Blir man glad eller blir man glad?

Igår var jag hos frissan för lite tillhyfsning. Jag har gått till samma frissa i ... mååånga år och följt henne från ställe till ställe där hon har jobbat. Vi är jämngamla och har en son var som är födda med bara 1 månads mellanrum. Vi har aldrig träffats privat men har alltid trevligt när jag kommer dit. Alla humör är tillåtna på oss bägge. Igår när jag var klar och skulle gå så bad hon mig vänta en liten stund så gick hon in bakom kulisserna och kom tillbaka med en stor bukett med blommor! Den hade hon köpt till  mig som grattis på födelsedagen i förskott (fyller jämt om några veckor). Det var så oväntat men så omtänksamt. Superglad och varm i hjärtat blev jag :-)

Örhängen från LouLou

Jag kan ju inte motstå att få ett par pärlörhängen gratis från Lou Lou !

Har du en blogg kan du också få ett par – helt utan kostnad! Allt du behöver göra är att skriva ett inlägg på din blogg där du länkar till Lou Lous webshop + sätter in en bild från något smycket du fastnar lite extra för. Gå även in på Lou Lous FaceBook sida och gilla. Maila ditt blogginlägg till info@loulou.se och skriv vilken färg du helst skulle vilja ha (vit eller svart). Ange "Kampanj Blogg" i ämnesfältet. Erbjudandet gäller fram t.om. den 20 mars och en gång per bloggare.

Här är ett par örhängen jag fastnade för (bl a - där finns mycket bling-bling i min smak!)

Nu är det över!

... och jag överlevde! Jag har nog sällan varit så grymt nervös som inför detta första coachingsamtal (som jag själv håller i). Jag bokade in ett samtal några veckor tidigare än jag hade tänkt mig och antagligen var det nog lika bra det. Visst, jag fick sitta och råplugga och "skriva uppsatser" på väldigt kort tid då jag genom att boka in en session redan nu tog bort min inplanerade planering. Vissa nätter har jag inte sovit alls (tur att det inte hann bli så många nätter mellan bokat samtal och själva samtalet) av ren nervositet. Skallen har bara snurrat. Jag har även fått jobba med mig själv (nyttigt) och ta ner mig själv på jorden och få nervositeten i rimlig proportion till vad det är jag skall göra.

Idag kl 12 började samtalet. Jag satt några timmar på fömiddagen och förberedde det sista ... så gott det nu går när man inte har en aning innan vad det är för människa man skall träffa eller vad den har på agendan. Sedan åkte jag in så jag var på plats ca 45 min före 12. Det visade sig vara ett smart drag då jag var helt ensam på skolan. Jag tog fram glas och tillbringare med vatten, fixade i ordning bland papper och pennor, läste igenom mina grejer högt för mig själv och tog det allmänt lugnt. Eftersom jag var helt själv brassade jag på musiken ganska högt och bara njöt - faktiskt! Ca 10 i 12 gick jag ut för att möta upp och vänta på min adept. Det var en skön stund i äkta värmande vårsol! Vad är bättre för välbefinnandet än värmande vårsol i mars? Min adept kom och jag gjorde min lilla presentation. Det visade sig att adepten var mycket lättpratad. Så till nästa gång tror jag inte ens att jag kommer att vara nervös alls :-)

Andas!!

Andas in ....
Andas ut ...
Andas med magen!
Lugnt och fint ...

NERVÖS! Dj-lar i min låda vad nervös jag är nu! Jag har bokat in mitt första coachingsamtal som jag skall hålla - redan på lördag!! Jag hade ju tänkt ägna helgen åt att förbereda en presentation som kan hållas vid första samtalet samt sammanställa en pärm men kategoriserad information som jag skulle plugga in FÖRE mitt första samtal.

Andas, inte hyperventilera!

Gudstro

Igår satt E och bläddrade i en bok om 2010 års händelser och undrade över en bild. I bildtexten stod det att Gudstron ökar i Asien och Afrika men minskar i Europa. Jag frågade då E om han tror på Gud och fick ett självklart och rakt "Ja", inga krusiduller liksom. Det slog mig då att barn har en så naturlig inställning till det mesta. Att Gud fanns var självklart för honom. När man blir vuxen kommer så mycket annat in i bilden, samhällsnormer, olika religioner, vilket umgänge man har etc. Jag själv påstår mig ha någon form av tro ... men vet inte riktigt egentligen vilken religion jag skulle tillhöra. Jag ställer mig då frågan; har E en aning om vilken ev. religion han svarar "ja" på? Så klart inte. Jag tror jag skall ta till mig hans sunda förnuft och helt enkelt slå fast att ja, jag tror på Gud. Skit samma i epitet i övrigt! :-)

40-års kris?

Svar: Nej! Visst jag gillar inte sifferbytet för den visar på att jag definitivt fyller vuxen ... men i övrigt så har jag ingenting emot det. Jag trodde att jag kanske skulle ha lite ågren men det har jag inte. Jag känner mer att det kommer att bli skönt att ha passerat den milstolpen. Just nu känns det bara jobbigt att klänga sig fast vid 30-talet. Nästan lite patetiskt när jag ändå är så nära 4 0 . När jag är 40 är det på något sätt OK att kanske inte se så där urtjusigt ung ut längre. Jag kanske kommer att inse att de där ungdomarna på stan faktiskt inte är i min ålder. Och kanske - k a n s k e - kommer jag att begripa att jag är jämnårig med den där andra gruppen som jag idag alltid tror är en bra bit äldre än jag och som jag chockat sedan inser är i min ålder. Jag tror dock inte att den upplevelsen är så konstig, kanske har det alltid varit så? Fast nu i denna moderna tidsålder med radio och TV så blir man ständigt matad med intryck. Jag har insett att de som syns i rutan och hörs på radion alltid har varit i min ålder. Så är det faktiskt. Samma människor som var programledare när jag var i tonåren/20-års åldern är fortfarande de som leder program idag. Alltså var programledarna runt 20 år när jag var 20 år, runt 30 år när jag var runt 30 år ... och nu är de fortfarande kvar när jag bli 40. "40 är det nya 30" får en viss innebörd. Är det då konstigt att man inte inser att man bli äldre och blir en smula chockad då man ibland får en insikt om att så faktiskt är fallet? Ungdomsprogrammen som var hippa på 80-/90-talet leds av samma människor idag ... alltså är väl åldern för att vara hipp flyttad något? ;-) Jag tror ni fattar vad jag menar. Skönt kommer det i vilket fall bli att faktiskt passera det här 10-talsstrecket!

Min gosunge! ♥

Jag känner mig lyckligt lottad som har fått en sådan underbar unge! (jo, så känner nog de flesta om sina barn). Han är så kärleksfull och kramgo. Han är alltid väldigt generös med kramar men idag var han även generös med pussar efter som det är Alla ♥-dag. Blev fullkomligt överöst imorse :-) Jag är även bortskämd med att ofta få höra en sång á la "världens bästa mamma" ♪ ♪ ♫ :-) Jag hoppas verkligen att detta håller i sig - alltid! Är det för mycket att önska tro ...?

Vad gäller evighetssjukdomar ringde vi uppgivet till sjukvårdsupplysningen på kvällen dag 12 då tempen visade på 37,9 och undrade vart gränsen för skolgång och feberfri dag går. De sade åt oss att strunta i temperaturen! Så på dag 13 var han äntligen tillbaka i skolan (fast jag smög dit tempen på morgonen för säkerhetsskull och då visade den 37,1)