många nya infallsvinklar och värden i livet. Hon vill jobba som läkare världen över. Nu har hon kommit in på pre-med i USA!

Grattis finaste E!!

Bilden kommer från http://www.lifewithoutbeergoggles.com/archives/474